Magdalena Andersson, landshövding

Vad gör man på Västerbotten på Grand Hôtel i Stockholm?

Av , , 3 kommentarer 4

 

I morgon tisdag 24/1 är det för 27:e året dags för Västerbotten på Grand Hôtel, ett projekt som genomförts varje år sedan 1991. När det startade var det dåvarande landshövding Sven Johansson och länets matmamma nummer ett, numer hedersdoktorn, Ella Nilsson som körde igång det. Tanken var att profilera och göra Västerbotten mer känt och attraktivt och att ta hjälp av länets råvaror för att marknadsföra Västerbotten.

Nuvarande arrangörer/huvudmän är Region Västerbotten och Länsstyrelsen och grundtanken är fortfarande att profilera och göra Västerbotten och länets olika resurser mer känt. 

Vi som är huvudmän ansvarar för invigningen av evenemanget. Därutöver erbjuder vi under de tre veckorna evenemanget pågår lokaler på Grand Hôtel där företag, kommuner och organisationer från Västerbotten har möjlighet att presentera sig, möta kunder, anordna seminarier mm.

Överenskommelsen med Grand Hôtel är att hotellets restaurang under dessa tre veckor serverar den omtalade västerbottensbuffén. Den serveras förstås vid själva invigningen, därefter finns den dagligen som middagsbuffé på Verandan, öppet för vem som så önskar (mot egen betalning förstås). Och fortfarande är det Ella Nilsson som håller i taktpinnen för själva maten J.

Hur länge och för vem

Västerbottensveckorna på Grand Hôtel pågår i år från den 24 januari till den 10 februari. Temat för året är Global attraktionskraft. Under de tre veckorna genomförs en rad seminarier, föreläsningar och möten mellan aktörer.

Västerbottensveckorna har ofta intressanta talare och gästas i år av bland annat näringsminister Mikael Damberg (s). Han finns med under invigningsdagen  men också på dagarna med Framtidens Gruv och Mineral. 

De olika programmen är också intressanta, så pass att vi i år tom har glädjen att hälsa H.M. Konung Carl XVI Gustaf välkommen som gäst vid två olika tillfällen, både till Skogens dag och under Storumans dag.

Vad är det då som händer under de dagar och veckor som följer på invigningsdagen? Här är några exempel: 

  •  Intresseorganisationen Georange, Nordic Publishing och SGU vänder blickarna mot framtidens gruv- och mineralstrategi. Medverkar gör bl a ledande beslutsfattare inom industrin, myndigheter och lagstiftande församlingar.
  • Skogstekniska klustret står tillsammans med universiteten och Länsstyrelsen som arrangör för Skogens dag som fokuserar på hela värdekedjan. 
  • Trästad Sverige arrangerar seminarium om värdet av byggande trä. Sverige är redan ett av världens största exportländer inom sågade trävaror och skogsnäringen är en ekonomisk ryggrad i vår samhällsekonomi, inte minst i Västerbotten.
  • Storumans kommun inriktar sina dagar på hållbar tillväxt. Programmet innehåller bland annat information om utvecklingen inom kommunen med tonvikt på fiskevård och turism. 
  • Umeå Universitet fokuserar på den arktiska forskningen. Hur ser Arktis framtid ut? Hur berör klimatförändringarna Västerbotten?

Länsstyrelsen tar ett steg tillbaka

Länsstyrelsen kommer från och med detta år att lämna projektet i vår roll som medarrangör. Vi har därför informerat Region Västerbottens ledning att vi vill se över vårt deltagande. Kanske inte lämna helt, men i så fall finnas med i en annan form än idag – och hur det kan tänkas bli är fortfarande ett oskrivet blad.

 

 

 

 

3 kommentarer

Ska hela Västerbotten bli ett reservat?

Av , , Bli först att kommentera 5

Ja, häromdagen fick jag frågan. ”Det verkar som om det blir nya reservat precis hela tiden, hur tänker ni på Länsstyrelsen egentligen? Ska vi helt sluta att använda skogen till virke och annat?” frågade personen.

Svaret är ”Så är det förstås inte, det är klart vi ska nyttja den fantastiska, miljövänliga och förnybara resurs som skogen är”, men visst är frågan befogad. Inte minst med tanke på alla de nya naturreservat som bildats här i Västerbotten i år.  Några rader till förklaring kan vara på sin plats:

Vem bestämmer?

