Glittrande vatten

Om två månader är vi mitt i brytningstiden när sjöarna börjar bli öppna igen. I fjol satt jag faktiskt med precis den dagen när det hände. Jag såg hur den alldeles svarta is som låg kvar liksom bara löstes upp och försvann och större delen av sjön var isfri när jag åkte hem.

Glittrande vatten. Ett svagt krus på ytan av vinden. Jag gillar att vara i den tanken. Kanske undviker jag nuet genom att tänka så, jag som alltid strävar efter att vara här och nu. Men då får det väl vara så då. För jag gillar att vara i den tanken.