Drömförlösning
– Jag håller på att skriva en bok sa jag åt 18-årige sonen i går morse.
– Vad ska den handla om? sa han
– Mig, sade jag.
– Lät ju jävligt egotrippat, sa han med ett flin.
Klart att det är egotrippat. Men när man nu kan skriva så är det väl klart att man tar chansen att breda ut sig om sig själv över 200 sidor. Och jag har gjort en resa i mig själv som jag gärna vill inspirera andra med.
Det som är så otroligt fascinerande är kraften i rutiner. Jag har börjat på denna bok otaliga gånger under många år men varje gång gett upp efter några sidor. Inspirationen har trutit. ”Jag minns ju ingenting, hur fan ska jag kunna skriva en hel bok.”
För en dryg månad sen bestämde jag mig. Jag ägnar en timme om dagen åt boken. Skit samma hur många rader det blir. En timme varje dag. Blir det inte ett skit så sitter jag där en timme i alla fall.
Det funkade. Pressen försvann. Och proppen släppte. Nu har jag svårt att sluta. Och i helgen ska jag fira. 100 sidor!
Senaste kommentarerna