Strömbäcks Folkhögskola

En vanlig arbetsdag
Klockan sex steg jag upp. Klockan sju hade jag ätit frukost och läst kuriren. Klockan åtta hade jag druckit kaffe, lämnat grupplokalen, ringt två samtal, besökt två vårdtagare, tagit dagens första blodsocker, gett insulin, dragit på stödstrumpor och kokat gröt. Klockan nio var duschningen över, stomin bytt, dropparna i ögonen klar och jag hade städat dagens första toalett. Klockan nio och trettio sågade jag en gardinstång tillsammans med en nittioåring, därefter var det medicin- och tillsynsbesök innan jag fick nyklarna till kommunens Ford med mätarställningen på trettiofem mil och besökte byarna för lunchbesök. Klockan halv ett stod gröten mitt på köksbordet tillsammans med dagens kärleksbrev och med uppspärrade ögonen och kallsvetten rinnandes bakom ryggen fick jag specificerat hur många sms jag egentligen skickat när jag var i Thailand. Eftermiddagen innehöll förflyttning, utevistelse, inköp, samtal med diverse handläggare, medicin, insulin, värmning av mat, piercade öron och sedan slutligen återlämnandet av nycklar, telefon, rapportering och fax till distriktssköterska. En toppendag!

Jag har bestämt mig. Fastän jag ibland känner att jag har världens bästa jobb, så kommer dagarna när jag tvivlar desto mer. Vissa påstår att man aldrig hittar en balans utan att det är tänkt att livet ska vara just jämnjävligt, och det kan jag köpa.
Jag har jobbat i sju år nu, och tanken på utbildning känns främst nödvändig om jag rättvist mot mig själv, de gamla och mina arbetskamrater ska kunna utföra ett bra jobb, men också som en självklarhet i arbetslivet, och utan tvekan något att kunna falla tillbaka på om det svajar i arbetslivet.

Men..

Omän jag har världens bästa arbetskompisar och jobb så känner jag mig redo att avsluta det här kapitlet. Inte för att jag inte trivs, men för att det är dags. Jag känner det så. Jag vill lära mig mer, men om något annat..

.. så efter mitt besök på Strömbäcks folkhögskola där jag träffade linjeföreståndaren och två andra lärare med teckenspråk som modersmål, intervjuades och testades jag under två timmar (dessutom som ensam sökande den dagen). Det gjorde mig mer motiverad än vad jag trott innan. Jag blev förälskad. I en skola/utbildning. Kan ni tänka er?

Nu när jag blivit intagen på teckenspråksutbildningen har jag först ett år på mig att lära in nya saker, därefter tre till om det går bra.. så tjänstledighetsansökan är inlämnad, lägenheten uppsagd och magasinering av prylar klar..

JAG VILL JAG KAN JAG SKA