Musik för hela livet

Idag får persiennerna förstärka mörkrets omfamning och morgonrocken döpte jag om till Rock-all’round. När Solen visar sig nästa gång ska jag fånga henne!

Sitter på mitt musikmoln och bläddrar bland filmer, böcker, fotoalbum och gamla brev. Det är svårt att hitta inspiration till någotsomhelst en dag som denna, men att läsa gamla memoarer blev min underhållning.

För tio år sedan skrev jag dagligen om allt som gav intryck och trots att jag själv alltid varit tondöv i praktiken har musiken alltid funnits som en röd tråd genom det mesta. Av riktigt bra musik kan man bara falla tillbaka mot ryggstödet och känna pulsen varva ner, samtidigt som den ibland kan vara otroligt energigivande och ge sådana glädjerusningar (som aldrig får filmas!)..

Under tiden som jag lyssnar i mitt gungande fastland förundras jag över vilka mästerverk Timberlake och Timbaland genomfört. Om Michael Jackson på sin tid var vad Elvis var på sin, så borde nästan Justin räknas som dagens popkung och Beyonce vara den kvinnliga motsvarigheten steget efter Madonna?! 

Jag var sexton år gammal när jag förälskade mig i Blair Underwoods karaktär i serien City Of Angels, där jag även hittade ledmotivet som en (av två) låtar jag absolut vill ska spelas på min begravning. Jag befann mig inte alls i någon svacka utan tyckte bara att den var så otroligt vacker. Den känlsan har inte avtagit.

Är den inte vacker, så säg..