Starta en blogg!
Logga in
Registrera dig
Kontakt
Lars-Göran
Inlägg - RSS 2.0Huvudlös
0
Alvin och resten av dagisgänget var och kollade på kossor och traktorer på en bondgård i går. Men han var besviken på roboten.
Den hade bara en arm.
Och inget huvud.
Sysselsättning: Coach, journalist
Ålder: Född -60. 1900 Alltså
Bor: Robertsfors
Familj: Fru och tre barn
Utbildning: Ständigt pågående
Dröm: Rik, frisk och lycklig
Intressen: Personlig utveckling, fiske, författande och människor!
Senast sedda film: Har ju sett flera stycken filmer till slut utan att somna på slutet! Senaste Polisskolan 3
Bok på hyllan just nu: Bemästra din inre röst, Blair Singer, Born to run, Christopher McDougal, Valkyriorna, Paulo Coelho
Skrivs av
Vanliga etiketter
» Visa alla etiketterMest kommenterat
Visar inlägg från maj 2012
Söderkille? Icke sa Nicke
Tillbringat helgen i Södertälje och fått vara i sommaren en stund. Häggen blommar, syrenerna blommar, pioner och magnolior blommar. Och så kommer man hem till musöron och ishavsvindar. (Fast dom i södern hade inte så himlarns varmt idag heller.)
Lite kul med Södertälje däremot då min mamma är därifrån. Blev rätt mycket tid där då mormor och morfar levde.
Mindre kul är det när Sofia (född i Upplands Väsby) påminner mig om mitt ursprung. Jag har ju bott i Robertsfors i hela mitt liv och brukar hävda att JAG minsann är en RIKTIG norrlänning. Till skillnad från henne då som jag brukar kalla Stockholmare.
Sofias pappa är från Luleå.
Sofias mamma är från Norsjö.
Och min mamma är ju som sagt från Södertälje.
Vilket jag minsann brukar få höra när jag hävdar det genuint norrländska i mig.
Hm.
Ordval
Det är inte alltid så lätt att leva som man lär. Jag lär att det blir som man tänker och definitivt som man säger. Men ändå har jag hört mig själv säga så många gånger den senaste tiden när de frågar hur det är att: Jo, det är rörigt nu. Mycket.
Typ.
För det är ju det. En intensiv arbetsperiod med flera olika uppdragsgivare.
Men inte blir det bättre av att man säger det. Tvärtom. Det tar energi och har en tendens att skapa ännu mer av den vara man just ojade sig för.
Men till slut blir man ju som sagt less på sig själv. Så jag bestämde att nu får det vara nog. Nu ska jag bli mer noga med vad jag säger.
Och eftersom jag inte verkar unna låta bli att uttrycka hur livet är just nu så väljer jag ett annat ord.
Livet just nu är intensivt.
Och det är precis så jag vill ha det :-)
Försvunnen bäbis
Lina hade beställt frukost till i morse. Och ville bli väckt kvart i sju för att det inte skulle bli så stressigt. Och så ville hon ha tuffa kläder. Och när hon satt där klädd och klar vid frukostbordet klockan sju så slogs jag än en gång hur utvecklingen ibland tar stora språng. Helt plötsligt är hon så himla stor. Och jag frågade skämtsamt: Vart tog min lilla bäbis vägen?
Svaret kom blixtsnabbt.
– Hon är puts väck.
Storskon
Finaste dottern fyller åtta idag och fick som sig bör finskor i present. Men hon hade lite svårt med prislappen.
– 98! Är du galen? Jag har 34!
Töjbara huvuden
”Alla har hjärnor. Fast om man har ett stort huvud då har hjärnan dragit upp skinnet.”
Alvin Halvdansson, sex år.
Och kvar ¨blev...
en ensam gran.
Sista snön försvann snabbt och fastighetsägaren till husen mittemot har inte hunnit ta undan granen som plötsligt ser väldigt malplacerad ut.
Vi tog då bort våran för jääättelänge sen. Minst två veckor :-)
Osmartare än en åttaåring
Lina har fintat oss förut. Gömt en väckarklocka i vårt sovrum som ringde mitt i natten.
Kul tyckte hon.
Hmpf
Men i helgen överlistade vi henne. Ta bort det där som tickar sa Sofia i lördagskväll. Och jag tog bort väckarklockan som stund under dubbelsängen.
Haha. Got ya!
Klockan fem i två på natten ringde en väckarklocka i vårt sovrum lik f-bannat.
Jag hittade den i min byrålåda.
Vi funderar fortfarande på hämnden.
