Gotlands länsstyrelse visar att länsstyreserollen tillhör antiken

 

Länsstyrelserna behövs de verkligen ? Det har jag och många andra med mig ifrågasatt tidigare och föreslagit att man i stället bildar regionkommuner. Länsstyrelserna är ju en tummelplats för tjänstemän utan demokratisk kontroll, inte minst sedan man tog bort lekmannastyrelserna.
 
Nu är det fritt fram för enskilda tjänstemän att tolka lagarna hur man vill oavsett om man är landshövding och den yttersta chefstjänstepersonen eller en enskild tjänsteman. Nu blåser det runt landshövdingen på Gotland för hon gett dispens från strandskyddet till en enskild företagare.
 
Märkligt är att på en statlig myndighet sitter man och spelar in samtal mellan chefen och de olika tjänstemännen i beredningen av ett ärende. Jag tar inte ställning i fallet på Gotland då uppgifterna i övrigt är så begränsade att det inte går att veta vad som är sant eller inte. Men vad är det är för tjänstemän som sitter och spelar in samtal under en beredning av ett ärende ? Ett sånt förhållningssätt är fel oavasett om personen har rätt eller fel i det enskilda ärendet
 
Vi har ju upplevt hur enskilda tjänstemän på länsstyrelsen i Umeå agerat mot myndighetschefen och till och med senare gjort egna inlagor och överklaganden till regeringen. Det var under tiden när det fanns lekmannastyrelser i länsstyrelsen och vid det tillfället hade landshövdingen kallat in länsstyrelsen styrelse för att samråda med den och i det fallet delade styrelsen landshövdingens uppfattning och det gjorde även regeringen när överklagandena behandlades.
 
Nu kommer ju strandskyddsbestämmelserna i framtiden att hamna rätt då det blir en kommunal ansvar att planerna var man kan ge dispens eller inte, så det var i slutet på en gammal förlegad lagstiftning det som hände på Gotland hände.
 
Samhällsplanering är ett kommunalt ansvar och ska ske under demokratiskt kontroll och ansvar vilket inga beslut som fattas av enskilda tjänstemän på en myndighet och med egna tolkningar av lagstiftningens möjligheter. Det här visar att länsstyrelserna i dess nuvarande former bör ersättas med regionkommuner och dess uppgift får bli en helt annan än att fatta beslut i samhällsplaneringen

En kommentar

  1. PerOlof Johansson

    Det är bra Lennart att du tycker precis som undertecknad i fallet strandskydd på Gotland. Du skriver också mycket träffande följande
    Länsstyrelserna är ju en tummelplats för tjänstemän utan demokratisk kontroll, inte minst sedan man tog bort lekmannastyrelserna.

    Citat Nu är det fritt fram för enskilda tjänstemän att tolka lagarna hur man vill oavsett om man är landshövding och den yttersta chefstjänstepersonen eller en enskild tjänsteman slut citat och ännu mer kloka saker där du ifrågasätter att man ”gör som man vill”
    Den förträfflige professor Teljebrandt skrev apropå stympade popplar i Umeå att hela Umeå är fyllt av just den typen av organisation att man som tjänsteman tycker sig kunna ta sig friheter i ”kulturens och utsmyckningens namn”
    Vi har en stor ambition i pengar räknad då det gäller kultur och samtidigt har vi en stadsträdgårdsmästare som bli åsidosatt av tjänstemän som tycker sig ha fått mandat att förvanska det offentliga rummet å det vådligaste. Vem vill f ö sitta ensam i de konstiga konstfotöljerna som Umeå vimlar av helt plötsligt. Varför kan man i andra kommuner bara ta bort de gamla orkeslösa grenarna och låta det anrika trädet stå kvar. Kan inte träd åldras i Umeå. Skövlingen av ”Dödens” park,Rådhusesplanaden där alla björkar plötsligt blev för gamla samtidigt eller kyrkans popplar som kanske återuppstår i sin forna glans när både du och jag och våra barn är ett minne blott.
    Beträffande landshövdingen igen så är det faktiskt bra om man tog detta praktexempel på hur det går när omdömet släpper att göra en lite uppföljning i de egna tjänstemannaleden. Allt är inte guld som glimmar och allt är inte socialdemokratins fel vilket är väl skönt att höra!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.