Länsstyrelsen hittar förstås inte på detta med fler naturreservat på egen hand, vi får våra uppdrag av regeringen. Och en av regeringens prioriterade frågor handlar om att bevara värdefull natur. Man har därför avsatt rejält mycket extra medel för att kunna bilda nya reservat, se gärna denna länk från regeringen.  

Den allra största delen av dessa pengar används till ersättning till de markägare som omfattas av reservaten men Länsstyrelsen har dessutom fått extra medel från regeringen för att också öka takten i reservatsbildandet. Det är huvudanledningen till att det just nu bildas så många reservat.

I vårt uppdrag ingår att vi ska prioritera att skydda en del av de sista relativt orörda naturskogarna men också värdefulla marina områden. Syftet är att bidra till att bevara biologisk mångfald samtidigt som vi skapar möjligheter för friluftsliv för länets medborgare och områden som är intressanta för den växande besöksnäringen.

I de allra flesta naturreservat är det till exempel tillåtet att köra snöskoter, jaga, fiska, plocka bär eller bedriva kommersiell turistisk verksamhet. I dagsläget är endast några få procent av den produktiva skogsmarken i Västerbotten nedanför fjällen formellt skyddade så skogsbruk är och kommer även i framtiden vara den dominerande markanvändningen här.

Låt inte det goda bli det bästas fiende

Skogen är en av våra allra bästa tillgångar. Självklart ska den skyddas och vi ska leva upp till de regelverk som finns när det gäller att vårda och värna det unika.

Samtidigt är skogen en av de bästa förnybara resurserna vi har. Den kan användas till så oerhört mycket – allt från att bygga hus till tillverkning av tyg, till att göra biobränsle och till mycket, mycket mer. Och ju mer vi förädlar den råvara vi har i Västerbotten, desto mer nytta har vi av den.

För min egen del är jag övertygad om att det går att både skydda och bruka skogen. Det står inte alls i motsatsförhållande till varandra.

Jag är dessutom ordförande i  Skogsriket Västerbotten och i föreningen Trästad Sverige, två organisationer som är viktiga för alla som är intresserade av skog och dess olika möjligheter. Angeläget för alla oss som är måna om att hela Västerbotten ska kunna leva.

Bli först att kommentera

Vill Länsstyrelsen sänka hastigheterna på vägarna i länet?

Av , , Bli först att kommentera 1

Jag har fått frågan efter att någon troligen missuppfattat en tidningsartikel (eller inte läst tillräckligt noga). Men svaret på den berättigade frågan är ”Nej, det vill vi inte.”

Länsstyrelsen har under året framfört sin uppfattning till Trafikverket att vi avstyrker deras förslag att sänka hastigheten på exempelvis E4 och E12 till 80 km/tim. I ett län med så stora avstånd och så gles befolkning är det inte den rätta lösningen. Vi menar att det är bättre att åtgärda vägarna än att sänka hastigheterna, något jag också har diskuterat i lokalradion med Trafikverkets regionchef.

Min förhoppning är att Länsstyrelsens och andras argument för att bibehålla nuvarande hastigheter också blir resultatet när Trafikverket så småningom fattar sitt beslut. För det är inte Länsstyrelsen utan Trafikverket som i sista hand beslutar om detta.

Regelverket
Vad är det då för regler som gäller? Och varför kan man få för sig att det är Länsstyrelsen som beslutar om hastigheterna?

Ja, själva grundregeln för hastigheter är att utanför tättbebyggt område får fordon inte föras med högre hastighet än 70 km/tim. Det kallas bashastighet. Därutöver kan och får Trafikverket meddela föreskrifter om att den högsta hastigheten på en väg ska vara 80, 90, 100 eller 110 km/timmen. Allt detta finns i Trafikförordningen, 3 kap 17§.

Utöver det, kan särskilda regler, så kallade lokala trafikföreskrifter, beslutas av Länsstyrelsen. Det kan handlar om hastighet, förbud mot fordonstrafik, förbud att stanna eller parkera mm. Vanligaste lokala trafikföreskriften gäller hastighet.

Det som varit aktuellt den senaste veckan är att Länsstyrelsen gått Trafikverket till mötes när det gäller deras önskan om ändringar av hastigheten på vissa lokala sträckor. Det handlar om trafikföreskrifter som innebär att hastigheten sänks i anslutning till ett antal korsningar och broar i länet och att den på ett par vägavsnitt höjs från 70 till 80 km/tim.

