Landstinget ska inte ansvara för all kollektivtrafik

Landstinget ska inte ansvara för all kollektivtrafik. Det har funnits de som velat gå i den riktningen och det kommer Umeå aldrig att acceptera. Vi är helt säkra på att det vore ett dråpslag för kollektivtrafiken i vårt län även om man skatteväxlar.

Landstinget har en jobbig ekonomi och de har sagt inte en krona mera till kollektivtrafiken och de riskerar att få ökningar på den trafik som de redan idag har ansvaret för nämligen tågtrafiken.

Umeå behöver utveckla kollektivtrafiken och den innomkommunala trafiken Umeå betalar för är runt 70 % av all trafik och då vill Umeå självklart bestämma hur den ser ut. Umeå är också på väg in i ett system med elbussar och vi kan vår trafik vilket inte landstinget kan.

Skellefteå kör också stora delar av sin trafik på kommersiella grunder och jag har svårt att se om det gagnar kollektivtrafiken.

För att klara miljön och en utveckling bör nuvarande system vara kvar att den som beställer betalar. Hur det blir i en framtid med en storregion får framtiden utvisa då det finns olika modeller landet,

Umeås skattebetalare vill att Umeås politiker ska råda över sin trafik. Ett överförande av den innomkommala trafiken till landstiget är inget alternativ och jag är lika säker på att landstinget inte heller vill ta över kommunernas trafik som kommunerna betalar

5 kommentarer

  1. Lars Flemström

    Det finns ingen modell för kollektivtrafiken, som passar alla Sverige kommuner och landsting. Därför måste man besluta inom varje landsting hur man vill ha det. Vad som sägs exakt i den nya lagstifningen från 2010 har jag inte studerat, men utgående från tidigare lagstiftning anser jag att det ska finnas ett länstrafikbolag i varje landsting, vilket ägs av landstinget enbar, av landstinget och kommunerna tillsammans eller av enbart kommunerna tillsammans. Som ett steg två kan man komma överens inom ett landsting att alla kommuner som har särskild stadstrafik, eller bara de största städerna (som har mer omfattande stadstrafik) själva ska vara huvudmän för stadstrafiken.

    I mindre städer, där underlag saknas för fullt utyggd stadstafik (sådan saknas helt eller det finns bara någon enstaka linje) måste landsbygdstrafiken vara tillgänglig även för resor inom tätorten. Det vore i så fall orationellt med olika huvudmän för stads- respektive landsbygdstrafken. I Umeå finns tillräckligt underlag för en fullt ubyggd stadstrafik, och som jag kan se (jag saknar dock lokalkännedom i Umeå) torde fördelarna med att kommunen är huvudman för stadstrafken väga över eventuella nackdelar.

    Om du menar att kommunen ska vara huvudman även för landsbygdstrafiken inom kommunen, blir jag mer tveksam. Det behövs en gemensam planering av kollektivtrafiken på ömse sidor om en kommungräns, men också en god lokalkännedom hos dem, som ansvarar för och planerar trafiken. Detta talar för ett länstrafikbolag i varje län av nuvarande länsstorlek. I stället för att skapa nya gränser inom samma län, behövs i många fall bättre samordning mellan länstrafikbolagen i län, som är grannlän för att underlätta länsgränsöverskridande resor. Men vi talar då om resor över EN länsgräns, och inte över flera, som jag anser bör definieras som fjärrtrafik. Som i den mån den inte kommer till stånd på marknadsmässiga grunder (biljettintäkterna täcker trafikkostnaderna) bör vara statens ansvar.

    När flera regionala trafikhuvudmän ger in i fjärrtrafiken med ”regionaltåg” som passerar flera länstränser tar de sig lätt vatten över huvudet, vilket de ständiga problemen med Öresundståg visar. Vid sidan av Öresundstågen, som kör från Helsingör i Danmark till Göteborg, Kalmar och Karlskrona i Sverige, finns särskilda länståg (de s.k. pågatågen) för resandet inom Skåne. Länshuvudmännen, som gemensamt äger Öresundstågen, saknar tillräcklig kompetens, och har haft problem med entreprenörer som lagt för låga anbud, och har ”saknat pengar” till städning av tågen, och har dessutom drabbats av landets längsta tågstrejk i modern tid.

    Länståg i egentlig bemärkelse är Pågatågen i Skåne och exempelvis Umeå – Lycksele i Västerbottens län. Luleå och Kiruna ligger visserligen i samma län, men med de stora avstånden bör den trafiken nog ändå definieras som fjärrtrafik. Men precis som landsbygdsbussar i småstäder (som saknar särskild stadstrafik) även används för lokala resor, är det rimligt att fjärrtågen i glesbefolkade landsdelar, där underlag saknas för särskilda länståg, även avänds för resor inom länen. Vi talar då exempelvis om resor inom respektive län Umeå – Sundsvall. De tågen bör ha en annan huvudman än länstrafikbolagen, som i stället ”köper in sig” (betalar en viss andel av driftkostnaden inom respektive län) för att tillgodose inomlänsresandet.

