KD beter sig mycket löjligt

KD beter sig mycket löjligt. KD skärper tonen mot C och L. Inte minst Lars Adaktusson är det som gör det. Han hotar på olika sätt både centern och liberalerna. Jag tycker det är mycket oanständigt att göra på det sättet. Kanske kan det vara för att nåda dessa partier hade sett verkligheten och inte gick på lögnen att stödja en M och KD regering då de så att det var omöjligt med en sådan regering utan med aktivt eller passivt stöd.

I Aftonbladet där artikeln om detta finns säger att Fredrick Federley menar att Adaktusson har ett tydligt syfte med sitt utspel.
 Han tror att någon variant av skrämsel med Vänsterpartiet gör att vi får en intern revolution i vårt parti så att de här förhandlingarna slutar. Jag tror att Federley slog mitt i huvudet på spiken. Vi ska även komma ihåg att när det såg som mörkast ut för KD en gång i tiden räddade centern kvar i riksdagen genom att gå med på en gemensam riksdagslista. Jag har inte tyckt att Jimmy Åkesson har haft så mycket rätt men nu har han det.Han säger att det är hur tydligt som helst att M och KD anpassat sig efter Sverigedemokraternas linje

KD å sin sida har redan svikt sitt vallöfte genom deras syn på samarbete med Sverigedemokraterna.

3 kommentarer

  1. Lars Flemström

    KD är inte längre ett kristdemokratiskt parti, i vart fall inte i kontinentaleuropeisk bemärkelse. Tiden efter andra världskriget var de kristdemokratiska partierna starka i länder, som saknade starka socialdemokratiska partier. Kristdemokraterna intog i stort sett samma plats på den politiska skalan. Det långvariga Samarbetet mellan Socialdemokraterna och Kristdemokraterna i Tyskland har varit en naturlig följd av detta. KDS (Kristen Demokratisk Samling, som var det ursprungliga partinamnet) har en något annorlunda historia. Partiet bildades som en utbrytning ur Folkpartiet, i protest mot Fp:s fjärmande från den kristna värderingarna. Partiet dominerades från början av pingstvänner.

    Under slutet av Alf Svensson långa tid som KD-ledare, närmare sig KD den kontinentaleuropeiska kristdemokratin, som med all rätt lanserades som en särskild ideologi i mitten, mellan höger och vänster. Detta ledde till stora valframgångar, med toppnoteringen 12,8 % i valet 1998, Dessa ideologiska arv är nu helt förskingrade, utan partiet har genom Lars Adaktussons inflytande närmats sig högerextremismen.

    Under slutet av 1990-talet uteslöts den då 16-årige Charlie Wemers och några kamrater till honom ur Moderata Ungdomsförbundet, för att de hade bildat ett högerextremt nätverk. De anslöt sig då till Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU), men uteslösts även där efter ett personligt ingripande av Alf Svensson. Weimers gjorde emellertid avbön och fick vara kvar i partiet. Uteslutningshotet vilade dock fortfaraande över honom, men han klarade sig varje gång genom nya avböner – samtidigt som han steg i graderna inom partiet.

    Tills han blev stabschef hos EU-parlamentarikern Lars Adaktusson i Bryssel. När Adaktusson lanserades som andranamn på KD:s riksdagslista inför valet 2018, och det alltså inte tiden som EU-parlamentariker för Adaktusson nalkades slsutet, hotades Weimers av arbetslöshet. Det var ju inte säkert att Adaktussona efterträdare som KD:s EU-parlamentariker ville ha den gamle högerextremisten som sin närmaste man. Och det såg mörkt ut för KD i Sverige. Skulle partiet klara sig kvar i riksdagen? Kunde Weimers hoppas på ett nytt jobb i Sverige? Strax före valet bytte han från KD till SD.

    Trots att han själv var ett ”politiskt underbarn”, med fast förankring i både den svenska frikyrkligheten och den kristdemokratiska ideologin hade Alf Svensson ett stort fel som partiledare; Han hoppades kunna lyfta partiet ytterligare med hjälp av namnkunniga kändisar, med ingen eller ytterst svag förankring i den kristdemokratiska ideologin. Det var ett plus, om man var uppvuxen i den frikyrkliga sfären, och kunde ”snacket” där, kunde prata som en frikyrkokristen, oavsett om an trodde eller ej. En av dessa kändisar var journalisten Lars Adaktusson, som under flera år hade varit programledare för TV:s då synnerligen välregisserade debattprogram Agenda.

    KD:s omvandling från kristdemokratiskt parti i mitten till ett ”allmänborgerligt” parti på högerkanten har nu fullbordats, medan tuppkammen på Adaktusson växer och partiledaren Ebba Busch-Thor alltmer reduceras som en galjonsfigur och kristet alibi – som enligt egen utsago inte lider av ”beröringsskräck” i förhållande till SD. Den gamle KD-förbundskanslern Konrad Adenauer, som häktades av nazisterna för vägran att hälsa på en nazipamp, men ledde omvandlingen av Tyskland efter kriget till en demokrati, gråter kanske i sin himmel?.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.