Lars-Göran Halvdansson, coach mitt i livet
Visar inlägg från april 2012

Banditen

Av Lars-Göran Halvdansson, måndag 30 april 2012 klockan 07:50, Kommentarer 0   Digga! 2

 

Planerna vändes på ända idag. Lillskruttan spydde i morse och ligger blek och nerbäddad i soffan. Middan med bästa vännerna får tyvärr ställas in. Surt. Men värre saker har hänt. Nu får vi försöka mysa så gott det går och hoppas att banditen håller sig borta från oss andra.
 
 
 

Kommentarer: 0  

Obegränsat

Av Lars-Göran Halvdansson, fredag 27 april 2012 klockan 09:06, Kommentarer 0   Digga! 3

 

Logiken tar dig från A till B. Fantasin kan leda dig vart som helst.

Albert Einstein

 

 

Kommentarer: 0  

Inte alls usel

Av Lars-Göran Halvdansson, torsdag 26 april 2012 klockan 07:54, Kommentarer 1   Digga! 3

 

Det finns de som tackat mig för att jag delar med mig av när jag har dippar för att det hjälpt dem att känna sig mindre usla själva. Och jag tänker så självklart och med en gång och med gråten i halsen att men... men... ni är ju inte usla. Aldrig någonsin. Ni är ju jättefina. Och fantastiska. Ni borde inte behöva känna er usla.
Men själv känner man sig ganska lite värd vissa dagar. Fast man vet att det finns människor som tycker jättemycket om en så är man i sina egna ögon inte mycket värd.
Men egentligen har ju ingenting ändrats. Vi är ju precis samma som dagen innan. Med samma personlighet och samma förmågor som innan.
Det enda som ändrats är hur vi ser på oss själva.
Tänk om vi kunde vända på perspektiven även de dåliga dagarna. Och se oss själva som våra vänner ser oss. Och säga till oss själva precis samma sak som vi skulle ha sagt till någon annan: Du är ju jättefin! Och fantastisk! Alldeles oavsett och alltid!
 

Kommentarer: 1  

Giftfritt?

Av Lars-Göran Halvdansson, onsdag 25 april 2012 klockan 07:50, Kommentarer 0   Digga! 6

 

–        Vad är ekologisk? sa Lina vid frukostbordet i morse.
–        Det är sånt som är odlat utan gifter, sa jag.
Och tänkte efter.
–        Det där lät konstigt va? sa jag sen.
 
Det borde väl egentligen vara helt naturligt att det vi äter är odlat utan gifter...
Kommentarer: 0  

Saknad

Av Lars-Göran Halvdansson, tisdag 24 april 2012 klockan 09:11, Kommentarer 6   Digga! 6

 

Jag blev efterlyst av en vän och kollega i går. Hon hade saknat mina blogginlägg skrev hon på Facebook. Sånt värmer ett gammalt skrumpnat gubbhjärta.
Men anledningen till frånvaron är att jag haft några tuffa dagar. Bokprojektet har grundstött, nya jobbprojekt utmanar och självkänslan har dippat rejält. Jag som lever för att uppmuntra och få andra att tro på sig själva känner mig plötsligt som värsta bluffen. Jag tror ju inte ens på mig själv.
Och då blir jag tyst.
Jag har ju tidigare förvånat konstaterat att det finns människor som alltid har en glättig attityd på nätet trots att de kanske mår skitdåligt. Och tänkt att sån är minsann inte jag fastän jag nästan alltid skriver positiva saker.
Och så blir jag tyst när jag har sämre dagar. Hur hänger det ihop? Men jag har helt enkelt totalt saknat inspiration att skriva. Inte tyckt att jag haft nåt av värde att säga. Men jag gör det nu. Och säger som det är. Alla har skitdagar. Alla människors liv är ett paket med bra och mindre bra saker. Mitt också. Men har man en gång sett hur otroligt mycket rikare livet kan bli om man försöker se det positiva i det som händer så finns det ingen väg tillbaka. Därför kommer både jag och bloggen att fortsätta vara just – positiva! Men alltid ärliga. Jag är som jag är. Skriver jag glatt och positivt så är det för att jag är just sån. Ibland, fast mer sällan, kanske nästan aldrig, kommer jag möjligen att gnälla också.
Och ibland kanske jag helt enkelt blir tyst.
 