    Du kanske anar att jag vill se ett ökat statligt anvar för olönsam fjärrtrafik, och inte bara i Norrland. Staten borde också vara huvudman för Öresundståg. Det är löjligt att landstingen i södra Sverige – använder landstingsskattepengar för att konkurrera med statliga SJ på linjer där det finns möjlighet till kostnadstäckning vid ett väl avvägt utbud av avgångar. Om det ska till statliga subventioner, måste man bestämma hur täta avgångar de ska räcka till.

    Vad gäller stadstrafiken i Umeå, så är jag övertygad om att du har rätt, i synnerhet om ni ska satsa på elbussar som strömförsörjs via kontaktledning. Den får väl kommunen stå för hur som helst. Ska man köra enbart på batterier, som laddas upp över natten, blir det tung och förmodligen också utrymmeskrävande och trångt för passagerarna. På marknaden finns hybridbussar, el från kontaktledning i kombination med dieselmotor för strömlösa linjesträckningar.

    Framtidens melodi för städer av Umeås storlek tror jag blir hybridelbussar, d.v.s. el från kontaktledning på de centrala och mest trafikerade delarna av linjenätet och batteridrift på de perifera och glesast trafikerade linjedelarna. Laddning av batterierna sker ju då inte bara nattetid utan även vid kontaktledningsdrift. Batteridriften bör då klara minst en timmes körning.

    • HOLMLUND LENNART (inläggsförfattare)

      Det är det jag menar med mitt inlägg. Vi har ett system där inomkommunaltrafik betalas av kommunerna och mellan kommunerna centra ett stomlinjenät som betalas av landstinget och de betalar även för tågtrafiken. Vi har även ansvaret för inomkommunal landsbygdstrafik och det fungerar hur bra som helst. Däremot vill inte vi föra över den inomkommunala trafiken till landstinget för de har inte råd att utveckla trafiken och Umeå svarar som jag skrev för 70% av länets trafik. Det är små kommuner som vill lasta allt på landstinget och att andra ska betala . vi har för många små kommuner i vårt län.
      jag ser att du vet inte så mycket om kollektivtrafiken och elbussar om jag läser din sista mening. Våra bussar går efter en laddning i en timme och det tar mellan tre och fyra minuter att ladda bussarna. Hybridbussar är inget alternativ. Inga dumheter som luftledningar utan batterier. ta och läs på hur vi gör för ajg kan inte sitta så här och förklara alla detaljer. Företaget som konstruerar bussarna heter Hybricom och finns i Umeå

  2. Lars Flemström

    Jag vet kanske mer om kollektivtrafik än du tror. Men däremot – precis som jag skrev – känner jag inte till lokala förhållanden i Umeå. Som jag också skrev, kan man välja olika lösningar för landsbygdstrafiken, beroende på regionala skillnader mellan olika landsdelar. Det finns emellertid nackdelar med din idé att kommunerna ska ansvara för all inomkommunal trafik, men jag vill inte uttala mig om så är fallet i Västerbottens län. Jag har själv erfarenhet av promenader på 8 km på en starkt trafikerad väg, för att bussarna från båda håll inte kör ända fram till kommungränsen.

    Stomlinjefilosofin kan tillämpas på lite olika sätt. Men jag har sett exempel i södra Sverige på hur man har ställt stora landsbygdsområden utan kollektivtrafik för att inrätta dessa stomlinjer, och därigenom bara vunnit 1 á 2 minuter i kortare körtid mellan ändpunkterna.

    Dessutom är jag en varm vän av solidarisk finansiering.Varför ska jag bidra till finansieringen av kollektivtrafiken, om bussen inte ens stannar där jag bor, utan det är en halvmil eller mer till närmaste hållplats? Den frågan kan man nog ställa sig lite varstans i det glesbefolkade Sverige. I både södra Lappland och norra Blekinge (varifrån jag har hämtat exemplet med med den obetydliga körtidsvinsten med stomlinjefilosofin). I de mer tätebefolkade områdena kan man däremot ha separata linjer för lokal- och regiontrafiken, med hygglig turtäthet i båda fallen. I södra Blekingen, men inte i norra Blekinge, och definitivt inte i Norrlands inland.

    Företaget Hybricon kände jag inte till, däremot att det generellt görs stora framsteg på batterifronten. Emellertid kräver batteriladdningen extra tid vid ändhållplatserna utöver nödvändig reglertid för förseningar. Detta ger sämre driftekonomi än luftledning. Med de korta laddtider som näms (3 – 4 minuter) behövs inga långa sträckor med luftledning, faktiskt bara någon kilometer vid en snitthastighet på 15 km /h (vanlig snittfart i stadstrafik) för en timmes körning. Jag hoppas naturligtvis på framgång för ett storskaligt försök med detta i Umeå. I så fall väntar eldrift i fler svenska städer, så det här ska jag följa med intresse. ,

    • HOLMLUND LENNART (inläggsförfattare)

