Sverige och Europa. Vår dåtid och framtid.

Av , , Bli först att kommentera 4

Veckan före denna var en veka som vägde tungt av historiska inslag samtidigt som den visade på en framtid där orosmolnen hopar sig.

I 70 år har stora delar av vårt Europa haft fred. Men våldsamheterna har länge bubblat under ytan och påmint oss om att fred är något bräckligt. Normalfallet för Europa är krig gång på gång och det är först efter det andra världskriget och införandet av det som idag är EU som vi har ånjutit en lång period av fred. Under andra halvan av 1900-talet så har vi sett våldsyttringar i östra Europa och i synnerhet det fruktansvärda inbördeskriget i västra Balkan. Men EU har växt och sträcker sig nu över stora delar av det en gång kommunistiska östblocket. EU innefattar till och med två av de länder som en gång ingick i Jugoslavien och fler länder är på ingång.

Förra veckan firades inte bara slutet på det andra världskriget utan också Europadagen. Europadagen firades dock väldigt blygsamt då en majoritet av medlemsländerna inte vill hylla det gemensamma i allt för stor utsträckning i rädsla för att EU ska få för stort inflytande. Det ligger en air av nationalism kvar över vår sargade kontinent och den tycks bli kvar än ett tag framöver.

Ett typexempel av den egenkära nationalism som finns i Europa idag  är det brittiska valets tongångar om att andra EU-länders invånare kommer till Storbritannien för att utnyttja landets välfärd. Denna retorik är vida spridd i landets partier och media trots att det finns systematiska kartläggningar som visar att den oro som piskas upp är kraftigt överdriven. Men det är lättare för gemene person att tro att utlänningarna vill ont än att se till fakta. Nationalismen är ett problem som tycks växa sig allt starkare på vår kontinent.

Jag personligen skulle gärna se ett federalt Europa, ett ”Europas förenta stater”. Den hybris som vi som enskilda länder byggt upp under lång tid kommer snabbt att svalna då Kina, Indien, Brasilien med fler växer om oss alla i inflytande, ekonomi och till och med välfärd. Europa behöver mer samarbete för att stå sig starkt i en värld där Ryssland blir aggressivare, organiserad gränsöverskridande brottslighet blir allt vanligare, miljöhotet växer och en fruktansvärd humanitär katastrof pågår på medelhavet.

I Europa råder det idag inga tvivel om att: Ensam är inte stark, ensam är bara ensam.

Bli först att kommentera

Ironi kan vara kul men också (S)orgligt och (M)elankoliskt

Av , , Bli först att kommentera 4

Ironi är ett intressant fenomen som ofta kan verka som underhållning, men samtidigt få med en ordentlig dos samhällskritik. Denna typ av komik gör sig, i mitt tycke, bäst då det levereras av Lindström och Schyffert. Denna typ av komik gör sig inte fullt lika bra då den omedvetet kommer från det politiska hållet.

Det är väl i huvudsak tre fenomen som illustrerar den ovan nämnda poängen och ni kommer att få ta del av dem i ordningen: stegrande grad av ironi.

Först ut: Moderaterna!

Det går ju nästan inte att formulera sig på annat sätt än att Moderaterna tigger om kritik sen de förra veckan presenterade politik som verkligen sätter ett ansikte på ordet ”populism”. Det här avsedda utspelet är förstås ett förbud mot ”organiserat tiggeri”. Som om det inte är nog illa att SD presterar allt bättre i opinionsmätningarna så fick vi idag veta att majoriteten av M:s väljare vill se ett samarbete med just SD. Nu är nog ledningen i Moderaterna av en helt annan åsikt, men för att hindra röstbortfall fann de väl det lämpligt att komma med ett väldigt diffust utspel som i mångt och mycket liknar SD:s ställningstagande i frågan. Nu är ju förbud inte en så lyckad lösning på den fattigdomsproblematik som ligger till grund för att vi ser ett ökat antal tiggare i Sverige.

”Men skulle inte detta handla om ironi?” tänker du nu för dig själv.

Jodå! Ironin är här en tvåstegsraket: 1. Detta kommer från samma parti som förra året leddes av en man som höll talet om ”Öppna hjärtan” 2: http://www.moderat.se/ge-en-gava

Visst är det hela lite komiskt och samtidigt väldigt (M)elankoliskt.

