Skulle iväg och luncha med en polare i Umeå igår. Tidsoptimist som man är så lämnades allt i det längsta. Och när jag packat ihop allt jag skulle ha med mig till de övriga uppdrag jag hade under dagen så var jag rejält sen iväg.

Var på en otroligt spännande coachträff igår där vi med en enkel övning fick ett kraftfullt verktyg som kan användas när man har en relation som på något sätt har problem.

Jag är flitig på att träna. Faktiskt tror jag att jag är flitigare än de flesta. Tyvärr är det inte antalet pass i träningshallen som kryssas mest i kalendern utan antalet gånger då träningen tas upp igen efter ett uppehåll. De har blivit måånga genom åren. Och nu är det dags igen. Efter en sommar då allt dog av så ska det börjas om.

Lillgrabben var på dåligt humör i går förmiddag. När han skulle ut så var det mesta fel. Vilket ljudligt påkallades. Men när mamma Sofia tyckte att Alvin var en riktig gnällspik kom istället järnviljan fram

– Kalla inte mig för spik!

Jag är hemma med barnen idag då både dagis och fritids är stängt. Och konversationerna man får höra från barn är ibland obetalbara. Alvin kom in och skulle äta och berättade exalterat vad han gjort med de större grabbarna.

– Vi har byggt ett jättefint myrhus. Till myrorna. Och så har vi gjort två klätterställningar, en ruschelkana och ett kryprör.

I myrstacken?

– Ja. Och så har vi gett dom mat. Och barr.

Vad fick dom för mat då? 

– Löv. Dom äter ju bara löv.

Livet med barn är verkligen fantastiskt. Man kan bli ofattbart arg och bland är oron svår att hantera. Men kärleken är så gränslös att det trotsar alla försök till beskrivning.

Kallt som bara den i morse också. Gräsmattorna alldeles vita. Men jag möts fortfarande av gröna löv när jag tittar på skogspartiet utanför fönstret. Allt andas fortfarande liv även om det börjar gulna alltmer.

Vi dödar drömmar, sa Idoljurymedlemmen Anders Bagge häromdagen i en intervju i en av kvällstidningarna.Och då säger jag att den syndaren vaknade synnerligen sent.

Jag ser inte Idol speciellt ofta men har sett ett par avsnitt på slutet. Och jag kan förstå att Anders Bagge och hans jurypolare våndas när de dödar drömmarna för uppenbarligen mycket talangfulla ungdomar (och en del äldre) så här i slutaudition.

Att kvällstidningar kan skapa de mest fanasifulla rubriker för att locka till läsning är inget nytt men ett ämne som eskalerat den senaste tiden. Vädret den här sommaren inte minst har varit föremål för rubriksättarnas kreativitet med återkommande epitet som Supervärme och Extremväder. Men värmeböljor och rejäla oväder har alltid varit mer eller mindre återkommande inslag i det svenska klimatet.

Minns också med ett leende när en av blaskorna för några år sedan såg chansen att kommentera melodifestivalen och Shirley Clamps väl tilltagna urringning med Bröstchock!

Vad fan är en bröstchock? Hela Sverige skakades i sina grundvalar för att Shirley Clamp hade en vågad urringning. Eller?

En överdrift av det mer stillsamma inslaget kom idag i en av kvällsblaskorna när Mona Sahlins framträdande hos Fredrik Skavlan skulle refereras. Sahlin fick frågan hur hennes i offentligheten anonyme sambo var. Och hon svarade enligt min uppfattning väldigt stillsamt och med ett leende i mungipan att: "Det har du inte med att göra."

I kvällstidingen fick uttalandet följande ändelse: … "ryter Mona Sahlin."

Om det var ett rytande så är nog Mona Sahlin den gulligaste lejonunge jag sett.

En romanförfattare har friheten att skruva verkligheten ett valbart antal snäpp. Men vart tar det vägen när det så kallat "objektiva" media börjar skruva på samma verklighet? 

Vad gjorde man när man inte hade nätet att kolla tips på? Drabbades av ett ordentligt näsblod i morse som bara inte ville sluta. Den sedvanliga metoden med en papperstuss i näsan var bara att glömma då den rödfärgadespå nolltid. En papperstuss mot näsan och tillbakalutat huvud är inte heller att föredra då det istället rinner ner i halsen. Efter 20 minuter av ohejdat blödande börjar man också bli lite orolig. Ska det aldrig ge sig? 

Men det värsta var att barnen skulle iväg på dagis och förskoleklass. Och jag var ensam hemma. I takt med att blodet droppade gick minuterna. Och jag var oförmögen att hjälpa dom bli färdiga.

Men tacka vet jag Google. Med ena handen pressandes en papperstuss mot näsan och den andra knappandes in näsblod så var allt löst.

"För att stoppa näsblod ska du sätta dig ned, andas genom munnen och klämma ihop näsans främre mjuka delar med tumme och pekfinger."

Fem minuter senare hade det slutat. Tänder kunde borstas, blod tvättas bort och allt var frid och fröjd. Tacka vet jag Internet.