Inte som det verkar
Skulle iväg och luncha med en polare i Umeå igår. Tidsoptimist som man är så lämnades allt i det längsta. Och när jag packat ihop allt jag skulle ha med mig till de övriga uppdrag jag hade under dagen så var jag rejält sen iväg.
Och när jag kom till stan så ville naturligtvis inte parkeringsmätarjäveln godkänna nåt av mina kort.
Kort ogiltigt. Är du dum eller? Förbannade plåtburk.
Fick byta parkering och ytterligare minuter flög iväg.
Ingen utanför restaurangen. Jag tänkte att jag väntar väl en stund. Men efter ett tag började jag tänka att han har förmodligen redan gått och har ingen telefon till mig.
Till slut hittade jag i alla fall i gamla SMS ett nummer till polaren. Ringde och frågade om det inte var idag.
– Jo. Halv tolv.
En halv timme senare än jag trott.
– Jag är där om tre minuter.
Hade jag inte varit sen hade jag förmodligen tröttnat på att vänta långt tidigare. Och förmodligen bara skitit i alltihop. Och inte ens kommit på tanken att försöka söka igen ett telefonnummer.
Det finns ofta något bra i det som från början ser riktigt kass ut.
Och vi fick en jäkligt trevlig lunch.
Låten är med bara för att jag gillar den. Och Shirley Clamp.
Ha en bra dag. Den kanske blir bättre än ni tror.
Senaste kommentarerna