Lite mer ironiska är: Socialdemokraterna

Som ni säkerligen är bekanta med så var det nyligen en tillställning vi kallar ”Första Maj”. Det är en dag då Sossarna har nästan gratis tillgång till media. (Annars kanske vårt största parti väljer att bojkotta just din tidning! Fråga bara MVT). Det som är ironiskt så att man nästan blir lite knäsvag i detta sammanhang är att denna dag ägnas åt demonstrationer som oftast leds av Socialdemokraterna. Det som händer i flera kommuner, bland annat Umeå, är alltså att Socialdemokraterna går ut och demonstrerar mot sig själva. I till exempel Umeå är det alltså S som demonstrerar som en S-ledd kommun, ett S-lett landsting och en S-ledd regering.

Fiktivt illustrerande exempel:

Skylt: ”Avskaffa delade pass i äldreomsorgen”

Den som bär på skylten: Socialdemokrat

Det parti som är ansvarig för frågan: Socialdemokraterna

 

Denna tragikomiska historia får en krona på verket genom att några Socialdemokrater i Mellansverige sjunger att landet leds av ett ”rövarband”, innan de kommer på att vi ju faktiskt bytte regering i höstas. Jag tycker väl att den nu sittande regeringen kan kallas ”rövarband” om man till exempel inte gillar skattehöjningarna de inför, men jag tror verkligen inte att S avsåg att träffande nog sjunga det om sitt eget parti.

Sammantaget: ett (S)orgligt exempel på ofrivillig ironi

 

Men mest ironiskt av de alla: Påven

Påven gick förra veckan ut och talade om vikten av jämställdhet och lika löner för män och kvinnor. Detta är förstås välkommet! Men (!!) påven leder alltså en organisation som har löst problemet med olika lön på en enkelt sätt: de anställer inte kvinnor. Att ”kasta sten i glashus” känns på något vis inte riktigt nog talande, känns mer som att påven ”kastar kniv i kuvösen”.

 

Jag som ironiskt nog tänkt skriva ett kort inlägg idag…

Bli först att kommentera

Glädjande nyheter från FP och KD i helgen!

Av , , Bli först att kommentera 5

I lördags satt jag och grillade med vänner och bekanta och det diskuterades friskt om lite allt möjligt. Då jag påpekade att både FP och KD hade (typ) partistämmor under helgen så blev det tyst en stund runt elden och sen började vi prata om annat igen. Lärdom: jag måste välja tillfälle och plats bättre då jag vill prata politik och som av en händelse har jag ju denna blogg!

Kristdemokraterna

Först ska jag ta upp den glädjande nyheten KD presenterade i helgen. Det är ju så att KD valt en ny partiledare och hon har en uttalad ambition att ta partiet högerut och kommer troligen även att göra KD än mer värdekonservativa!

”Jaha, men du är ju FP:are och därmed troligen inte värdekonservativ?” kanske du som läsare nu tänkte och du har helt rätt i så fall!

”Men varför är detta en bra sak då?” kanske din tankegång fortsätter. Det ska jag berätta!

Under Hägglunds tid så ville KD tycka hårt på att de var socialliberala (samtidigt som de också var värdekonservativa) och detta bidrog till bilden att all partier står i mitten. Mitten är ju traditionellt FP:s jaktmarker och vi ser helst att värdekonservativ inte kommer insmygandes dit. Så ingen blev väl gladare än FP då KD börjar få lite nyliberala dragningar och börjar gå tillbaka till den högerfalang de en gång varit i.

Sen förutspår jag inte KD en allt för ljus framtid där ute på den nyliberala och värdekonservativa högerkanten eftersom att efterfrågan på sådan politik inte traditionellt är särskilt stor i Sverige. Men det är glädjande att de står upp för det de tror på i ett politisk klimat där allt för många partier rättar sig efter opinionsundersökningar istället för en ideologisk kompass.

Partiet får i alla fall Ebba ut medan de slåss för det de tror på

Folkpartiet

Vi hade också en typ av partistämma denna helg och på den var det i huvudsak två företeelser jag vill kommentera.

1. Folkpartiet är i dagarna lite vilset och försöker därför med ljus och lykta finna vår väg framåt i den svenska politiska urskogen. FP har med rätta startat upp ett förnyelsearbete där vi ska finna den socialliberala vägen framåt för Sverige. Men detta stormöte gav oss ändå viss färdriktning, framtidens nya profilfråga för vårt parti kunde nämligen anas. Vi kommer förstås att stå på oss i våra nuvarande profilfrågor: Skola, Försvar och Jämställdhet . Men (!) nu ska blicken äntligen lyftas till en fråga som jag och många andra i partiet slagits för! Äldrefrågor!