Kommentarer: 6  

Tidigmorgon

Av Lars-Göran Halvdansson, fredag 20 april 2012 klockan 06:12, Kommentarer 0   Digga! 4

Vaknade fem i morse. Inget ovanligt då jag brukar göra det. Men vanligtvis läser jag en stund och sover sen ett tag till.

Men i morse klev jag upp. Gjorde klar en artikel som skulle iväg idag, tog hand om några bilder, tömde e-postlådan som tydligen var full, åt frukost - och nu har jag 20 minuter på mig att duscha. Innan väckarklockan ringer.

Så bra då. Och efterrsom jag ska vara borta resten av dagen sen så hade jag aldrig hunnit om jag stigit upp när jag tänkt. Så det var nog klokt att jag gjorde det. Även om det kändes väldigt tidigt.

Kommentarer: 0  

Nattskräck

Av Lars-Göran Halvdansson, torsdag 19 april 2012 klockan 07:55, Kommentarer 0   Digga! 3

 

Lina höll på att skrämma ihjäl mig på morrontimmarna. Hon hade kommit och lagt sig bredvid mig och somnat om. Det hade inte jag.
Helt plötsligt rycker hon till och låter BÖH!
Jag höll ju snudd på att skita på mig.
Hon var ju inte vaken utan hade ryckt till i sömnen. Och i morse när jag berättade sa hon så här med ett leende.
– Det är första gången jag skrämmer dig när jag får. Jag kunde ju inte rå för det där.
Kommentarer: 0  

Men sluta!

Av Lars-Göran Halvdansson, onsdag 18 april 2012 klockan 15:49, Kommentarer 2   Digga! 4

Kom hem vid lunchtid efter en sväng till Skellefteå idag. Och ville bara gråta.

Jag vill ha sommar!

 

Kommentarer: 2  

Aoch

Av Lars-Göran Halvdansson, tisdag 17 april 2012 klockan 07:39, Kommentarer 0   Digga! 9

 

Fick skällning nästan det första som hände i morse. Lina blängde på mig så fort hon fick syn på mig.
–        Du kan ju inte bara komma in och hämta kudden så där. Du får ju faktiskt skylla dig själv när du lämnar grejer efter dig.
Jag hade lämnat kudden där morgonen innan då hon kommit till våran säng och jag gått över till hennes. Och när jag kom hem sent i går kväll så tog jag igen den.
–        Får jag en kram istället, sa jag som kände att det behövde jag mycket bättre än mentalt stryk redan på morgonen.
Och det fick jag. Naturligtvis.
 
 
Kommentarer: 0  

Död åt snöskrönan

Av Lars-Göran Halvdansson, måndag 16 april 2012 klockan 08:01, Kommentarer 4   Digga! 2

 

–        Ha ta bra på gammsnön brukade alltid min pappa säga när det snöade på våren och jag svor över att det aldrig tog slut.
Jag trodde honom inte då och nu kan vi, slutligen (?) avliva myten om att gammal snö skulle tina för att det kommer ännu mer snö på.
Följande var infört på allehanda.se:
 
Fysiker tar död på snöskröna
Umeå (TT)
Nysnö hjälper den gamla snön att smälta snabbare. Denna urgamla sanning är bara en skröna. Smutsig snö, däremot, har den effekten.
 
