Igår handlade bloggen om det ekonomiska resultatet från ifjol och där de flesta av orsakerna till överskottet är av engångskaraktär. Egentligen handlar det om 33 miljoner. En stor del kommer dock att sättas av till pensionsstiftelsen och det gör vi för att det i kommuner och landsting inte har satts av medel för att betala pensioner för det som intjänats före 1998.
Avsättningarna kommer på så sätt att skapa ett utrymme för verksamheterna de kommande åren då pensionsutbetalningarna kraftigt ökar fram till 2020 och annars skulle riskera att tränga bort viktig verksamhet. Det är viktigt att rätta till detta så att vi i Umeå kan ha en välfärdspolitik även i framtiden och då måste vi betala för gamla skulder. Det är trots allt ganska tuffa tider vi står inför och jag ska nämna några saker som ger upphov till den oron.
För innevarande år, dvs. 2010, har vi endast avsatt 2 % till löneökningar och lika mycket för 2011. Dessutom har vi inte satt av ett enda öre till övriga kostnadsökningar, vilket självklart är tufft liksom att vi inte har satt av till de volymökningar som finns främst inom barn och unga området, samt på äldreområdet. Det grundar sig att vi inte har blivit fullt kompenserade från statligt håll.
En annan oroshärd är antalet arbetade timmar troligen inte kommer att öka nämnvärt och därmed inte heller skatteintäkterna. Men samtidigt visar dagens förutsättningar och det läge vi har att vi hade rätt i vår analys när vi gick in i denna mandatperiod när vi sa att det inte finns något ekonomiskt utrymme för några skattesänkningar. Alliansen hävde däremot att stora skattesänkningar skulle kunna göras utan att det får effekter på verksamheterna, vilket är felaktigt. Det är också viktigt att komma ihåg att vi för framtiden har räknat upp intäkterna för vattenkraften. Det påverkar reformutrymmesmöjligheterna.
Senaste kommentarerna