Nästan var enda svensk tycker att det är vårt kollektiva ansvar att ta hand om våra äldre på ett värdigt sätt och därför är det på tiden att frågan lyfts med kraft av Folkpartiet! Var och en  ska ha rätten till ett gott liv även efter arbetslivet avslutats och där kommer FP att spela en viktig roll!

2. Det blåser på toppen i vårt parti och det vet sittande ledning om och detta syntes på stormötet. Jan Björklund var mycket mån om att visa att han är rätt man att rätta det som inte fungerat och att han är rätt man att leda partiet mot 2015. Valberedningen, som ska föreslå ny partistyrelse, har redan börjat som arbete inför höstens partikongress och det är nog inte helt lätt för Jan att sitta kvar vid rodret.

November 2015 är det fullt möjligt att sittande partiledning kommer att stuvas om och kanske blir det till och med så att den som sitter som ”rätt man” vid rodret efter det mötet inte alls är en man. Men men, valberedningens arbete har bara just börjat. Vi får se vad som händer. Det är en spännande tid vi lever i.

Bli först att kommentera

Ett stort tack!

Av , , Bli först att kommentera 6

Igår var det sista nämnden i förra mandatperioden och på måndag väljs de nya nämnderna formellt i kommunen. Jag har haft tillfälle att sitta som ersättare i två nämnder, miljö- och hälsoskydd och för- och grundskolenämnden. Det har varit en intressant och lärorik tid och den har föranlett mig att vilja skicka ett särskilt tack till dem som får kommunen att fungera.

I nämnder sitter politiker många
Dessa ska mycket fakta uppfånga
I huvudsak är vi amatörer i rummen
Så ibland är den samlade kunskapen ljummen

Då stiger de fram, hjältarna våra
Och av deras alla kunskaper delar de nå’ra
De bär på kunnande, stor expertis
Så de måste tackas på något vis

Du vet kanske redan vilka de är
Men nu ska jag vara väldigt tydlig här
Slå på trumman och blås i basunen
Tusen tack alla tjänstemän i kommunen!

Bli först att kommentera

Lucia – en ulv i nattlinne

Av , , 2 kommentarer 1

Nu börjas det igen! Det händer varje år. En debatt som är lika given som att Skåne chockas av snö varje vinter. Debatten om tradition kontra förändring som dyker upp då jul närmar sig. Det finns många aspekter av denna debatt, men det exempel som Lucia utgör är väldigt talade för hela problematiken.

Tidigare i veckan berättade riksmedia om ett fall här i Västerbotten (Skellefteå) där en 11-årig flicka inte fick vara tomte i skolans luciatåg. Orsak? Hon föddes som flicka. Det är ”tradition” på skolan att bara pojkar får vara tomte och stjärngosse och bara flickor får vara tärnor och Lucia. Detta trots att vi har en läroplan där jämställdhet är en huvudpunkt..

Om skolan över huvud taget ska arrangera en tillställning som i stor utsträckning partiskt hyllar Kristendomen (i ett land där allt färre tror på en gud) så tycker jag inte att det är för mycket begärt att hoppa över de gammalmodigt könsuppdelningar som förknippas med traditionen.

Missförstå mig inte! Jag tycker om Luciafirandet och den fina stämning som sångerna för med sig! Men det är inte skolans roll att sjunga Guds pris. Skolans roll är enligt lag att förhålla sig opartisk i frågor om religion. Och i frågor om att motarbeta ingrodda könsroller har skolan ett solklart uppdrag.

Fallet i Skellefteå löste sig och barnen fick själva välja vad de ville var i tåget, men detta är bara en händelse av många och det återkommer år efter år. Ett fall i en struktur och den strukturen måste motarbetas. Alla barn ska ha samma förutsättningar i skolan oavsett kön eller tro.

 

”Natten går tunga fjät, runt gård och stuva.
Kring könsroll som sol’n förgät, skuggorna ruva.
Då i vårt mörka hus, stiger med tända ljus,
Manlig Lucia, Manlig Lucia.”

2 kommentarer

”Hur har det gått i skolan idag?”

