Morning!
Idag tänkte jag skriva lite om hur det är att vara varannanvecka-barn…
Det är ju egentligen inte så hemskt, eftersom det mest bara är 2 hus emellan, men snart flyttar pappa och då blir det en aning längre… Jag tyckte det var asjobbigt dom första månaderna. Nu ska jag bo hos mamma och inte träffa pappa? Nu ska jag bo hos pappa och inte träffa mamma? Nu känns det som…okej. Tur är alla fall att Ebba och jag e tillsammans hela tiden.
Och Ebba, hon är ju bara 5, så det känns nog lite jobbigare för henne. Ibland får hon gråt-attacker på kvällarna och skriker: ’Pappa, Jag vill hem till pappa’, när hon är hos mamma och tvärtom.
En sak som jag kan tycka e jobbig, är att flytta råttorna och råttburen varje vecka, men det är det värt.
Ha det najs
/William
PS: Och imorgon, då gäller det. Då skär dom upp mig för att dra ut spikar som sitter fast i min arm. Läs inlägget inför operationen, som kommer i eftermiddag.
————————————–
Senaste kommentarerna