Kärlek och hoppet åter
Ibland kör man bara av banan. Rakt ut i skogen och in i ett träd. Ett riktigt jävla smack med ansiktet rakt in i barken. Tron på den egna förmågan och det egna värdet försvinner så snabbt som om det aldrig skulle funnits. Och det gör så fruktansvärt ont.
Jag brukar tänka att det kommer något gott ur varje motgång. Men ibland är det otroligt svårt att tänka den tanken.
Men när man påminns om att man har en vän i en av de mest fantastiska människor som finns på denna jord, och att man har en fru som älskar en oavsett vad, så är den plötsligt där igen. Kärleken. Och hoppet.
Riktigt nära relationer är så nära meningen med livet det går att komma för mig. Tack för att ni finns. Jag älskar er.
Senaste kommentarerna