- Är du hemma - höll jag på att säga, sa en stuggranne som vi mötte på bryggan väg över till sommarstugan idag.

Jag har inte varit borta. Och det var inte heller så hon menade.

 - Men du har ju inte skrivit på bloggen på ett tag. Jag saknar det, sade hon.

I torsdags frågade en kollega hu det var med mig. Bra sa jag.

- Nej, det är inte alls bra, sa hon och såg bekymrat på mig.

Och jag förstod vad hon menade. Jag har ju sagt tidigare att när jag är down så brukar jag bli tyst. Och inte skriva på bloggen heller.

Det har jag inte varit nu. Jag har bara haft fokus på annat då tre olika tidningar gjorts klara under våren. Och när det blir så mycket koncentretat jobb så glider jag liksom in i det och stänger av mycket annat. Jag har aldrig märkt det så tydligt som nu heller.

Men nu är jag tillbaka. Även i bloggvärlden. Och att få höra att man är saknad värmer så otroligt mycket. Så jag har ambitionen att skriva regelbundet igen. Det är en viktig del i mitt liv.