Av , , Bli först att kommentera 2

”Hur har det gått i skolan idag?”  En så enkel sak som att fråga sina barn hur det har gått på skolan kan vara mycket positiv för barnets inställning till skolan och dess motivation att lära.

OECD har gjort en studie som utgår från Sveriges sjukande skolresultat och en av de förslag till åtgärder de presenterar är just att uppmuntra föräldrar att visa intresse för sina barns utbildning i större utsträckning.

Att skolan är viktig och att barnens framtid till stor del avgörs i skolvärlden är inte ett så kontroversiellt påstående idag och därför ar det viktigt att vi alla hjälper till för att få en skola i världsklass. För att uppnå detta ambitiösa mål är det mycket som ska till, men vi kan komma en bit på vägen med denna text, som syftar till att påminna dig som förälder och dig som vuxen att du är viktig för ditt barns utbildning.

Det måste förstås göras saker på flera plan. Det handlar om att höja skolans och lärares status, om att arbeta vidare med lärares karriärsmöjligheter, om att ge elever information om hur de ligger till i skolan och inte minst om att ge eleverna motivation och en positiv bild av utbildning och skola. Det är på punkten om elevernas motivering som du som förälder spelar en central roll. Ta dig tid att prata om ditt barns skoldag och vad barnet lärt sig, ditt intresse är viktigt för ditt barn. Det kan röra sig om den enkla frågan: ”Hur har det gått i skolan idag?”

Bli först att kommentera

Vad är genuspedagogik? Och varför är det viktigt?

Av , , Bli först att kommentera 4

Genuspedagogik är ett ord som inte är helt enkelt, men väldigt viktigt. Pedagogik handlar om utbildning och då framförallt i skolan. Genus handlar om de förväntningar samhället har på oss beroende på vilket kön vi har.

Orsaken till att genuspedagogik är viktigt är att det skulle kunna göra stor skillnad i våra skolor. Det handlar om att lägga märke till att killar och tjejer behandlas olika endast beroende på att de är kille eller tjej. Om fler vuxna inom skolan utbildas inom genuspedagogik kan vi komma ifrån att tjejer och killar behandlas olika.

Förväntningarna ska inte vara lägre på killar bara för att de är killar, vare sig det gäller svårigheten på uppgifter de förväntas klara eller hur ordningsamma de är i klassrummet. Tjejer ska inte förväntas hålla koll på killarna genom att sättas mellan stökiga pojkar, endast baserat på att tjejer förväntas vara lugna och ordentliga.

Att ha olika förväntningar och krav på olika elever är något bra, men att detta ska baseras på kön är fel. För att kunna se varje elev utifrån individuella egenskaper och villkor förutsätter att fördomar om kön synliggörs och motarbetas. Det behövs mer genuspedagogisk kompetens i Umeås skolor!

Bli först att kommentera

”Vanligt folk” – Vilka är det?

Av , , 2 kommentarer 3

”Vanligt folk” är en mycket vanligt förekommande formulering och därtill en väldigt oroande. Den är nära nog direkt farlig.

Det räcker med att plocka upp en kvälls- eller dagstidning och bläddra lite för att stöta på ”vanligt folk” och här om dagen då jag satt och läste en bok om Sveriges historia så dök det sättet att uttrycka sig upp gång på gång.

Det finns tillfällen då det särskiljer infödda från utrikesfödda eller en viss yrkesgrupp från resten av befolkningen, men det vanligaste är att ”vanligt folk” används för att skilja mellan de som tjänar över genomsnittet i lön och övriga. Politiker använder det hela tiden, politiker från hela den politiska skalan. Historiker använder det. Journalister använder det. Vad kan då vara så farligt med detta? Alla dessa människor i påverkanspositioner använder det ju?

Att säga ”vanligt folk” skickar signaler om att de andra, de som inte ingår, så något vis är en grupp som man inte kan identifiera sig med. De är ”de andra”. Att bygga upp en sådan mentalitet är inte positivt för den utveckling de flesta vill se i samhället. Vi värderar sammanhållning, solidaritet och att olikheter ska komplettera varandra, inte verka som motståndare.

Den tydligast negativa effekten av ett ”vi och dem”-tänkt kan ses i rasism och främlingsfientlighet, men effekten kan också ses på många andra områden. Det är ”vi mot dem” som bidrar till den jantelag som finns i vårt land: Vi vill alla väl, men inte för väl. Missunnsamhet är således en annan negativ effekt av grupperingar i samhället.

