Vilket bra inlägg jag hittade på Facebook

Vilket fantastisk inlägg av Stig-Björn Lundgren. Ett inlägg jag läste den 27 februari på Facebook som jag vill att även ni som inte har Facebook ska få del av. Har skrivit till n
honom och bett om lov att använda det och fått ett ja. Jag vet inte om jag tycker att han har fel på någon enda punkt. Läs och begrunda det är mycket läsvärt och pricksäkert och så här lyder det.

Har just skrapat ihop några punkter till kvällens föreläsning, från Platon till Facebook:
1. Medierna är makthavare, inte en oberoende granskare av makten.

2. Det är medierna som organiserar det politiska samtalet – eller snarare, medielogiken styr det kollektiva medvetandet. Medierna organiserar folkets protester, och formulerar politiska krav.

3. Partiföreträdarna blir snarare samhällslärare än visionärer. Journalister och politiker har bytt plats.

4. Denna process underlättas av att partierna har blivit en del av statsapparaten.

5. Medierna speglar inte verkligheten, de skapar verkligheten och uppfinner sanningen på nytt varje dag. Förr speglade medierna politiken, idag speglar politiken medierna!

6. Medierna sätter inte dagordningen, men de avgör i vilken ordning frågor ska tas upp. Det riktiga är att ”dagordningen sätts utifrån en medial logik” (jfr ”marknaden styr världen” som snarare borde vara ”världen styrs som en marknad”…)

7. Media är en del av upplevelseindustrin och ska främst förstås som en slags drömfabrik som producerar för en marknad. En marknad som är i stark förvandling, har griniga konsumenter och stor betydelse för makten.

8. Makt är att organisera medborgarnas samförstånd med hur saker förhåller sig.

9. Medierna (journalisterna) skall inte skällas för att svika sin uppgift (enligt vår klockartro om att det som står i tidningen ska vara ”sant”) utan gör vad de ska som (i bästa fall) anställda – att ge sina ägare en rimlig avkastning på investeringarna, antingen i form av pengar eller ära, utan att själva förlora skråets respekt eller äventyra framtida anställningar.

10. Avsändarens resursbrist och resultatkrav, kombinerat med mottagarens begränsade uppmärksamhetsresurser, förklarar varför medierna gör som de gör.

11. Om en hund biter en brevbärare är det ingen nyhet, men om brevbäraren biter hunden är det stort. I synnerhet om det finns filmat – då blir det viralt. Mediekonsumenterna föredrar nyheter om brevbärare som bits före de slentrianmässiga alternativen.

12. Problemet uppstår om folk tror att världen består av hundbitande brevbärare.

13. Medierna använder fragment av verkligheten för att skapa berättelser som berör. Jfr Bergman och Aftonbladet!

14. Det är skillnad på Medieverklighet och Verklig Verklighet.

15. Alla som varit med om ett medialt drev vet att medierna inte säger som det är.

16. Medierna mörklägger inte, de färglägger. Insikten om detta är fundamental för att för att förstå dagens samhälle.

17. Om medierna tenderar att underrapportera vissa verklighetsdrag i vissa lägen, kan de senare tendera att överrapportera.

18. Folk tror vad de ser, men behöver stöd från andra för att artikulera sina intryck. Om inte traditionella medier och partier gör detta kommer alternativa medier och partier att göra det.

19. Det är lättare för medierna att förlora sitt anseende än att bygga upp det.

20. Det är inte journalisternas sanningslidelse som är främsta drivkraften i mediernas kollektiva handlande, utan ångesten över att inte komma fram i bruset.

21. Medierna är nyhetsdrivna, inte analysdrivna.

22. När vi inte kan lita på andra får vi i sämsta fall gå på vår ”magkänsla” (konfirmationsbias), eller söka efter ”lotsar” eller ”kuratorer” (valfri ”filosof”) som hjälper oss att veta vad vi ska tro på.

23. Därför skapas ett hav av alternativa fakta, fejkade nyheter och filterbubblor samt parallella åsiktskorridorer.

24. Den allmänt spridda cynismen gör att många längtar tillbaka till en värld där det fanns en gemensam berättelse, ett ”vi”. Vilket leder till utrymme för populism i form av retrospektiv radikalism. Och allmänna utsagor om det önskvärda med en återupprättad samhällsgemenskap.

25. I ett medielogiskt samhälle räcker det inte med att ha rätt, det gäller också att få rätt.
26. Därför har PR-industrin vuxit fram i medieutvecklingens skugga – de hjälper med vetenskapliga metoder makthavare att ”få rätt” och hitta i medielandskapets djungel. PR-industrin hjälper också medierna att hitta bra saker att rapportera.

27. Hela denna industri, inklusive politikerna, har varje år branschstämma i Almedalen.

28. Mediernas makt har ökat, och det är en förändring som är jämförbar med andra maktförskjutningar, som exempelvis när partierna trängde undan den gamla herremakten. Och de som trängs undan gnäller alltid.

29. Nu är mediernas traditionella bärare på väg att förlora greppet och medielogiken erövras av alla, vilket skapar kaos för maktutövningen.

30. I den mån denna utveckling skapar problem, kan dessa inte främst åtgärdas genom att ”avsändaren” reformeras, utan uppmärksamheten måste riktas till ”mottagaren”. Mediekonsumenterna måste själva bli sina egna redaktörer, lära sig att de inte ska söka dementier, utan bekräftelser.

31. Utgångspunkten bör vara två från varandra oberoende källor. Och en lätt cynisk inställning om att allt som rapporteras i medierna sannolikt inte är sant, utan att vara lögn.

32. Vi bör skilja på ”journalism” som är en upplevelseinriktad medieaktivitet och ”journalistik” som mer vetter åt det vetenskapliga hållet.

33. Vi bör rusta oss för en övergång från folkrörelsedemokrati till publikdemokrati, men där publiken går från att vara passiv till att vara medverkande i processerna.

34. Kombinerat med övriga samhällsförändringar skapar detta ett revolutionärt klimat där märkliga förändringar sker i den politiska världen. Som att demokratin, som skapats för att förhindra revolutioner och vara en balanspunkt mellan olika samhällsintressen, uppfattas som dels ett hinder mot utvecklingen för de krafter som vill utvecklas, dels ett medel att revoltera mot misshagliga förändringar från dem som känner sig hotade av utvecklingen.

35. Förbannade människor gör uppror, idag mot en slags ”kognitiv överhet” under beteckningen ”PK” eller ”kartellen”. Tidigare rörelser har lyckats fånga upp människors vrede och kanaliserat det i nygamla banor. (Jfr Jens Ljunggrens bok om folkets vrede som ”valuta”)

36. Den som tror sig kunna bekämpa faktaresistens kan försöka övertyga någon som tror på Gud att Gud faktiskt inte existerar enligt vad som är rimligt att tro.

37. Det vi ser tycks vara att höger- och vänsterpopulism smälter samman och istället kommer en slags medielogisk populism att växa fram – under stort motstånd från de gamla makthavarna.

38. Är vi i den postliberala eran – och är Donald Trump dess profet?