Ska Sveriges avindrustialisering starta

Ska Sveriges avindrustialisering starta. Jag är orolig att det blir så om inte kalbrytningen kan fortsätta i Ojnare skogen på Gotland. Jag håller med Stefans gamle kollega Metallordföranden Anders Ferbe att det är olyckligt om kalbrytningen stoppas. Media har ju sagt att det blir så men jag är inte alls lika säker. Det pågår en domstolsprövning av ansökan av brytningen och det är inte det som regeringen stoppat utan att man bildat ett natura 2000 område

Jag säger att trots att det är ett natura 2000 innebär det inte ett automatiskt stopp och det vet jag av erfarenhet. Under tillåtlighetsprövningen av Botniabanan bildades ett Natura 2000 i Umeälvens delta. Vi fick klartecken av dåvarande Mimljökommisionären Margot Wallström att det var inte ett stopp för att dra järnvägen genom området och trots att det vara natura 2000 drogs järnvägen där för järnvägen var ett större intresse.

Så jag hoppas att media läser på innan de de säger att regeringen beslutat säga nej och även alla andra. Skulle brytningen avbrytas påbörjar vi avindustralisering av vårt land. Följden blir att kalkbrott måste utökas på andra ställen i Sverige eller så måste kalken importeras där den framställs under helt andra miljöförhållanden.

Vi ska framställa så mycket byggmaterial i Sverige som det går och ta tillvara den miljövänliga kompetens som finns i Svensk industri. Är målet att stänga brytningen tycker jag att regeringen går rätt in i ett pågående ärende i en fråga som är i domstol. Frågan måste behandlas enligt de lagar vi har för prövningar. Skärpning behövs.

En kommentar

  1. Lars Flemström

    Vi har påbörjat avindsustrialiseringen av vårt land i och med de orealistiska fantasierna om att kunna avstå fråm kärnkraften. Vi har påbörjat en gigantisk naturförstörelse av hela vårt land genom den meningslösa utbyggnaden av vindkriaften. Kvadratmil efter kvadratmil förstörs. Hur många kvadratkilometer är ett kalkbrott?

    Det är precis som du skriver, att Följden blir att kalkbrott måste utökas på andra ställen i Sverige. I somras fick jag en försenad men fantastisk födelsedagspresent av min syster och hennes man.Det var en båttur ut på Hjälmaren och genom Hjälmare kanal och vidare ut på Mälaren. Vi siktade kalklinbanan, där den korsade en vid av Hjälmaren och passerade sedan under den, när vi just lämnat Hjälmare kanal för Mälaren.

    Linbanan mellan kalkbrottet i Forsby och cementfabriken i Köping byggdes 1939 och troddes då vara ett billigare alternativ till ombyggnad av Hjälmare kanal för kalktransporter med stora fartyg. Forsby kalbrott ligger nämligen vid Hjälmaren och cementfabriken vid djuphamnen i Köping. Hjälmare kanal invigdes redan 1639 och där därmed Sveriges äldsta fortfarande trafikerade kanal. Den byggdes om med en delvis ny sträckning 1810, som en generalrepitition inför byggande av Göta kanal. Sjöfarten på Hjälmaren blomstrade än till slutet av 1960-talet

    1921 presenterades stora planer på ännu en ombyggnad av kanalen för att klara stora fartyg med upp till 5 m djupgående. Slussarna skulle breddas och förlängas för stora havsgående fartyg och en nu djuphamn anläggas i Örebro. Återigen putsades de gamla planerna av på en Svea kanal mellan Hjälmaren och Vänern. Tanken föddes redan under 1500-talet, men har varje gång stupas på mycket stora höjdskillnader i terrängen på gränsen mellan Närke och Västergötland.

    Sista kapitlet i historien om Svea kanal har troligen fortfarande inte skrivits, trots viss byggnation under de senase åren på kanalreservatet genom Örebro. Numera kan de gammaldags slussarna, i vilka båtarna lyftes av vattnet i slussbassängena, ersättas med en helt ny typ av slussar, där i stället hela slussbassängerna med båt och vatten lyfts, som ett slags hiss. Därmed klaras mycket större höjdskillnader än med konventionella slussar. (Som parantes kan nämnas att jag själv har roat mig med att skissa på en kanal för turisttrafik från Avaviken, strax väster om Arvidsjaur till Arjeplog och vidare till Vuoggatjolme nära norska gränsen, med ett par konventionella slussar och en lyftsluss.)

    I början av 1950-talet, efter drygt tio års drift, hade kalklinbanan blivit så olönsam, så att planerna på en ombyggnad av Hjälmare kanal ännu en gång putsades av. Men under en tidsepok, när insjöfarten tycktes nära utdöende, och någon lyftsluss ännu inte sett dagens ljus någonstans i världen och ingen längre mindes att Sveaparken i Örebro från början var ett kanalreservat, ansågs en ombyggnad av Hjälmare kanal inte längre vara ett riksintresse, Och ansågs därmed vara en för dyr investering för ett enskilt industriföretag.

    Driften av kalklinbanan har upphört och den har delvis rivits. 1970 hade all sjöfart genom Hjälmare kanal upphört och planer fanns att stänga kanalen för gott. Så blev det dock inte. Nyligen har en stor natur- och kulturminnesinventering gjorts för en utvidgning av kalkbrottet i Forsby. Kalken i det inventerade området kommer att räcka under minst 250 år med nu planerad brytningstakt.

    Det är tänkbart att det finns kalkfyndigheter vid kustbandet av det svenska fastlandet. Men om så inte är fallet, är ju Forsby ett intressant alternativ som leverantör av kalk till den gotländska kalkindustrin, eftersom – det efter ombyggnad av Hjälmare kanal – blir möjligt med rationella kalktransporter med stora fartyd hela vägen mellan kalkbrottet och kalkindustrin på Gotland.

    Södertälje kanal, som förbinder Mälaren med Östersjön klarar fartyg med 135 m längd, 17 m bredd och 6,5 m djupgående. Arbete pågår med förbättringar a

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.