”Vi och dem” leder till att man alltid kan skylla på ”dem”, de andra. För att komma framåt tillsammans på ett, av många, önskvärt sätt så måste vi försöka se bortom  de grupperingar som skapas i samhället och se till hur vi tillsammans kan verka för en positiv utveckling i samhället.

Tänk på detta nästa gång du läser om ”vanligt folk”.

2 kommentarer

Vad är väl en ubåt i skärgården…

Av , , 4 kommentarer 5

Ja vad är väl en misslyckad ubåtsjakt i skärgården om inte ett tecken på att något måste ändras. På senaste tiden har det, för min generation, närmast otänkbara hänt: ett europeiskt land har invaderat ett annat. Rysslands intåg i Ukraina är ett allvarligt brott mot den fredliga utveckling vi vill se i Europa. Vi har sen murens fall 1989 sett ett Europa där vi bantat försvarsbudgetar och frigjort resurser till annat, men nu kan den trenden tyvärr komma att brytas på grund av Putins aggressivitet. Och då Ryssland blir aggressivare måste Sverige se över sin säkerhetssituation.

Försvaret kommer att upprustas, det är de flesta partier överens om, men att försvara oss mot aggressiva påstötningar eller i värsta fall ett anfall är inte en förmåga vi idag besitter. Under det misslyckade arbetet i skärgården så konstaterade försvarsministern i sann Löfvensk anda att ”vi måste titta på det här” och han pratade om att syna försvarets kapacitet. Vi minns dock då januari 2013 då vår högsta militära officer gick ut och berättade att försvaret skulle kunna hålla utvalda delar av landet i ungefär en vecka. Det känns inte betryggande. Vi är alltså väldigt långt ifrån att klar oss på egen han.

Ett närmare samarbete med Finland är ett bra, om är litet, steg i rätt riktning, men för att säkerställa säkerhet på sikt måste vi samarbeta med fler. Vi måste samarbeta med tyskar, norrmän, danskar, fransmän, britter etc. etc. Du anar nog var jag är på väg med detta. Sverige bör gå med i försvarssamarbetet NATO och koordinera våra styrkor med andras. Sverige klarar inte av att ligga i framkant på alla områden och då är samarbete nödvändigt. Om Sverige är bäst på flygspaning och ubåtar kan tyskarna bidra med stridsvagnar och signalspaning, britterna med tunga fartyg och belgarna med spetskompetens inom minröjning. Europa blir en säkrare plats om vi samarbetar även på försvarsområdet.

Senast Sverige kunde försvara sitt territorium var under ”forn stora dar” då Karl den XII enligt tvivelaktig utsaga hade ”100 000 man”. I dagens läge måste vi samarbeta med våra grannar.

4 kommentarer

Mitt nya uppdrag och min syn på detta!

Av , , 2 kommentarer 2

Så har vi då haft nomineringsmöte och jag fick partiets förtroende att sitta som ordinarie ledamot i Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden.

Detta förtroende är mycket glädjande och jag ska ta till vara på det med största respekt och engagemang och göra mitt bästa för att överträffa de förväntningar som finns på mig. Som gymnasielärare och skolpolitiker känns det som att jag har hamnat på rätt ställe, en plats där min kunskap om skolan kommer väl till pass.

Vad är då min syn på detta uppdrag?

Jag har förstås många tankar om detta och om skolan som helhet, men de kommer att dryftas var för sig i senare inlägg. Detta inlägg kommer jag bara att ägna åt en kort övergripande kommentar om min nya roll.

Min uppfattning är att nämnden och politiken över huvud taget ska befinna sig på en väldigt övergripande nivå. Vår uppgift som politiker är att sätta färdriktningen genom att peka ut ambitiösa mål. Därefter är det vårt uppdrag att på bästa sätt hjälpa rektorer, lärare och annan skolpersonal att uppnå målen genom att ge de så bra förutsättningar för detta som möjligt. Kort sagt så är det personalen på skolorna som kan verksamheten bäst, som politiker ska vi inte detaljstyra dem. Jag vill se mer tilltro till professionen.

Slutligen vill jag rikta ett stort tack till alla de som trott på mig till den grad att jag fått denna chans att ägna mig åt den politik jag brinner så starkt för.

2 kommentarer