Första spadtaget

Idag ska vi åter ta första spadtaget på vad som kallas vägpaketet i Umeå. Ett projekt som var tänkt att påbörjas 1990 med Kolbäcksvägen som E4 men det gick inte bl.a. på grund av de standardkrav som Vägverket hade.

Vi fick börja om med nya planer och program och en lösning blev klar där vi skulle bygga en lokal bro, Kolbäcksbron som har stått klar för länge sedan. E12 flyttades delvis från nuvarande E4 till södra sidan älven och ner till uthamnen.

Det var flera delar som överklagades till regeringen, som t.ex. byggande av Kolbäcksbron, två avsnitt av E12 ner till Holmsund, indragningen av vägen utmed Volvo lastvagnar och vägen från Volvo mot den tänkta sträckningen av E4, E12 vid travbanan. Alla dessa besvär avslogs av regeringen med Inez Uusman som kommunikationsminister och motivet var att det skulle lösa Umeås stora trafikproblem. Men när allt skulle knytas ihop med vägen i Röbäck eller som vi kallar det den västra länken då bifölls helt plötsligt besvären men då var det Björn Rosengren som var statsråd.

Jag är ändå glad att vi nu äntligen ska kunna få detta vägpaket färdigt efter 20 år så vi kan lösa problemen i Umeå. Jag är också tacksam för att centern är med på detta. Det är olyckligt om det blir för mycket politiskt käbbel när infrastruktur ska byggas för inriktningar måste stå sig över flera mandatperioder om man ska komma fram.

Även i detta fall så har överklagningarna kostat enorma summor pengar. En gissning är upp emot en miljard kr i fördyringar jämfört med det projekt som fanns 1997 och som inte skiljer så mycket från nuvarande förslag.

* Sekab
VK har haft en artikelserie om etanolföretaget och idag är det förre VD:n Per Carstedt som uttalat sig. Noterar att han tror att regeringsskiftet bidragit till att utvecklingen inte blev det som var tänkt då nuvarande regering trots fagra löften inte fullföljde satsningarna, inte minst på forskningen.

Han har dock rätt att det inte handlar om en skola i Bredbyn i stället för detta men det är en sak som jag tycker inte kommit med. Företaget var till hälften ägt av privata intressen och de kommunala energibolagen men när det krisade till sig så var det i stort sett enbart de kommunala bolagen som fick stå för pengarna.