Medias likabehandling…

… är det lite si och så med. När Raili Borg åkte fast för rattfylleri var rubrikerna stora på första sidorna. När en fullmäktigeledamot från miljöpartiet hade en stor … eller låt oss säga … fruktansvärt med skrot runt sin bostad, en hel skrotfirma med 100-tals bilar tror jag det var samt traktorer, sades det inte ett enda dugg trots att tidningarna visste om det. Undra hur det sett ut om det varit en socialdemokratisk fullmäktigeledamot. Och apropå Miljöpartiet så har det varit ett stort liv om hur vissa personer i bakgrunden kört Alireza framför sig och hur situation varit i mp-gruppen.

I morgon ska vi ha begravning efter min mor men jag glömmer aldrig Nordnytts behandling av mig i samband med min fars död. Budgetberedningen hade varit till Finland och man gjorde ett reportage om detta där man sa att Anders Sjölund var den enda som vågade ställa upp för en intervju. Skälen var självklart att ge en bild av mig att jag inte ville kommentera resan, men orsaken till detta var att min far dog den natten och min sekreterare meddelade alla att jag inte var anträffbar på grund av detta. Inte ens en kommentar eller ursäkt, även efter en insändare i VK, bedömda man ge.

* Bekymmer, bekymmer
Sånt upplever man på måndagens fullmäktige när Anders Sellström läser upp ett direktiv, som inte var ett direktiv – utan ett utkast från stadsledningskontoret. Bekymrad blir jag i alla fall när inte ens han som suttit där vänder sig till rätt organisation där papperen finns och är tillgängliga. Det fall han berörde fanns självklart hos kommunföretag som utformade direktiven och hos Bostaden som tog emot dom. I morse nämnde TV4 om tillgång till handlingar och jag undrar om media generellt vet vart dom ska gå.