Livsförändrande budskap

Av , , 1 kommentar 3

 

Ibland upplever man en känsla av att ”Här sitter jag och därute springer en massa människor omkring och har inte en aning om vad de missar”.
Jag hade förmånen att vara på Sagateatern i Umeå i går kväll och lyssna på Mia Törnbloms föredrag om mental träning. Och jag ska villigt erkänna att Mia Törnblom är en av mina absoluta favoritföreläsare. Jag älskar hennes energi, karisma, humor och sättet som hon genom ibland dråpliga exempel ur vardagslivet lär ut så mycket kraftfull kunskap.
Jag hade hoppats att få lära mig något nytt, men det fick jag egentligen inte. Däremot fick jag precis det jag ville och det var kraftfulla verktyg för att träna självkänslan. Jag hade hört om dem förut men liksom glömt bort hur kraftfulla och faktiskt ganska enkla de är att använda sig av. Istället hade jag grottat ner mig i böcker och skivor för att hitta fler verktyg som jag kunde lära mig.
Men Mia Törnblom påminde mig igår om det jag egentligen redan visste om att bekräfta sig själv när man gjort något bra och att påminna sig själv regelbundet om att man faktiskt är värdefull och bra som man är.
Jag önskar att alla kunde få lyssna på Mia Törnblom någon gång och kanske få med sig i alla fall en liten tanke om hur bra man faktiskt är.
I kön för att hämta jackan efteråt hamnade jag bakom en kille med texten RAW på ryggen. Jag vet inte alls vad texten stod för på just den tröjan men det finns nåt som heter RAW comedy club i Stockholm som brukar tevesända föreställningar med eliten inom stand up comedy.
Jag skrattade mycket mycket mer i går kväll än jag någonsin gjort åt de programmen. Bara det gjorde det värt pengarna. Men framförallt kan det budskap som Mia Törnblom levererar med sån kärlek vara livsförändrande.
Hela Umeå borde varit där. Det var dem inte. Men jag är otroligt glad att jag var det.
 
 

NU ska det SKE!

Av , , 1 kommentar 2

 

Idag är dagen ni väntat på! Idag är dagen för alla uppskjutare, senare, jag-gör-det-i-morronare, på-måndag-då-jäklar-människor.
Idag är dagen då det tas beslut. Dagen ni får till skänks vart fjärde år. Skottdagen. Dagen då man kommer till skott.
 
 

Det är INTE vår!

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Kanske jag bara är en gneten halvgammal gubbjävel. Men jag blir lite förvånad när människor på de här breddgraderna har vår så snart det börjar droppa lite från taken.
Jag ska till mitt eget försvar genast hoppa in och säga att jag har ändrat mig, massor. Förr var jag spyless på allt vad snö hette och tyckte inte att det liksom räknades förrän snön var helt borta eller att det åtminstone var tolv grader varmt i april och tinade så det bara forsade från taken. Först då var vintern över och jag nöjd liksom. Nu blir jag helt salig den 28 februari när solen lyser och det droppar från taken fast jag vet att det är massor med vinter och kyla och säkerligen en hel del snöstormar kvar innan det blir vår på RIKTIGT.
Men mitt i min egen självupptagna gubbgrinighet så kan jag ju känna en viss avundsjuka inför människor som har vår redan nu. Vad härligt liksom. Vad härligt att kunna glädjas redan nu (fast det fortfarande är VINTER!)

 

Glittrande vatten

Av , , Bli först att kommentera 2

 

Om två månader är vi mitt i brytningstiden när sjöarna börjar bli öppna igen. I fjol satt jag faktiskt med precis den dagen när det hände. Jag såg hur den alldeles svarta is som låg kvar liksom bara löstes upp och försvann och större delen av sjön var isfri när jag åkte hem.
Glittrande vatten. Ett svagt krus på ytan av vinden. Jag gillar att vara i den tanken. Kanske undviker jag nuet genom att tänka så, jag som alltid strävar efter att vara här och nu. Men då får det väl vara så då. För jag gillar att vara i den tanken.
 

Jag och Underbara Clara

Av , , 2 kommentarer 4

 

Hade ett av mina mest euforiska ögonblick i morse. Sofia (hustru) berättade nämligen att det finns fler som har samma problem som jag. Underbara Clara är en slarvmaja, minsann. Och inte nog med det, hon lider dessutom av det då hon ”HATAR stök.”
”Jag är själv less på att det är som ebb och flod här hemma. Jag drar fram och drar fram och drar fram. Sedan får jag ett ryck och rensar bort alltihop på en gång.” skriver Underbara Clara i sin blogg.
Jag drar också fram och ibland har jag funderat på om jag lider av en sällsynt ännu ej diagnostiserad muskelsjukdom som får händerna att helt plötsligt förlora all kraft och saker bara faller ner. Ett symtom på samma sjukdom är tillfällig blindhet då man inte längre ser sakerna.
Och okej då, jag rensar sällan bort då röran liksom tagit över och jag inte orkar längre. Men jag HATAR precis som Underbara Clara stök!
Men att få höra att en så uppskattad bloggerska har samma problem som en själv var fantastiskt. Ända tills hustrun med bister min förkunnade:
– Men hon tänker åtminstone göra nåt åt det.
Så jag citerar Underbara Clara rakt av med ett rop på hjälp:
Snälla! Terapia mig! HJÄÄÄLP!!!
 
 

Nattliga upptäckter

Av , , Bli först att kommentera 2

 

Om du tänker för länge på nästa steg, kommer du att tillbringa ditt liv stående på ett ben.
 
Kinesiskt ordspråk
 
 
Och om du inte ser upp kan det vara som att stå på ett ben i en surmyr så att du till slut slukas.
 
Halvdanssonsk nattlig fundering

Oväntade glädjegåvor

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Kom hem i går kväll efter två fantastiska dagar med utbildning i coaching och det coachande förhållningssättet. Möten med fantastiska människor man aldrig kommer att glömma, två underbara lärare och nya lärdomar.
På bänken hemma låg ett paket från Adlibris som kommit med posten. Jag blev jättenyfiken för jag kom inte ens ihåg att jag beställt fler böcker. Men det var en present som jag inte hade en aning om att jag skulle få. En gåva från den allra bästa vän jag har. Och jag blev så himla glad!
 
Det kunde inte ha blivit en finare prick över ett redan helt fantastiskt i!
 
 

Stor käft och inga öron

Av , , Bli först att kommentera 4

 

”Sträva efter att förstå istället för att sträva efter att bli förstådd.”
 
Hur skulle världen se ut om vi verkligen lyssnade efter vad människor verkligen menar med det de säger istället för att bara lyssna på det som sägs?
Hur ofta gör vi inte så i en relation (jag med)? Går igång på något som sägs, höjer rösten och går till försvar. Och när personen mitt emot förtvivlat försöker förklara vad hon eller han verkligen menade så är det redan för sent. Känslorna har tagit över.
Och hur ofta gör inte journalister så? Skriver ut helt korrekta ordagrant återgivna citat som intervjupersonen sedan går i taket när det står i tryck. Det kanske inte var så det menades när det sades.
Självklart ligger ett ansvar på den som intervjuas men enligt min mening på journalisten också. För syftet att ge en korrekt bild av verkligheten är väl ändå högre än viljan att kunna presentera en nyhet som sticker ut?
 
Och ingen vill väl egentligen vara en krokodil. Med stor käft och inga öron.