Varför?
Rent generellt menar vi fortfarande att sänkta hastigheter är fel väg att gå i ett län som har så stora avstånd och vägar med relativt sett lite trafik. Det har vi ju också påpekat tidigare till Trafikverket. Men – i dessa fall handlar det om sänkta hastigheter på korta sträckor i anslutning till ett antal korsningar och broar. Så med hänsyn till trafiksäkerheten var det inte ett svårt beslut att ta. Trots allt är det skillnad på korsningar och broar jämfört med exempelvis sträckan E4 Umeå-Skellefteå.

Så är läget. Grunduppfattningen kvarstår. Västerbotten är ett stort län med stora avstånd och gles trafik, det är inte jämförbart med tättbefolkade län som ex. vis Skåne eller Stockholm. Därför är det viktigt att arbeta för att man åtgärdar och breddar vägarna istället för att rent generellt sänka hastigheterna.

Bli först att kommentera

Jobben tillbaka till Bjurträsk!

Av , , Bli först att kommentera 0

Det nystartade bolaget Ecopart har köpt Inwidos lokaler i Bjurträsk och innan sommaren räknar man med att ha anställt cirka 20 personer i företaget som ska satsa på att bygga ekologiska hus. Efterfrågan är stor, och inom 3-5 år räknar det hustillverkande företaget med att ha anställt cirka 70 personer – lika många som drabbades när Inwido lade ner sin produktion för ett år sedan.

För ungefär ett år sedan drabbades Norsjö kommun hårt när Inwido meddelade att produktionen i Bjurträsk skulle läggas ner. Det var en sorgens dag. För företaget. För de anställda. För Norsjö kommun. Och för Västerbotten.

Torsdag förmiddag, ganska precis ett år efter att katastrofen med Inwidos nedläggning var ett faktum, fick vi ta del av en av de allra roligaste företagsnyheterna under 2016. Jobben är tillbaka – och de kan komma att bli fler!

Norsjö kommun visade handlingskraft tidigt och inledde snabbt en dialog med entreprenörer, företagarorganisationer, oss på Länsstyrelsen och andra som på olika sätt kunde bidra till en nystart. Länsstyrelsen kunde bidra med råd och stöd samt ett stöd till nyinvesteringen.

Det vi ser resultatet av är ett mycket väl fungerande samarbete mellan drivande entreprenörer som har kunskap och kompetens och kunnande i en framtidsbransch (ekologiska hus), en kommunledning som visade handlingskraft när det behövdes som mest, och omgivande myndigheter som kunde erbjuda ekonomiskt stöd, råd och vägledning.

Jobben är på väg tillbaka till Bjurträsk och Norsjö, den här gången tack var två entreprenörer med rötter i norra Sverige (Glommersträsk och Lillpite), som insåg fördelarna med att lägga produktionen i Inwidos gamla lokaler i en ort där kompetent arbetskraft finns runt hörnet.

Kanske har den snabba nystarten i Norsjö också blivit möjlig på grund av de korta avstånden mellan människorna i en liten kommun, något som gynnar företagare som vågar satsa lokalt för att sedan vända sig mot en nationell och global marknad.

Stort grattis till alla som på olika sätt medverkat till detta!

Bli först att kommentera

På gång i Kittelfjäll

Av , , Bli först att kommentera 4

”Det här är ju nästan onödigt vackert, när det är så få som ser det”, var det någon som sade lite skämtsamt en gång.  Och nog är den svenska fjällvärlden med sitt storslagna landskap ibland helt ofattbart fascinerande och ren ögonfröjd.

 De svenska fjällen är ju också ett självklart resmål för turister året runt numer. Man ägnar sig åt att vandra längs något ledsystem, ta ett kvällsdopp under midnattsolen, fiska i en fjällsjö eller njuta någon härlig vintervecka i snön. 

 Det finns många som har intresse i fjällen. De som bor och verkar där förstås, men också andra. Både de som vill besöka och njuta av det storslagna landskapet och andra som vill kunna använda de olika naturtillgångar som finns.

 En av tjusningarna för turister är ju storslagenheten. Tystnaden och vidderna. För de fast boende är den glesa och åldrande befolkningen problematisk. Lokala ekonomier och social service minskar. Det inverkar både på de fastboende och på gästande turister.

Tiotusenkronorsfrågan är därför hur fjällvärlden ska kunna utvecklas på ett långsiktigt hållbart sätt. Ett sätt som gynnar både de som bor och verkar i fjällen idag, och dess besökare samtidigt som det inte äventyrar kommande generationers möjligheter.