Torr luft, blåst och en värmande sol snabbar också på snösmältningen, enligt fysikern Patrik Norqvist vid Umeå universitet.
– Att nysnön i sig smälter den gamla snön känns inte på något sätt fysikaliskt möjligt, säger Norqvist till Västerbottens-Kuriren.
Den som vill bli av med snön ska i stället hoppas på blåst och sol.
 
 

Kommentarer: 4  

Utslagna talanger

Av Lars-Göran Halvdansson, söndag 15 april 2012 klockan 10:16, Kommentarer 0   Digga! 6

 

Träffade en kvinna i går som hade en del porträtt upphängda på väggen som sjuttonåriga dottern gjort. Tecknade, otroligt snygga personporträtt. Att tjejen har talang var uppenbart.
Hon går också humanistisk linje fick jag veta. Matteämnena går liksom bort.
Och jag blir än en gång påmind om den i mitt tycke idiotiska likriktning vi har i skolan. Där alla ska läsa alla ämnen och där du måste vara godkänd i kärnämnena för att kunna söka vidare till gymnasiet.
Och där matte i många fall är ett utslagsämne.
Det är helt enkelt en jäkla skillnad på en naturvetarhjärna och en humanisthjärna.
Jag hade själv ett helvete med matten i skolan. Jag fick stödlektioner, våndades och stämplade mig själv som dum till stor del tack vare att jag inte fixade matten på ett bra sätt.
Och min fallenhet för att uttrycka mig i skrift och skapa historier åkte i samma papperskorg. Där låg den sen i 20 år.
Jag gick sen komvux när jag var nästan 40 utan att läsa ett enda matteämne. Och det har gått rätt bra för mig i livet ändå.
Jag säger inte att vi ska avskaffa matten för en del. Självklart ska alla lära sig grundläggande mattekunskaper. Men vi riskerar att slå ut en hel massa elever för att deras hjärna är mer åt det humanistiska hållet, eller åt det praktiska.
I den bästa av mina världar så har vi en mer individbaserad skola där det bästa i varje elev tas fram utifrån den personens nedärvda egenskaper och talanger. Där elever istället för att slås ut lyfts upp och där deras unika egenskaper tas om hand.
Och självklart ser vi också varenda elev som en värdefull människa som är värd kärlek och respekt bara för att den finns till.
Kommentarer: 0  

Är det värt det?

Av Lars-Göran Halvdansson, lördag 14 april 2012 klockan 08:39, Kommentarer 1   Digga! 3

 

