Energipolitiken finns inte. Elmarknaden är ett stort flum

Energipolitiken finns inte. I går var det ett repotage om Vattenfall med mera och den tänker jag inte kommentera då man inte vet vad som är sant.

Sant är det att en fri elmarkanad fungerar inte alls. Staten har inte ens tydliga styrmodeller och ägardirektiv för Vattenfall, som gör stora vinster på grund av energibristen.

Det finns ingen som vill se till att det finns tillräckligt med el, alla inklusive Vattenfall gör vinster ändå. Staten får in avkastning så de kan sänka skatterna.

Däremot skulle det vara ETT FULLSTÄNDGIT VANSINNE ATT SÄLJA VATTENFALL Maud Olofsson är helt fel ute om  att rätt väg är att sälja Vattenfall. Staten måste ge direktiv om en utbyggnad så att vi får tillräckligt med energi så att industrin slipper ställa av på grund priset och då får man låta avkastningen på Vattenfall vara.

På grund av de höga priserna har staten dessutom fått in mera skatt på elen.Vi måste ha tillräckligt med energi till rätt pris och den som ska ta ansvaret måste vara staten. MARKNADEN KOMMER ALDRIG ATT GÖRA DETT.

Elproduktion tillhör liksom elnätet egentligen basinfrastrukturen som vägar och järnvägar och där måste samhället ta ett övergripande ansvar. Svensk kärnkraft var t världstopp 1993 men sedan har det gått utför hela tiden.

En orsak är att vårt parti gick ifrån vad vi lovade i folkomrösteningen att kärnkraften inte skulle avvecklas förrän man hade tillräckligt med energi till rätt pris för industrin och att inte välfärden skulle hotas. Sen finns det också en massa flum hos vårt parti och många partimedlemmar om energipolitiken och vad som behövs.

Nu hotas elförsörjningen och det är brist och jobben försvinner. Uppgörelsen med vänstern, centern, miljöpartiet är och var en katastrof för energiförsörjningen och blir det därmed för välfärden

Nu gäller det att flummet tar slut och att Vattenfall får en klar och tydlig roll i enrgipolitiken och ska sluta vara mjölko för staten för att sänka skatter, lägre elpriser är bättre. Den överenskommelse som de borgliga träffade räcker inte och nu måste en bred uppgörelse fram snarast och den kan inte vänta tills 2014