Slavhandel pågår i Libyen

Slavhandel pågår i Libyen. Under helgen visades bilder på hur folk såldes på en auktion i Libyen. Ett land som verkar vara ett laglöst land. Det är ett land där flyktingar samlas och skeppas ut till bland annat Europa. Här måste EU samla sig för att få bort slavhandel. Det finns bevis för att folk auktioneras ut. Hur personerna samlats in och sedan säljs till högstbjudande har inte framgått ännu. Det är dags att sätta stopp för slavhandeln som sker.

En kommentar

  1. Lars Flemström

    Det var en tid när jag köpte utrensade böcker på antikvariat. En gammal lagbok med strafflagen från 1865, använde visserligen i dag förbjudet språkbruk, brottsrubricering ”Negerhandel”. ”Den som bedriver handel med neger eller annan… Dör neger, döms till…” Jag vill minnas att det var dödsstraff för slavhandel med dödlig utgång.

    I samma antikvariat hittade jag en mängd internationella fördrag, mellan konungen av Sverige och konungen av Preussen, mellan konungen av Sverige och konungen av Frankrike, etc. Inom några få år hade alla Europas stater bilateralt kommit överens om något som EU fortfarande käbblar om. I jämförelse med de diplomatiska effektiviteten under första hälften av 1800-talet, när detta skedde, framstår ett EU, där alla – eller åtminstone en majoritet av medlemsstaterna – måste komma överens, som en förseningsfaktor. Har vi egentligen någon nytta av EU. när det krävs gemensamma tag?

    Om ett krigsfartyg från en av de fördragsslutande staterna påträffade ett slavhandelsskepp på internationellt vatten, skulle besättningen på krigsfartyget borde slavhandelsskeppet och beslagta detsamma och fängsla dess besättningen, som skulle dömas för slavhandel i det land, som krigsfartyget kom från. Samt snarast möjligt frige slavarna till deras hemländer. Det kom inte att dröja länge innan slavhandeln över haven helt upphörde.

    Fördelen med 1800-talets diplomati, som var lika snabb som postgången för prioriterad post på den tiden, var att det räckte med att två betydande stater hade kommit överens, för att åtgärderna skulle börja ge resultat. Med följd att land efter land anslöt sig till den ursprungliga överenskommelsen. De länder som anslöt sig efter hand, hade egentligen inget val. Att inte delta i jakten på slavskeppen kunde få allvarliga konsekvenser. för det vägrande landets utrikeshandel.

    Förutom att beslutsmaskineriet inom EU uppvisar en höggradig ineffektivitet jämfört med 1800-talets bilaterala förhandlingsmaskineri, så har hela EU omvandlats till en potentiell slavmarknad genom de öppna gränserna och den fria rörligheten för kapital och arbetskraft. Människor säljs inte bara som slavarbetskraft med köpare främst i arabländerna, utan även som sexslavar med köpare i världens alla länder, utan också som gulliga nya familjemedlemmar, som adoptiv- eller fosterbarn,med köpare i de rika länderna. Detta är verkligen inget nytt.

    Jag läste redan för tio år sedan att polisen i det afrikanska landet Burkina Faso hade sprängt en liga.. som kidnappade barn, medan mödrarna arbetade på fälten, för försäljning till adoptivföräldrar i Europa. Polisen hade stormat ett Air France-plan just innan det skulle starta. Passagerarna bestod huvudsakligen av vita kvinnor och svarta småbarn, som de vita kvinnorna – enligt egen utsago – hade räddat från att bli barnsoldater i något av de många afrikanska krigen. Människohandel maskerad som välgörenhet.

    Nu är kidnappare i farten i de enorma flyktinglägren i Bangla Desh. I Libyen pågår slavhandeln inte bara vid Medelhavskusten, bland migranter, som saknat pengar till den fortsatta resan över havet. Slavar säljs även i södra delarna av Libyen, där migranter, som inte kunnat betala för den fortsatta resan, bjuds ut. I Sverige hyllas flyktingsmugglarna som till hälften hjältar, som gör det moraliskt rätta, men juridiskt olagliga.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.