Diskuterade mål på en utbildning i parcoaching i går. Vi hade gjort ett test på vår naturliga beteendestil och frågan som jag delade med flera av deltagarna var om det var värt utmaningen att sätta mål och utsätta sig för de rädslor som nästan utan undantag kommer.
Vi hade nämligen låg poäng på att sätta mål modigt. Det var inte naturligt för oss. Och att göra något som inte är naturligt kostar mycket energi.
Vi frågade föreläsaren. Han är coach så svaret kunde ju bara bli ett. Och det var att för honom var det här en fullständigt omöjlig fråga. Han kan aldrig någonsin svara på den.
För oss själva var frågan däremot mycket mycket bra. För det är bara vi själva som kan svara på den.
Så är det värt det?
Jag kan ju bara svara för egen del. Och jag hade funderat mycket på frågan den senaste tiden då jag (igen!) är inne i utmaningar som jag själv sagt ja till men ibland tvivlar på om jag ska klara av. Och jag är periodvis livrädd. Och funderar. Är det värt det?
Men jag vill lära mig hantera de här utmaningarna. Så fick jag frågan av en annan coach: Hur har du gjort tidigare?
Jag tittade tillbaka. Och kom på att svaret på den frågan är att jag har bara gjort. Bara handlat. Just do it.
Men har det varit värt det ? 
Första gången jag åkte på en intervju för VK var jag så nervös och rädd så jag trodde jag skulle dö. Och min mamma frågade: Varför gör du det här?
Och jag svarade: För att jag måste.
Det tog några dagar innan jag förstod innebörden i svaret. Jag måste. För om jag säger nej till det här och låter rädslorna vinna så säger jag nej till mig själv. Och om jag säger nej till mig själv så säger jag nej till själva livet.
Så där finns svar nummer ett. Ja, det är värt det.
Det andra svaret finns i alla de utmaningar som jag tagit sen. Som tagit mig till det liv jag har idag. Som jag får nypa mig i armen ibland för att fatta att jag har. Vägen dit har bestått av en hel räcka utmaningar där jag varit livrädd i stort sett varje gång.
Har det varit värt det?
Det finns inte minsta uns av tvekan i det svaret. JA!
Så är det värt det? För mig blir svaret ett tveklöst ja! Jag kan se att apan som tjattrar och säger att men vore det inte bättre att bara nöja dig och stanna där du är och ha det bekvämt istället, det är bara en apa som tjattrar.
Tänk om jag skulle lyssnat på den apan när jag skulle göra första intervjun för VK, vänt cykeln och åkt hem och sagt, nej, det är inte värt det.
Jag är otroligt glad att jag inte gjorde det.
Det sägs att man aldrig ångrar det man gjort. Däremot det man inte gjort. För mig är det inte sant. Det finns saker jag gjort som jag ångrar mycket djupt.
Men jag har aldrig någonsin ångrat en enda av de gånger jag klivit ut från min bekväma zon och tagit en utmaning hur rädd jag än varit.Aldrig.
Så är det värt det? 
För mig är det en mycket bra fråga. Och svaret är ett tveklöst ja.
 
 

Kommentarer: 1  

Osmartare än en sjuåring

Av Lars-Göran Halvdansson, fredag 13 april 2012 klockan 08:03, Kommentarer 0   Digga! 2

 

När jag var liten brukade vi köra med frasen ”100 gånger mer än du kan säga” när vi ville skryta och liksom skulle sätta en ouppnåelig ribba.
Barnen av idag är mer sofistikerade och använder nåt de kallar googolpex.
–        Det är det största tal som finns, säger dem, sjuåringarna och flinar som om de skulle veta allt i hela världen.
 
Och jag har flinat i lönndom för mig själv och tänkt, jaja, ni får väl leva i den tron då. Ända tills jag hittade följande på Wikipedia:
 
En googol (10100) är det tal som skrivs med en etta följd av hundra nollor om man använder decimalsystemet. Termen introducerades av Milton Sirotta (1929–1981; brorson till matematikern Edward Kasner) vid nio års ålder. Ett annat namn för samma tal är tio sexdeciljarder. Antalet elementarpartiklar i universum har uppskattats till 1080 stycken, det vill säga hundra triljoner gånger färre än en googol.
En googolplexär tio upphöjt till en googol, det vill säga 10googol = 1010100.
En googolplexian är tio upphöjt till en googolplex, det vill säga 10googolplex = 101010100.
 
Fast nästa gång kan ju jag drämma till med en googolplexian så kan jag förgöra de små liven.

 

Kommentarer: 0  

Gladiatorknuffare

Av Lars-Göran Halvdansson, torsdag 12 april 2012 klockan 07:58, Kommentarer 1   Digga! 5

 

–        Mamma vad är det här? Alvin, 6 år.
–        Man använder dom när man sminkar sig.
–        Jag kallar dom för Gladiatorknuffare.
 
 

Kommentarer: 1  

Festen som kom av sig

Av Lars-Göran Halvdansson, onsdag 11 april 2012 klockan 07:59, Kommentarer 2   Digga! 3

Bänkad i bästa fåtöljen och skulle se Skellefteå dänga dit Brynäs på hemmaplan. Och så går de och förlorar! 

I en film brukar det alltid vara så att hjälten ställs inför svårigheter så stora att man inte tror att han eller hon ska klara av dem och så blir det skitspännande och en fantastisk film när det till slut lyckas.
 
