Perverst luktsinne

Var ute en sväng efter Rickleån nyligen. Så underbart att man skulle vilja ta sommaren och spara i en liten ask. Dagsländor i olika former och färger i luften, harr på födosök i ån, sol och hyfsat varmt. Och ett flugspö i näven.

Satt mig i strandkanten och hoppades att den större harren som var upp och visade sig en gång skulle vaka igen. Och plötsligt kände jag den. Lukten. En fantastisk lukt som retar och drar igång så många sinnen. Plötsligt börjar en masa härliga minnen att spelas upp i huvet.

Vad var det som luktade då? Sommar? Jovisst. Men det som plötsligt nådde näsan var den ljuvliga doften av myggmedel.

Jag har en gammal flaska myggmedel av Roll on-typ som är parfymerad och luktar fantastiskt och som tydligen går som en kanyl rakt in i minnescentrum. Plötsligt var jag i fjällen och gick omkring bland glittrande fjälljokkar med ett saligt flin i mungipan.

Och jag mådde så bra. Doften av myggmedel var som rena drogen som stimulerade euforikörteln, om det finns nån sån.

Tog inte bort det när jag kom hem heller. Och jag sträckte fran näven till sonen och bad honom lukta.

– Myggmedel? Har du varit och fiskat, sa han och fick något saligt i blicken även han.

Visst är vi söta vi karlar…