Livsval

Jag äter LCHF sen fem månader tillbaka. Och jag mår väldigt bra av det. Tokhungern som inträffade 1,5-2 timmar efter jag hade ätit är borta. Nu är jag behagligt mätt större delen av dagen genom att äta frukost, lunch och middag.

Tokdipparna man fick när man nästan slog pannan i tangentbordet en stund efter att man ätit är också borta.

Kilona jag lagt på mig efter 45 är borta. Nu väger jag i stort sett lika mycket som jag gjorde mellan 17-44.

(En del tycker att jag var spinkig som det var, vilket till viss del stämmer. Däremot har jag genom åren fått gå upp tre storlekar på jeansen för att magen växte. Bara magen. Mina biceps eller bröstmuskler har inte ökat ett dugg i omfattning. Men jag jobbar på det!) 

Men mest känns LCHF-kosten så naturlig. Spannmål, stärkelse och kolhydrater i mängd är inte det som människan är byggd för att leva på.

Däremot kanske inte LCHF är den optimala kosthållningen. Det kommer säker justerade kostråd vad tiden lider. Debatten tenderar också att som så många gånger förr att bli känslomässig. Några nyanser finns inte utan antingen är det himmel eller helvete. Kolhydrater leder till en säker död. Likaså LCHF.

Läser man läkaren Andreas Eenfeldts bok Matrevolutionen är det däremot svårt att hålla sig neutral. Våra ”välfärdssjukdomar” existerar/existerade helt enkelt inte i områden utan vår spannmåls- och kolhydratbaserade kost.

De alltjämt ökande siffrorna på antalet människor som drabbas av cancer, hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes samtidigt som alltfler blir överviktiga eller feta talar också ett tydligt språk.

Någonstans är det någonting som är väldigt väldigt fel.

Jag har valt min väg. Framtiden får väl utvisa vart vi landar.