Söderkille? Icke sa Nicke

Av , , Bli först att kommentera 2

 

Tillbringat helgen i Södertälje och fått vara i sommaren en stund. Häggen blommar, syrenerna blommar, pioner och magnolior blommar. Och så kommer man hem till musöron och ishavsvindar. (Fast dom i södern hade inte så himlarns varmt idag heller.)
Lite kul med Södertälje däremot då min mamma är därifrån. Blev rätt mycket tid där då mormor och morfar levde.
Mindre kul är det när Sofia (född i Upplands Väsby) påminner mig om mitt ursprung. Jag har ju bott i Robertsfors i hela mitt liv och brukar hävda att JAG minsann är en RIKTIG norrlänning. Till skillnad från henne då som jag brukar kalla Stockholmare.
Sofias pappa är från Luleå.
Sofias mamma är från Norsjö.
Och min mamma är ju som sagt från Södertälje.
Vilket jag minsann brukar få höra när jag hävdar det genuint norrländska i mig.
Hm.
 

Ordval

Av , , 1 kommentar 3

 

Det är inte alltid så lätt att leva som man lär. Jag lär att det blir som man tänker och definitivt som man säger. Men ändå har jag hört mig själv säga så många gånger den senaste tiden när de frågar hur det är att: Jo, det är rörigt nu. Mycket.
Typ.
För det är ju det. En intensiv arbetsperiod med flera olika uppdragsgivare.
Men inte blir det bättre av att man säger det. Tvärtom. Det tar energi och har en tendens att skapa ännu mer av den vara man just ojade sig för.
Men till slut blir man ju som sagt less på sig själv. Så jag bestämde att nu får det vara nog. Nu ska jag bli mer noga med vad jag säger.
Och eftersom jag inte verkar unna låta bli att uttrycka hur livet är just nu så väljer jag ett annat ord.
Livet just nu är intensivt.
Och det är precis så jag vill ha det 🙂
 
 

Försvunnen bäbis

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Lina hade beställt frukost till i morse. Och ville bli väckt kvart i sju för att det inte skulle bli så stressigt. Och så ville hon ha tuffa kläder. Och när hon satt där klädd och klar vid frukostbordet klockan sju så slogs jag än en gång hur utvecklingen ibland tar stora språng. Helt plötsligt är hon så himla stor. Och jag frågade skämtsamt: Vart tog min lilla bäbis vägen?
Svaret kom blixtsnabbt.
– Hon är puts väck.
 

Töjbara huvuden

Av , , 1 kommentar 5

 

”Alla har hjärnor. Fast om man har ett stort huvud då har hjärnan dragit upp skinnet.”
 
Alvin Halvdansson, sex år.

Osmartare än en åttaåring

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Lina har fintat oss förut. Gömt en väckarklocka i vårt sovrum som ringde mitt i natten.
Kul tyckte hon.
Hmpf
Men i helgen överlistade vi henne. Ta bort det där som tickar sa Sofia i lördagskväll. Och jag tog bort väckarklockan som stund under dubbelsängen.
 
Haha. Got ya!
 
Klockan fem i två på natten ringde en väckarklocka i vårt sovrum lik f-bannat.
Jag hittade den i min byrålåda.
Vi funderar fortfarande på hämnden.
 

Värdelös i sängen

Av , , Bli först att kommentera 2

 

Min fru är inget att ha i sängen. I alla fall inte när det gäller att jaga bort monster. Jag hade en av de värsta mardrömmar jag haft i hela mitt liv häromnatten. Jag såg monstren såg stod bredvid sängen trots att jag vara vaken. Fullständigt panikslagen satt jag mig upp i sängen, ängsligt gnyende och flåsande och famlade desperat efter lysknappen tillsänglampan. Jag fick liv i lampan och satt sen där och nästan hyperventilerade fullständigt paralyserad av skräck.
Sen tittade jag på Sofia. Som låg och sov. Helt fridfullt utan att ha märkt ett dugg av fasorna som drabbade mig.
Fenomenet kalas hypnagog hallucination och kommer när man precis har somnat. Det som är så fruktansvärt otäckt är att man faktiskt är vaken men ändå ser saker och känner en fullständigt obeskrivlig fasa.
Men som tur är så finns aldrig något där på riktigt. 🙂
 
 

Obehaglig verklighet

Av , , Bli först att kommentera 1

 

På väg till dagis i morse så vi plötsligt blinkande blåljus längs vägen. Ett hus i samhället stod i ljusan låga. Obehaget slog till direkt. Ett så bekant hus som nu plötsligt var helt nerbrunnet. Verkligheten som inte alltid är skonsam kom plötsligt så nära.