En del förvånas över att man faktiskt kan fortsätta lära sig saker fast man är ”gammal”. Men det är inte bara så att vi kan fortsätta lära oss genom hela livet, vi lär också på ett helt annat sätt ju äldre vi blir. Vi lär oss helt enkelt på ett sätt som inte är möjligt förrän det gått en viss tid. När vi fått in ny kunskap, bearbetat den en tid och kanske även praktiserat den så finns det plötsligt rum i hjärnan (jag pratar bara rent bildligt) som inte funnits där förut. Och vi kan ta till oss kunskap som vi inte kunde tillgodogöra oss förut.

Jag brukar jämföra det med att stöpa ljus. Det krävs helt enkelt ett första lager för att det andra lagret ska kunna läggas på. Och ett andra för att det tredje ska kunna läggas på. Och så vidare.

Vårt lärande fungerar i många fall på samma sätt. Vi lär i lager helt enkelt.

Coolt tycker jag.

 

 

Svaret finns i den otroligt fascinerande boken Born to run, Jakten på löpningens själ där författaren lyckas övertyga även mig att vi faktiskt är födda till att springa. Och han svarar även på frågan om vi nu är födda löpare varför finns det ett sånt motstånd mot att springa? Jo för att hjärnan utvecklats genom åren bland annat till att vara den del av kroppen som styr oss till att hushålla med våra resurser. Och nu har den delen vuxit sig för stark hos många.

Men en otroligt fascinerande och spännande bok som tar en med till ultralöpare på jordens mest otillgängliga platser, förklarar varför skadorna ökar ju bättre skor vi har och faktiskt får en sugen att börja springa än en gång.

Men den rekommenderas verkligen även för den som inte tänkt springa ett steg.

 

Ninna ninna ninna…

 

Dagens boktips:

 

Born to run, Jakten på löpningens själ

Christopher McDougal

 

Trodde dottern (sju) kommit till stora insikter när vi satt och käkade lunch.

–        Jag vill aldrig missa ditt viktigaste möte, sa hon.

–        Vilket är det då, frågade jag.

–        Middan, sa hon.

Vilken klarsynt och insiktsfull dotter jag har tänkte jag. Som insett att kvalitetstid är viktigt och att vi behöver träffas och umgås och även prata med varandra för att få en bra relation. Smart är hon och jag och hennes mamma har säkert en del i hennes stora kunnande också.

–        Var har du lärt dig det då? frågade jag och hoppades på ett smickrande svar.

–        På reklamen.

 

Föreläsaren Mikael Rehnberg från Medlefors folkhögskola lärde mig för en tid sen en del om hur hjärnan fungerar. Och om hur barns hjärnor fungerar. Att de inte är så utvecklade så att om de är ledsna eller arga kan man få de på ett annat spår direkt genom att busa lite.

Använde det i morse då Lina pratade om sitt husdjur hon vill ha och så småningom fått både sig själv och Alvin i snyft-tillstånd där i sängen.

–        Jordbävning, sa jag och skakade sängen.

Och båda började skratta.

Ibland funderar jag om den manliga hjärnan liksom blivit kvar i det här tillståndet.

Och att det är något som kvinnor känt till i århundraden. 

 

 

Jag brukar försöka tänka positivt. Och inte prata om lagen om alltings… Men när man får slita upp barnen varje morgon klockan sju på veckan och de är vakna långt mycket senare än vanligt på fredag kväll VARFÖR I HELA VÄRLDEN MÅSTE DOM DÅ VAKNA KLOCKAN SEX PÅ LÖRDAG MORGON?

Svara på det den som kan.

Det är tur att det inte finns några barnauktioner i Robertsfors som öppnar tidigt på morgonen.

Hade förmånen att få besöka en mycket intressant föreläsning med Kay Pollak på Sagateatern i Umeå i går. Bara Kay i sig är spännande att se och lyssna på då han 73 år gammal fortfarande sprudlar av entusiasm och energi! Jag har läst båda hans böcker Att välja glädje och Att växa genom möten, haft massor med nytta av dem, praktiserat kunskaperna själv och även citerat och plockat mycket klokheter till min egen bok. Så budskapet i sig var välbekant även om det kom mycket nya och spännande vinklingar och exempel. Men det som kanske fastnade mest var att Kay Pollak, 73 år gammal och något av en guru (åtminstone för mig) fortfarande regelbundet läser sina egna böcker för han behöver påminna sig och träna på kunskaperna som står där.

Så otroligt befriande!

När man ramlar dit på samma saker om och om igen och tycker att men för helvete har du inte lärt dig nånting!?

Det är så alldeles in i bomben högst mänskligt att göra det för till och med Kay Pollak måste ständigt lära om, nytt och igen! Och när hans 16-åriga dotter hindrade honom från att kliva ut ur bilen när han skulle hämta henne på skolan för att han är en så gammal pappa fick han minsann andas i fem minuter innan han kunde säga de sju gyllene orden:

–        Det ligger nånting i vad du säger.

Jag rekommenderar verkligen Kay Pollaks båda böcker. De har hjälpt mig fantastiskt mycket i min resa och de är skrivna på ett väldigt lättillgängligt och varsamt sätt. Får ni chans att gå på en föreläsning med honom också så gör det. Det var tre timmar jag definitivt inte vill vara utan.   

Världen är förunderlig och allt är tydligen värt att jobbas med. Tänker på pizzarapporten där svenskarnas pizzavanor kartlagts och man även kommit fram till var den billigaste pizzan finns. Den braskande nyheten var att det var i Södertälje. Otroligt nödvändig upplysning för mig. Jag kommer garanterat att åka till Södertälje för att tjäna sju spänn på en Vesuvio.