I verkliga livet är de de människor som haft de största svårigheterna som hyllas mest när de till slut lyckas.
 
Och hockeymatcher som innehåller mirakelvändningar brukar vara dem man aldrig glömmer.
 
Men kan inte Skellefteå bara tvåla dit Brynäs i fyra raka nu och vinna med 8-0 varje gång så att de bärgar hem SM-bucklan? Jag klarar mig så bra utan spänning den här gången.

Kommentarer: 2  

Vem håller uppe molnen?

Av Lars-Göran Halvdansson, tisdag 10 april 2012 klockan 12:53, Kommentarer 0   Digga! 3

 

Under landningen i Umeå i går låg ett ganska spritt molntäcke över stan. Spridda stora vita molntussar mot en blå himmel. Vi flög på sidan av ett stort hål i molntäcket och i det perspektivet blev det ett fascinerande skådespel. Man såg molnen uppifrån och från sidan på samma gång och såg också hur de liksom fast på ett golv.
Det såg ut som någon hängt upp en glasskiva och kastat ut ett gäng gigantiska bomullstussar på. På ovansidan belystes allt av solen från en knallblå himmel. I mellanrummen syntes marken med hus och skogar och bilvägar.
Men det som var mest slående var att molnen låg liksom på en skiva. Alla svävade på samma höjd och såg ut som om undersidan var plan medan översidan var vitt fluffig.
Och jag tänkte, hur funkar det här? Vad är det som håller uppe molnen på så exakt samma plan?

Kommentarer: 0  

Ocivil olydnad

Av Lars-Göran Halvdansson, tisdag 10 april 2012 klockan 07:56, Kommentarer 1   Digga! 5

 

Satt bakom en kvinna på flyget hem från Stockholm i går. Mitt under starten ser jag att han tar fram mobiltelefonen och börjar fippla på den! Har hon inte hört uppmaningen om att ”all elektronisk utrustning ska vara avstängd”?
Jag är precis på väg att knacka henne på axeln och säga till när jag ser att hon har ett revär på armen på sin blå kavaj. Och att kvinnan bredvid också har en blå kavaj...
De är flygvärdinnor.
Och vet helt säkert nåt som inte jag vet.
Kommentarer: 1  

Ylande vargar i natten

Av Lars-Göran Halvdansson, måndag 09 april 2012 klockan 11:27, Kommentarer 0   Digga! 7

 

Vaknade av ylande vargar i natt. Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva det och jag visste heller inte vad jag skulle tro om ylandet som hördes i natten. Var det grannens hund eller var det vargar?
Jag hade inte riktigt trott på när svärföräldrarna dagen innan sagt att det fanns varg i området. Okej att det kanske funnits, men inte nu väl? Några mil utanför Stockholm?
Men i morse sa Sofias pappa: Det var varg här i natt.
Och när jag kollar på nätet så ser jag att vargarna till och med har ett revir uppkallat efter sig. Rialareviret.
Det var varg. Men det var ingen trevlig upplevelse i natt. Nån väldigt ursprunglig del av hjärnan tog fullständigt överhanden och all logik var som bortblåst. Tänk om Lina går upp och ska gå på toa i den andra stugan? Hinner jag ut om hon blir överfallen?
I dagsljus så känns det rätt fascinerande. Jag har hört ylande vargar.
Kommentarer: 0  

Hjärnlyft

Av Lars-Göran Halvdansson, lördag 07 april 2012 klockan 14:38, Kommentarer 0   Digga! 5

 

Firat intensiv påskhelg med svärföräldrar, Sofias syster och två kusinbarn. Barnen har kul, det är härligt att få vara ledig bland nära och kära men det blir också intensivt.
Idag gick jag en promenad runt sjön som ligger vid lantstället. Ingen snö, ingen is, ett par plusgrader och en kall vind men ändå så härligt. Jag har ett stort behov av egentid då hjärnan liksom får en chans att starta om.
Tog nästan en timme att gå runt. Men det var fantastiskt.
Snart hockey. Då ska jag sitta i Stockholmsland och hålla tummarna för Skellefteå.
 