 Ni som läser den här bloggen vet förstås att Länsstyrelsen kan bevilja olika former av företagsstöd. Det kan handla om stöd till investeringar, innovation, jordbruksstöd eller annat. Du kan läsa mer om det i den här länken. 

 Ett av de stöd som lämnats den här veckan är till Kålårado Invest AB till investeringskostnader för en restaurangbyggnad med matsal, café, uteservering mm i Kittelfjäll. Investeringen är redan påbörjad och anläggningen är tänkt att kunna öppnas till jul i år.

 Självklart är denna investering viktiga för bygden. Den vittnar dessutom om en framtidstro, särskilt viktigt för alla bofasta men också för de turister som besöker vårt län. Därför är det extra roligt att kunna medverka till att den blir av.

 

 

Bli först att kommentera

Kanske ett Stornorrland. Och vad säger Länsstyrelsen?

Av , , Bli först att kommentera 1

Det korta svaret är nej tack. Det längre, mer utförliga och med Länsstyrelsens motiveringar hittar du här i denna länk.

 Och vad handlar det hela om?

Indelningskommittén har alltså föreslagit att det ska bli 6 regioner i Sverige istället för dagens 21 län.

För vår landsdel gäller att fyra län här i norr – Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland (över halva Sverige) föreslås bli en enda region. Och ett enda län. Med andra ord: ett enda landsting respektive en enda länsstyrelse för halva Sverige.

Förslaget har nu varit ute på remiss, dvs. man ger möjlighet till olika organisationer och myndigheter att ha synpunkter. Ganska naturligt är att – beroende på vad och vilken organisation man representerar – det finns olika uppfattningar som nu redovisas.

 Länsstyrelsen i Västerbotten har nu lämnat vårt svar till regeringen, där vi resonerar utifrån vår roll som regionalt verksam statlig myndighet. Nu väntar diskussioner och olika politiska överväganden, därefter är tidsplanen att det ska utmynna i ett förslag från regeringen som riksdagen behandlar i juni nästa år. Om kommitténs förslag också blir regeringens förslag och riksdagen beslutar så, innebär det att de fyra landstingen i norr ska slås ihop från januari 2019 men också att Länsstyrelsen i Västerbotten redan från 1 januari 2018 ska slås ihop med de övriga tre länsstyrelserna i norr.

 Länsstyrelsen är som sagt en självständig statlig myndighet underställd regeringen. Det skiljer oss från exempelvis kommuner, regionförbund och landsting som har en direkt politisk styrning.

Det man ibland glömmer bort i diskussionerna, är att Länsstyrelsen (och alla andra myndigheter i Sverige) också styrs av politiker – dock inte på lokal eller regional nivå, utan på nationell.

Vårt uppdrag framgår av länsstyrelsens instruktion, fastställd av regeringen. Vi får dessutom årligen ett regleringsbrev där regeringen beskriver vad man vill att vi ska göra det kommande året, och som vi har skyldighet att följa; i korthet verka för att nationellt beslutad politik får genomslag i länet med hänsyn taget till regionala förutsättningar och förhållanden.

 Som statlig myndighet går vi förstås inte i polemik med vår egen uppdragsgivare. Om regeringen beslutar att vi ska utföra något eller t o m att vi ska bilda nya större län, så kommer vi naturligtvis att vara lojala statstjänstemän som följer instruktioner och levererar det som förväntas av oss.

 Men i just den här frågan om regioner, har vi blivit anmodade av regeringen att yttra oss, att tala om vad vi tycker och tänker om förslaget till nya regioner i Sverige. Då gör vi givetvis det. Och är tydliga med vår uppfattning.

 

Bli först att kommentera

Grattis på 60-årsdagen!

Av , , Bli först att kommentera 0

När det kommer besök från övriga Sverige till Västerbotten, får jag ofta frågan om vad man ska göra. Vad är värt att titta på, vad är speciellt och minnesvärt?

Det är klart att det finns massor att berätta om och rekommendera. Lite beroende på hur länge, var i länet och hur mycket tid vederbörande person eller grupp har – och förstås beroende på årstiden – har jag några olika förslag. Vad sägs om Fatmomakke kyrkby, forsen i Vindelälven, Svansele vildmarkscenter, Lycksele djurpark, Åsele marknad, något av länets 300 naturreservat eller varsomhelst i hela fjällvärlden med allt den har att erbjuda? Eller varför inte Olofsfors bruk, Holmön, Norrbyskär eller underjordskyrkan i Kristineberg? Det är bara att välja.

