Under Almedalsveckan fick jag tag i en intressant bok som Teknikföretagen gett ut. Den heter Framtiden är inte som förr. En antologi om Sverige som industrination.
Sju personer skriver ett kapitel var och det är Anders Johnsson, Lars Berg, Linda Skugge, Göran Greider, Marie Rådbo, Stig Henriksson och Maria Rankka
Jag tycker det står mycket intressant och i inledningen skriver Anders Johnsson om Nya perspektiv på industrin och jag har citerat nedanstående stycke rakt upp och ner och jag måste säga att jag delar dessa synpunkter till hundra procent.
08 åttorna fattar inte vad och vilken betydelse industrin har för Sverige och för välfärden och det går igen på område efter område och inte minst den här regeringen har inte gjort mycket för att stärka den svenska industrin. Ta bara den nya gymnasieutbildningen som ett exempel. Industrin ville ha kvar alla de gamla ämnena i gymnasieskolan för de som går de yrkesinriktade linjerna.
Så här skriver han och jag citerar
En orsak till att industrins fundamentala betydelse för svenskt välstånd och för vår välfärd inte alltid framhålls i den allmänna debatten är nog industrins skenbara osynlighet i de miljöer där ”den tjattrande klassen ” alltså huvudstadens mediafolk, politiker, och konsulter rör sig. Här drömmer många unga om en framtid i medier, mode eller design i och för sig ärbara verksamheter. Men alla kan faktiskt inte syssla med detta om Sverige ska kunna fortsätta att vara en välfärdsnation.
Och utan teknikföretag som producerar kommunikationsutrustning så fanns inga medier. Utan tekoindustri, inget modefolk. Utan tillverkande företag, inget behov av design
Så hör det egentligen ihop att allt är i en kedja och de producerande företagen är den viktigaste länken
Senaste kommentarerna