Värdelös i sängen
Min fru är inget att ha i sängen. I alla fall inte när det gäller att jaga bort monster. Jag hade en av de värsta mardrömmar jag haft i hela mitt liv häromnatten. Jag såg monstren såg stod bredvid sängen trots att jag vara vaken. Fullständigt panikslagen satt jag mig upp i sängen, ängsligt gnyende och flåsande och famlade desperat efter lysknappen tillsänglampan. Jag fick liv i lampan och satt sen där och nästan hyperventilerade fullständigt paralyserad av skräck.
Sen tittade jag på Sofia. Som låg och sov. Helt fridfullt utan att ha märkt ett dugg av fasorna som drabbade mig.
Fenomenet kalas hypnagog hallucination och kommer när man precis har somnat. Det som är så fruktansvärt otäckt är att man faktiskt är vaken men ändå ser saker och känner en fullständigt obeskrivlig fasa.
Men som tur är så finns aldrig något där på riktigt. :-)
Obehaglig verklighet
På väg till dagis i morse så vi plötsligt blinkande blåljus längs vägen. Ett hus i samhället stod i ljusan låga. Obehaget slog till direkt. Ett så bekant hus som nu plötsligt var helt nerbrunnet. Verkligheten som inte alltid är skonsam kom plötsligt så nära.
Hört på skolgården
– IDAAA! IDAAA! DU ÄR KÄR I MIG!
– NÄÄÄÄ! DU ÄR KÄR I MIG!
Värlens finaste inbjudan
Ibland får man saker i postlådan som gör en tårögd. Av glädje. En kollega fyller år och hon skrev i inbjudan: ”Min resa har berikats genom mötet med dig:
L-G för att du är den genuina, sårbara, starka, härliga, nyfikna och modiga mansförebild som gör hela mig glad! Plus en inspirerande supercoach!”
Det är klart att man blir otroligt glad. Men samtidigt förpliktar det. Jag vill verkligen vara allt det hon skriver. Med alla. Alltid. Jag lyckas naturligtvis inte jämt men jag strävar efter det. Alltid.
Snöchock
Barnen började tjata redan i mars om att ta fram cyklarna. Och Lina längtade naturligtvis till snön skulle försvinna. Men det hände inte mycket. Men jag garanterade att studsmattan i alla fall skulle vara framme när hon fyller år den 19 maj. Vi brukar ha barmark på gräsmattan till Valborg.
Nu är jag inte alls lika säker. Vi har nästan 40 centimeter på baksidan och hur varmt det än blir så tar det tid innan det försvunnit. Tror aldrig jag har varit med om nåt liknande.
Men cyklarna har kommit fram!
Städfantomen
Alvin skulle städa i kväll vilket han naturligtvis inte ville. Och jag försökte peppa och säga att det skulle gå jättefort. Men han höll inte alls med.
- Det går långsammare än en sköldpadda kan gå!
Sötis
Öronamputation
Höll på att gå illa i går. Fiskade i Rickleån och stod på en öppen plats så jag kunde kasta överhandskast. (Över huvudet så linan sträcker ut bakom ryggen.) Blåste en byig vind från höger så jag fick passa mig så att inte linan (och flugan och kroken!) skulle haka i mig i framkastet. Vid tvåhandsflugfisket efter lax och havsöring är flugan tung och kroken STOR.
Men det gick åt fanders i alla fall. I ett framkast small det och brände till i örat. Och jag tänkte: Jävlars!
Tog dit handen och hoppades att det bara var linan som smällt till. Men flugan satt där. Jag hann tänka skräcktankar om en trekrok djupt inkörd i mitt öra. Men turligt nog så var flugan lös. Och jag kom undan med blotta förskräckelsen och ett ömmande rött öra.
Drog ner mössan över öronen sen men kom på att jag kunde dra upp huvan på jackan. Öronskydd liksom.
Aoch
Dumphone
Fick en så kallad Smartphone för första gången förra veckan. Och känner mig inte alls smart. Dum snarare.
Jag gillar ju teknikprylar. Nya datorer, teveapparater, bilar. Skitfränt. Men orka läsa en instruktionsbok? Och sätta sig in i allt nytt? Nya telefonen verkar ha ungefär en sex miljoner olika funktioner. Som säkert är skitbra. Men jag har fullt sjå att svara på ett SMS.
Men viljan finns där. Så nog ska vi lära oss den här apparaten.
Premiär!
Fiskepremiär i Rickleån. Laxen och öringen lyste med sin frånvaro men jag fick två harrar. Den ena var rätt fin.
Och så härligt att det är igång. NU är det vår!
Nyheter från VK Mest lästa på vk.se just nu