Svordomsprojektet

Jag lägger ner. Projekt Sluta svära är dött och begravet. Jag känner helt enkelt att jag behöver kunna uttrycka mig på ett sätt som känns ända in i märgen ibland. Annars lever jag inte fullt ut.

Men för att nyansera bilden så har jag ändå lärt mig nånting viktigt. Och det är att jag faktiskt vill lära mig att svära mindre.

En positiv effekt av det blir att när jag då tar till en svordom så blir den än mer kraftfull. I nuläget så har det liksom gått i alla fall lite inflation i kraftuttrycken.

Känns lite som en upgradering faktiskt. Ett liv mer i "svordomsbalans". 

 

En kommentar

  1. Maria Klein

    Minns hur viktigt jag tyckte det var att föregå med gott exempel. Jag hade nog använt mer svordomar än jag förstod innan jag utmanade mig själv. Svordomarna kom som av bara farten. Istället för att plocka bort dem utvecklade jag dem. FAN blev FANtastiskt vad ont det gjorde. SATAN blev SA TANdläkarn. DJÄVLAR blev DJÄRnspikarns. osv.

    Huruvida svordomar ska förekomma eller inte är väl upp till var och en men själv tycker jag att det är bättre att utveckla sitt ordförråd. Och då menar jag inte de påhittade ordförvrängningarna ovan utan riktiga ord. Att tydligt kunna uttrycka mina känslor osv med ord som faktiskt utvecklar både mitt språk men också relationen till mina käraste. Jag brukar också tänka att vanor tar 21 dagar att ändra även om svordomar verkar ta 21 år att ändra. Sedan vet vi ju vad som händer om vi tänker: Jag ska INTE använda svordomar. Då svär vi som aldrig förr. Istället vill jag tänka: jag vill utveckla mitt språk och visa min omgivning den respekt jag själv vill att de ska visa mig;o) Sedan vill jag ha en bra anledning till att göra det. Framförallt tänka att om jag svär är det också accepterat att mina barn svär. Än en gång för endel har det ingen betydelse medan det för andra betyder något. Svårigheten blir väl för barn om de går på en skola där svordomar inte accepteras, då får de det lite knepigt.

    Men sedan finns det olika användningar tänker jag. Den ena är när vi svär åt någon (djävla kärring) och den andra när vi svär för att vi är med om något (slår oss) och den tredje när vi vill uttrycka hur arga eller … vi faktiskt är. Kanske finns det fler.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.