 

Kommentarer: 0  

Plåttrumma

Av Lars-Göran Halvdansson, fredag 06 april 2012 klockan 09:58, Kommentarer 2   Digga! 2

 

Känns som man sovit i en plåttrumma i natt. Stugan vi sover i har plåttak och när regnet i natt droppade från träden ner på taket lät det som nån slängde smågrus.
Sen började det snöa ordentligt. Så nu är allt vitt.
Ogilla.
Kommentarer: 2  

Plåttrumma

Av Lars-Göran Halvdansson, fredag 06 april 2012 klockan 09:58, Kommentarer 0   Digga! 0

 

Känns som man sovit i en plåttrumma i natt. Stugan vi sover i har plåttak och när regnet i natt droppade från träden ner på taket lät det som nån slängde smågrus.
Sen började det snöa ordentligt. Så nu är allt vitt.
Ogilla.
Kommentarer: 0  

Vi bor på landet

Av Lars-Göran Halvdansson, torsdag 05 april 2012 klockan 09:09, Kommentarer 3   Digga! 4

Inkvarterat oss i en liten stuga på landet utanför Stockholm. Fast vi sover bara i den. Hälsar på Sofias föräldrar över påsken. Skönt att den är i stort sett snöfritt men det är rätt kallt. Minus i natt.

Å vi bor på landet. Fast det skulle väl somliga säga att det gör vi alltid...

Kommentarer: 3  

Höga krav

Av Lars-Göran Halvdansson, onsdag 04 april 2012 klockan 07:55, Kommentarer 0   Digga! 5

 

Håller jag på att tappa greppet om mina barn? Hade varit på en träff där vi lattjade lite i en paus och en i gänget visade hur man kunde vika kaniner av papper. Om man blåste på det vikta pappret så blåstes alltihop upp till ett kaninhuvud sen.
Hade glömt det i väskan och kom ihåg det när barnen gått i säng. Så jag sa åt Lina att jag hade en överraskning.
–        Vadå? sa hon och blev jättenyfiken.
Så jag gick och hämtade det hopvikta pappersarket, blåste till och voila! Ett kaninhuvud.
–        Det där var ju en skitdålig överraskning, sa Lina. Jag trodde du skulle komma med en teve eller nåt.

Besviken

Kommentarer: 0  

Kontrollera din attityd... liksom

Av Lars-Göran Halvdansson, tisdag 03 april 2012 klockan 08:32, Kommentarer 1   Digga! 8

 

Hade ett av mina mindre briljanta ögonblick i går morse. Jag skulle iväg och vara i Lövånger på första mötet klockan nio. Sen vidare till Skellefteå och Lycksele.
Och plånboksjäveln var borta.
Och bilen utan bränsle.
Och jag letade. Och letade. Och svor. Alltmer stressad, alltmer högröd. Och alltmer högvördigt skit förbannad.
Till slut var jag så arg så jag sparkade sönder en kartong där jag har papper som ska slängas.
Ingen plånbok.
Till slut fick jag skitstressad ta block, telefon, kameraväska och alla övriga attiraljer som skulle med och åka förbi Sofia på hennes jobb och låna hennes kort för att kunna tanka. Och äta under dan.
Jag kom för sent till första mötet men resten gick bra.
I morse fortsatte jag söka. Och hittade plånboken.
I kameraväskan.
Jag hade lagt den dit i lördags när jag handlade på vägen hem efter ett jobb.
Så den hade hängt med hela dagen i går utan att jag visste om det.
 
Så, ha en bra dag liksom. Det mesta löser sig. Bara man är positiv. Ha ha.
 
 

Kommentarer: 1