Fö­re­ningen för Byggnadskultur okynnesöverklagar.

Fö­re­ningen för Byggnadskultur okynnesöverklagar. Jag säger okynne eftersom det visat sig att den här typen av överklagningar som de gjort i centrala stan inte ger dem rätt att överklaga vilket Mark och miljödomstolen slagit fast ytterligare en gång. På detta sätt har de åsamkat fastighetsägaren stora kostnader som alltid drabbar hyresgästerna.

Detta måste få ett slut och det behövs en förändring i lagstiftningen som gör att i sådana fall som återkommer måste okynnesöverklagningar leda till skadestånd till fastighetsägaren. Den här gången gäller det Umeå har detaljplanen för kvar­teret Emb­la där Kors­kyr­kan ligger. Det är Mark- och mil­jö­dom­stolen som slagit fast i ytterligare ett ärende som rör föreningen.

Fö­re­ningen över­klagade byggnadsnämndens be­slut till länsstyrel­sen, som avvisade överklagandet. Nu har Mark- och mil­jö­dom­stolen gått på sam­ma lin­je.
Det är de­talj­planen som in­ne­bär att Kors­kyr­kan i kor­sningen Sve­a­ga­tan Skol­ga­tan rivs och er­sätts med en ny kyrk­bygg­nad. Planen innebär både bo­städer och verkamhetslokaler.

5 kommentarer

  1. Olle

    Detta verkar vara den framtid vi lever i ,små föreningar som kan överklaga det mesta trots att regeringen beslutat hur det ska vara genom lagar.
    Se tex på rovdjursföreningen som stoppade vargjakten i Värmland, i dessa vargtäta områden går det inte att bedriva fårskötsel och all älg och rådjur är borta . Hur kan en liten förening stoppa nåt som är styrt på regeringsnivå?? Är det tjänstemännen som styr Sverige trots riksdagen sagt sitt??
    Detta var bara ett exempel ,finns många mer.

    • HOLMLUND LENNART (inläggsförfattare)

      Jag kan inte göra annat än att hålla med dig till 100 procent, Allt landar på hyresgästerna

    • HOLMLUND LENNART (inläggsförfattare)

      Ja det är åt helvete för det kostar pengar och när det gäller detaljplaner blir det hyresgästerna som får betala

  2. Lars Flemström

    Det behövs inga inskränkningar i rätten att överklaga. Den här gången hade ju länsstyrelsen avvisat överklagandet. Såvitt jag kan förstå, hade föreningen avvisat överklagningsbeslutet till Mark- och Miljödomstolen, som inte hade behandlat överklagandet i sak, utan bara bara fastställt avvisningsbeslutet. Så tolkar i varje fall jag formuleringen att domstolen ”gått på samma linje”. Det kan inte ha tagit så förfärligt lång tid. Sådana ärenden brukar domstolarna klarar av efter ett par dagar.

    Det är självklart att man måste kunna överklaga även ett avvisningsbeslut. Att avskaffa den möjligheten skulle öppna för svåra myndighetsövergrepp mot enskilda, som kanske har haft goda skäl för sitt överklagande, men inte har lyckats kommunicera detta till första instans. Man måste faktiskt kunna ställa krav på snabbhet och effektivitet hos rättsväsendet – utan att rättssäkerheten åsidosätts.

    Vad sedan gäller vargjakten, vill jag minnas att det gällde vargjakten i Sydnärke, på gränsen till Västergötland. Men det kanske handlade om olika ärenden? Det är nämligen samma domstol. I detta fall förtjänar domstolen (Förvaltningsrätten i Karlstad) hård kritik, speciellt som man tidigare har underlåtit att kalla en nämndeman, vars förmodade politiska åsikter domstolsledningen inte har gillat. Det gällde en nämndeman, som hade utsetts av ett parti, som förespråkar ökad avskjutning av varg. Vilket dock inte borde spela någon roll, eftersom även nämndemän ska döma efter lagen och inte efter sina egna åsikter.

    Någon nämndeman torde dock knappast ha deltagit i beslutet om inhibition av vargjakten, vilket måste anses som ett övergrepp mot djurägare och övriga sakägare. En ordentlig upprensning bland juristerna på Förvaltningsrätten i Karlstad, är vad som behövs. Om den klagande i detta fall hade anfört sådana omständigheter, som om de vore sanna borde ha föranlett ett förbud mot jakten, så borde ärendet ha behandlats med förtur.

    När man nu valde att inte behandla ärendet med förtur, så borde man ju nöjt sig med en knäpp på näsan till länsstyrelserna för att de beviljat vargjakt på felaktiga grunder – om en domstolsprövning i efterhand hade visat att så var fallet. Ingen människa hade ju kommit till skada, även om en eller annan varg hade strukit med. Den eventuella skada på vargstammen, som en alltför hård avskjutning hade orsakat, hade ju kunnat regleras genom minskad jakt under något kommande år.

    De här fallen visar att rätten att överklaga måste finnas kvar utan inskränkning jämfört med nuvarande regler (men de ska tillämpas) och att nämndemannasystem måste finnas kvar – och att nämndemän ska vara med vid fler avgöranden. Frågor av större principiell betydelse ska inte avgöras enbart av insnöade jurister, som förhalar ärendena i syfte att gynna den ena parten i en tvist.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.