Om besöken är koncentrerade till Umeå, så har jag några förslag:

- Promenad längs Umeälven

- Bildmuséet

- Västerbottens museum

- Umedalens skulpturpark

och så förstås

-  Guitars the Museum http://www.guitarsthemuseum.com/

Själv är jag tyvärr ingen gitarrspelare (å, vad jag gärna skulle vilja kunna) och har inte heller rockmusikerns öga (öra?) för finesserna i en Fender eller Gibson, men jag vet att i Umeå finns en gitarrsamling som är ansedd som den främsta i världen. Och att grabbarna från Vännäsby, Samuel och Michael Åhdén har samlat och skapat något som är helt unikt. De har köpt, sålt, samlat, köpslagit, bytt och på något förunderligt sätt lyckats få ihop denna samling med rariteter som somliga kännare och samlare skulle sälja sin själ för att ha.

Det är sannerligen ett besöksmål som är värt att besöka. Helst ihop med en guidad visning, där man får en inblick i hur det gått till att få ihop samlingen.

Idag fyller bröderna Samuel och Michael jämna år, blir 60. Ett stort grattis till er båda två! Grattis till en rolig födelsedag (det ÄR kul att fylla 60, jag vet) och samtidig grattis till att ha varit med om att skapa ett av Umeås viktiga besöksmål.

 

 

 

Bli först att kommentera

Bra jobbat, Robertsfors!

Av , , 1 kommentar 3

I länsmedia idag rapporteras att i princip alla 180 personer som förlorade arbetet när Element Six i Robertsfors lade ner sin fabrik har hittat nya jobb eller andra sysselsättningar. Arbetslösheten i Robertsfors är återigen nere på den nivå där den låg före detta dramatiska varsel. Inte minst har det expanderande Martinsons i Bygdsiljum kunnat anställa ett stort antal personer.

 Jag blir oerhört varm i hjärtat av denna nyhet, och vill rikta en stor eloge till alla som gjort detta möjligt, inte minst kommunledningen och projektledaren för ”Robertsforsmodellen” Olof Norberg. Jag är också glad över att Länsstyrelsen kunnat medverka i denna process, både genom direkt ekonomiskt stöd och genom att länsrådet Lars Lustig har ingått i den rådgivande styrelsen för projektet.

 I en storstad är det kännbart med en så stor nedläggning av ett företag. För en kommun av Robertsfors storlek (knappt 7000 invånare) betydde förstås 180 förlorade jobb oerhört mycket mer. Därför är det på sin plats att gratulera alla som på olika sätt medverkat till att det gått så väl. Och grattis till alla som fått nytt jobb eller utbildning!

 

 

 

1 kommentar

En riktig såpa

Av , , 1 kommentar 4

En av de allra största fördelarna med mitt uppdrag är att det gäller hela länet, inte bara Umeå där länsstyrelsen har sitt kontor. Därför försöker jag ofta resa runt i länet och träffa både kommunledningar och olika företag. Förra veckan besökte jag Vilhelmina. Det var en ljuvligt vacker resa dit, det är sannerligen gott för själen att se vårt län i försommarskrud.

Kommunstyrelsens ordförande Åke Nilsson och vice ordförande Annika Andersson hade gjort ett digert program med många bra diskussionsämnen, men tog också med mig på ett par företagsbesök.

I byn Siksjönäs utanför Vilhelmina besökte vi ett spännande företag, vars produkt – såpa – baseras på ett lokalt recept från åtminstone 1926 – men kanske är äldre än så.

Sara & Magnus Idenfors driver sedan ett år tillbaka företaget Västerbottenssåpa. Byn ligger vackert vid Siksjön på den stora Malgomajsjöns östra sida och här tillverkas såpa efter ett recept som kommer från Saras gammelfarmor Fredrika Helmersson.

På kort tid har Västerbottenssåpa – eller Såperiet som man också kallar det – byggt upp en kundkrets, där många har hittat till företaget och produkterna via marknadsföring i sociala medier. För att möta efterfrågan har man också utvecklat en webbshop som på kort tid blivit viktig för företaget.

Hur gick det till?

Sara Idenfors familj ägde tidigare ett hotell. I den rollen upptäckte hon vilket slöseri, både ekonomiskt och för miljön, det var att skicka använt frityrfett från hotellet i Vilhelmina till Murmansk i Ryssland för destruktion eller annan användning. Där och då föddes idén om att, med morfars hjälp, leta fram farmors recept på kokad såpa och på försök starta om den gamla traditionen och tillverkningen. Det gjordes också under några år, med hotellets frityrfett och morfars jobb i källaren gjordes såpa som användes som rengöringsmedel för hela hotellet.