      Luftledningar är uteslutet och de behövs inte. Vi har testat bussarna sedan 2011 och vet hur de går och ny är det nio stycken på väg in i trafik. När vi började tog det 15 min att ladda för en timmes körning. För att fördela kostnaderna rätt finns en faktor i kostnadsutjämningen som heter kollektivtrafik och där drabbades vi hårt och fick en ökad kostnad på 60 miljoner som gick till storstäderna . Felet i den är att den baseras på resande över kommungräns och det är sanslöst dumt. Likaså fick landstinget beta mer till den och allt hamnade hos lågskattekommunerna främst runt Stockholm. Idag går det för mig pengar till främst trafiken i Storstockholm

  3. Lars Flemström

    Detta låter intressant och kan vara en anledning att besöka Umeå för en provtur. Detta föredrar jag att göra i normal trafik enligt tidtabell och med passagerare. Jag är kanske lite konservativ eftersom jag tror på fördelarna med luftledning. Men det behöver vi inte tvista om. Man kan ju testa i någon stad, som redan har trådbussdrift och jämföra., Överföreingsförlusterna i en luftledning samt kostnader för underhåll av denna ska jämföras med överföringsförluster till laddstation samt ladd- och urladdningsförluster. Batterier har dessutom en avtagande laddkapacitet beroende på antal laddningar, och måste därför bytas ut efter viss tid. Och hur klarar man innetemperaturen i bussen? Mot detta ska ställas anläggningskostnaden för luftledningen, dividerat med antal bussar.

    Jag har självfallet ingen anledning att ifrågasätta dina uppgifter om goda erfarenheter av att helt slopa kontaktedningen i Umeå. Men jag är nyfiken på möjligheterna att applicera på andra städer och landsbygden utanför städerna, Skulle vara kul om detta blir ny tillverkning av lite större omfattning i Umeå, som har gamla anor av innovativ fordonstillverkning genom de berömda Hilding Carlsson-rälsbussarna.

    När upphandlingen av den lokala och regionala kollektivtrafiken överfördes från kommunerna till länstrafikbolagen, gjordes stora besparingar jämfört med när trafiken upphandlades av varje kommun för sig. Men det krävs god lokalkännedom hos dem, som planerar och beslutar om trafiken för att alla ska ha tillgång till kollektivtrafik. Man måste tänka att det faktiskt kan bo någon i stugan, som knappt kan ses från vägen. Därför är jag kritisk mot alla organisationsförändringar, som leder till att kommunerna helt fråntas makten över den inomkommunala kollektivtrafiken. Det tror jag att vi kan vara överens om.

    Privata initativ kan vara bra, när branchen själv ser underlag för ny kollektvtrafik, som den offentliga huvudmannen inte har sett. Men det måste göras en ”skadeprövning” av den föreslagna nya trafiken, så att inte biljettintäkterna sjunker i den skattesubventionerade trafiken. Därför behövs en ”påreglering”. Den avreglering av taxinäringen, som är ett viktigt komplent till de reguljära kollektivtrafiken och som genomfördes av alliansregeringen har slagit mycket hårt mot mindre kommuner i speciellt glesbefolkade landsdelar. För en taxiresa inom Karlsborgs tätort, som ligger som ett band längs Vättern, måste resenären betala framkörningsavgift från Skövde fyra mil bort. Hur är det då inte i Norrlands inland? Många lokla taxiföretag runt om i landet har tvingats till nedläggning.

    Vi får hoppas att den nya regeringen tar itu med detta och annat, som alliansregeringen har ställt till med. Jag menar också att staten bör ta ett större engagemang i sådan långväga persontrafik på järnväg, som nu finansieras av landstingen. Detta gäller både Öresundståg och Norrtåg. Och att Inlandsbanan får tillbaka sin persontrafik. Statens tidigare engagemang i ”medeldistans” persontrafik, som nu till stor del har vältats över på länstrafikbolagen var för magert med högst fyra avgångar per riktning, med följd att man missade en stor del av de möjliga biljettintäkterna. Å andra sidan är det landstingsfinansierade trafikutbudet, exempelvis Öresundståg, överdimensionerat i förhållande till trafikunderlaget – i synnerhet som man har fått för sig att konkurrera med SJ i stället för att samarbeta.

    Öresundstågtrafiken, som har förlöjts av ständiga ekonomiska fiaskon, har nu inspirerat politiker i Mälardalen att skissa på ett regionalt tågtrafiksystem, som ska gå med flera hundra miljoner i förlust. Fastän SJ-trafik klarar av att köra ett tåg i halvtimmen i rusningstid, i denna folktäta landsdel helt utan subventioner. .Det behövs en renodling av statens och landstingens uppgifter, och sedan får man ta beslut inom varje landsting om vem som ska ha ansvaret för trafiken inom respektive landstings område.

    Jag efterlyser en solidarisk finansiering, så att de starka kommunerna stöttar de svaga kommunerna i varje landsdel, och att de starka landsdelarna stöttar de svaga landsdelarna. I stället för att slösa bort sina pengar på rena storhetsvansinnes-projektt. Sådana projekt suger ju bara in ännu fler männskor till storstäderna.

    Lycka till med elbussarna. Det är ett lagom projekt för en kommun av Umeås storlek.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>