Tvekade länge om jag skulle lägga ut den här länken. Den går till en artikel som fantastiska Jenny Eklund skrivit efter att ha intervjuat mig om mitt liv och min resa.
Det kändes egotrippat att lägga ut en artikel om sig själv. Men jag pratade med min fantastiska vän Åsa-Saga och hon sa gör det, och gör det med hjärtat.
Så jag gör det med hjärtat och hoppas att det väcker ett hopp hos någon att, faktiskt, nästan vad som helst är möjligt för vem som helst.
Har du inte bloggat nåt idag? frågade frun strax innan middan.
Nää.
Men nu har jag. Har haft en dag med coachning, möten för två olika tidningar och en stund hemma på morgonen med dottern som var febrig i går.
Och en otroligt skön men alldeles för kort promenad i det fantastiska vädret i morse när jag lämnade sonen på dagis. Och ljust har det blivit. Till och med före sju. Det gillar vi.
Jag vill ha en sån. Jag som alltid sagt att vad är det väl lönt, det tar inte mer än en kvart – tjugo minuter att skotta gården. Men efter den här vintern och efter att ha provat brorsans slunga så hamnade en på önskelistan.
Det gick bra. Fönsterrutorna höll, inga pensionärer blev översprutade, (tror jag) och inga bilar blev bucklade.
Det lät FODOM följt av ett högt ylande som MIIIIIEEEEEEAAAAAAAOOOOOUUUU, en gång. Men det var säkert bara en hård klump som fick remmen att slira.
Men snöslunga. Ska man bo kvar här så kanske kanske.
Skulle ha åkt med dottern på handbollsmatcher i Sävar i morgon men det ställdes in på grund av dåligt väder.
Och med tanke på hur det ser ut redan i kväll så var det ett klokt beslut. Det är riktigt elakt med blåst och snödrev ocgh dålig sikt till och med i samhället,
En koppling till gårdagens inlägg där jag funderade hur Gud tänkte när han la allt under en meter snö.Kanske tänkte han så här:
Om jag tar en knallblå himmel, en knallgul sol, täcker det mesta på marken med vitt men låter trädens mörkt gröna nyanser synas här och där så får jag en otroligt vacker tavla.
Det var helt enkelt sanslöst vackert igår. Och självklart leker Gud med alla färger han har i paletten.
Undrar hur han tänkte vår herre då han uppfann vintern. Allt det han skapat i form av liv och färger begravdes plötsligt under en meter snö.
”Ojsan, hoppsan, här blev det vitt minsann. Det här blev inte som jag tänkt mig. Men om vi brakar på med en massa sol så tinar den här snön bort igen och allt liv och alla färger kommer fram igen.
Men nu har jag ju en gång uppfunnit vintern så då måste ju den få vara kvar. Och då kommer ju allt att snöa över igen. Och igen.
Hur gör jag nu? Och ingen har jag att fråga heller.
*kliar sig i huvudet*
Ja men skit samma. Det får väl vara så då. Ibland skiter det sig och ingen är ju fullkomlig. Utom jag då som jag brukar säga, he he.”
Ibland funderar man hur störd man faktiskt håller på att vara. Behövde en bok om bokföring och visste att den fanns nånstans, förhoppningsvis i nån bokhylla. Men jag hittade den inte.
När jag stod där framför en av hyllorna så kom det helt tvärt en tanke att jag kollar på nätet.
Det snurriga var att det var inte uppgiften jag sökte jag skulle kolla efter på nätet utan boken.
Internet och google är fantastiskt. Men hitta en bok på mitt kontor, där går gränsen.
Jag har ju den otroligt stora förmånen att i stor utsträckning få jobba med saker jag tycker är riktigt jäkla kul. Skrivandet är en sak av dem. När man får skriva fritt, skapa världar, karaktärer, dialoger, intriger och känslostämningar. Magiskt. Inte sällan infinner det man brukar kalla för flow. Tiden bara försvinner. Helt plötsligt vaknar man liksom upp och det har gått en och en halv timme som man inte ens märkt.
Men så är det det här med siffror. Det finns ju folk som säger att de älskar att jobba med siffror. Och frågan är: Kan man uppleva ett flow även där? Kan det bli magiskt när debet på 1679,50 går ihop med kredit för att 979 kronor har fördelats på kontot för inköp av material och varor, 270 kronor har lagts i konto 4080, inköpsprisreduktioner och 430,50 är moms.
*hurves*
Kan det bli flow av att jobba med sånt?
Inte för att uträkningen på nåt sätt går ihop. Skatteverket skulle förmodligen komma med handbojorna direkt men ändå. Kan det liksom bli magi i att jobba med sånt? Att tiden bara försvinner?
Vore kul att veta.
(Sen är jag otroligt tacksam att de finns. Människorna som GILLAR att jobba med siffror. Då slipper jag.)
Fick ett lite obehagligt exempel häromdagen på saker som byggs upp och blir långt större än en själv och lever kvar trots att man själv är borta. Jag får uppdateringar från den amerikanska entreprenören och motivationsgurun Jim Rohn på Facebook, med bild och allt. Jag hade en gång ett tal av Jim Rohn på datorn som är bland det bästa jag hört när det gäller att ta tillvara på möjligheter. Så Rohn har inspirerat otroligt mycket.
Nu läste jag i en bok häromdagen om den numer avlidne (!?) Jim Rohn. Och det kändes skitknäppt. Har han dött? Men, men, jag har ju ”honom” på Facebook.
Han dog tydligen redan 2009. Men det han byggt upp lever kvar. Fascinerande, när väl överraskningen lagt sig att han faktiskt dog för flera år sen.
Presentation
Sysselsättning: Coach, journalist
Ålder: Född -60. 1900 Alltså
Bor: Robertsfors
Familj: Fru och tre barn
Utbildning: Ständigt pågående
Dröm: Rik, frisk och lycklig
Intressen: Personlig utveckling, fiske, författande och människor!
Senast sedda film: Har ju sett flera stycken filmer till slut utan att somna på slutet! Senaste Polisskolan 3
Bok på hyllan just nu: Bemästra din inre röst, Blair Singer, Born to run, Christopher McDougal, Valkyriorna, Paulo Coelho
Senaste kommentarerna