Efter att hotellverksamheten avvecklades startade Sara såpatillverkningen på riktigt. Under försöksåret 2015 utvecklades verksamheten snabbare än väntat. Inte minst det faktum att produkten tillverkas av lokala råvaror har betytt mycket för efterfrågan. Fettet som omvandlas till såpa kommer idag från Vilhelmina, Strömsund, Vännäs, Storuman och från Umeå.

Det kostar pengar för företag att bli av med fett, men de som lämnar sitt fett till Såperiet kan göra det gratis. De får sedan – som extra tack för besväret – tillbaka tillräckligt mycket såpa för att kunna städa/rengöra sina egna kök. En riktig win-win-situation för båda parter.

Och visst var det roligt att få träffa en så driven entreprenörssjäl som Sara, en person som brinner starkt för sin sak. När det dessutom, som här, har ett gediget miljötänk med sig, är det bara extra bonus.

Västerbottenssåpa

1 kommentar

Den ovälkomna torvtäkten

Av , , Bli först att kommentera 0

Den senaste tiden har planerna på en torvtäkt i Vitvattnet i Bjurholms kommun diskuteras. Det finns ett starkt motstånd mot täkten från såväl markägare och boende som från kommunen. ”Varför i hela friden”, har frågan då ställts, ”ska Länsstyrelsen gå emot den lokala opinionen och godkänna torvtäkten?”. Eller ”Har det gått prestige i frågan?”, som en av de personer som engagerar sig mot etableringen uttrycker det i tidningen. Helt berättigade frågor, om man inte är så insatt i lagarna som reglerar torvbrytning.

För självklart har vi från Länsstyrelsens sida stor förståelse för både kom­m­unens och de boendes oro.  Vi har därför lagt oss vinn om att ha en löpande dialog med både de närboende och kommunledningen. Men för att förstå vårt ager­ande, och vårt beslut, måste man också förstå vilket uppdrag Länsstyrelsen egentligen har i prövningsprocessen, och vilka de juridiska ramarna för detta är.

I dag regleras torvtäkter i olika prövningssystem, beroende på vad torven ska an­vändas till. Så kallad odlingstorv, som används till exempel som jordförbätt­rings­medel och stallströ, regleras i miljöbalken. Sådana täkter prövas av någon av landets tolv miljöprövningsdelegationer och överprövas i förekommande fall i mark- och mil­jödomstol. Energitorvtäkter, däremot, regleras i huvudsak genom Lagen om vissa torv­fyndigheter (torvlagen). Energitorvtäkter prövas av länsstyrel­serna och kan över­prövas hos regeringen.

Det Länsstyrelsen har att göra när en ansökan om koncession för en energitorvtäkt kommer in är alltså att göra en prövning utifrån Torvlagen och dess bestämmelser – något annat ligger inte inom ramen för vårt bemyndigande. Länsstyrelsen har inte – och får inte ha – några egna ”åsikter” om huruvida det är bra eller dåligt att bedriva torvverksamhet, utan vårt uppdrag är kort och gott att göra en prövning utifrån gällande lagstiftning.

Och i fallet med den planerade torvtäkten i Vitvattnet har vi kommit fram till att den ligger inom de ramar som lagen ställer upp. Torvlagen ger emellertid en möjlighet att ”för­ena koncessionen med ytterligare villkor”, vilket vi också gjort i det aktuella fallet; tämligen tuffa tilläggsvillkor dessutom, som rör kontroll av utsläpp till vatten.

I detta torvsammanhang är det värt att påpeka att Länsstyrelsen, rent principiellt, anser att systemet med koncessioner för torvtäkter är föråldrat med tanke på att synen på torv som energikälla har förändrats och brytningen minskat kraftigt. Vi har därför i olika sammanhang framhållit behovet av att modernisera lagstiftningen genom att upp­häva torvlagen och samordna på så sätt att alla mål pröv­as enligt miljöbalken av miljöprövningsdelegationerna och där­efter avgörs i mark- och miljödomstol.

Enligt ett regeringsförslag kommer också torv­lagen att upphöra den 1 januari 2017, samtidigt som det införs ändringar i miljö­balken. En välkommen förändring menar vi, men: i det aktuella fallet med torv­täkten i Vitvattnet är det alltså Torvlagen som varit det lagrum som legat till grund för vår prövning.

Bli först att kommentera