Utvecklingen i Estland

I går svek jag bloggsidan beroende på att jag kom fram till Tallinn i Estland på morgonen och fick inte rummet på hotellet förrän på eftermiddagen.

Första besöket i Estland gjorde jag i början på 90 talet strax efter att man blivit självständiga. Då besökte vi Öst Viru, nära den Ryska gränsen och besöket var ett led i stärkandet av demokratin och att bygga upp kommunorganisation, ett projekt vi Svenska kommunförbundet och kommunförbundet i Västerbotten.
Det var fruktansvärt illa där och vi bodde på ett sanatorium för skadade oljeskifferarbetare. Att gå ut på kvällen var otänkbart främst beroende på att det fanns många statslösa ryssar där och brottsligheten var hög.
För några månader sedan var det oroligheter just på grund av Estlands hantering av den gruppen människor då man flyttade ett ryskt minnesmärke. På det området har man en hel del kvar att göra från Esternas sida och vi får hoppas att de får slut på de konflikterna.
De har självklart många taggar till Ryssarna efter att ha varit ockuperat i många år under Sovjettiden och det kommunistiska styret. Man klarade dock frigörelsen från Sovjet på ett sätt som skedde utan våld men med ett brett folkligt stöd.
Däremot tror jag inte det finns många Ester som vill ha tillbaka det kommunistiska styret och det finns väl få platser som folk i fria val gett kommunismen spelrum.
Utvecklingen har gått snabbt framåt sedan mitt första besök i Estland. Folk verkar få det bättre och bättre och det ser man inte minst på att priserna på varor och tjänster stiger samtidigt som lönerna ökar och att man har en förhållandevis stor inflation.
Estland har dock en lång historia och något nytt får man lära sig varje gång. När man pratar med Estner och hamnar inom idrotten så är det skidåkning som blir ett ämne. Får bara hoppas att deras positiva utveckling får fortsätta utan att