Till höga vederbörande

Till Pensionsmyndigheten

 

Ärade Pensionsmyndighet. Jag har precis läst igenom er försändelse som anlände med postombudet härom förmiddagen och det synes mig som om det här föreligger ett smärre missförstånd. Jag anser mig själv vara en synnerligen respektabel medborgare med intet annat på mitt samvete än en ynka fortkörningsförseelse, en och annan parkeringsbot och en smärre ungdomlig försyndelse då jag vid ett enstaka tillfälle intagit lite väl mycket berusningsdrycker.

Nu lever jag mitt liv i högönsklig välmåga och tjänar dagligen mitt kall för att försörja både mig, min familj och även bidra till samhällets mindre lyckligt lottade genom den del till staten som dras från mina förtjänade penningar.

Trots att år läggs till år och tiden för mitt tillbakadragande närmar sig har jag däremot ingalunda några planer på att genomleva den sista delen av mitt liv stillsamt nedsjunken i en undanskymt placerad gungstol.

Tvärtom tänkte jag mig att kunna åse än mer av världens faciliteter när tiden för tillbakadragandet från jobbet infallit.

Det illustra besked jag erhållt faller däremot inte på något sätt in i de avsikter jag har med min fortsatta existens.

Enär jag i normala fall är en person av högtstående välmod likväl som jag besitter en förmåga att se saker från den ljusa sidan är det min förväntan att det här ärendet behandlas med största skyndsamhet och att det lilla missgrepp som begåtts rättas till så snart det låter sig göras.

Skulle ärendet mot förmodan inte finna någon snar lösning kan jag däremot inte garantera att mer handgripliga åtgärder måste vidtagas.

 

Med förväntansfulla hälsningar om en skyndsam och rikligt belönande lösning

 

Robertsfors i nådens år 2011

 

Eder

 

Lars-Göran Halvdansson