Har en tendens att hinna logga ut från bloggen innan jag publicerar inlägget, fingrarna är för snabb. Så, kommer det inte något från mig här framöver kan ni lugnt konstatera att det beror på min tankspriddhet och att jag fortfarande lever.

Har för tillfället ett oorganiserat kaos. Misstänker att jag har för mycket prylar, men det är inget jag i nuläget orkar gå in på. Har hittat rea-tyger på Ohssons tyger så mitt rum kommer att genomgå en liten makeover i veckan. Har flugit mellan tre adresser på lika många nätter och vet egentligen inte var jag hör hemma, men jag försöker smälta in verkligheten så gott det går, fastän den inte går ta på eller beskriva. Hursomhelst så mår jag bra, men mer än så kan jag inte berätta eftersom det är aktivitet snart dygnet runt och det inte finns någon tid att känna efter. Skolans gym fick ett besök i eftermiddags vilket det behöver bli fler av. Efter allt flyttande och bärande börjar kroppen säga det ena efter det andra, men man har väl inte en diplomerad massageterapeut till syster för ingenting 😉 

Skolan går bra. I måndags hade vi en ’lärakännaklassendag’ samtidigt som vi fick en ordentlig rundvandring kring stan där vi bland annat fick besöka nyttigheter som stadsbiblioteket, turistbyrån och chokladbutiken. På torsdag ska vi lära känna ’längan’, det vill säga alla fyra årskurser på teckenspråksutbildningen. Nästa vecka ska vi tydligen lära känna hela skolan.

Helgen som var bjöd inte på någon fönsterputs, vilket innebär att jag har kvar skitgörat till helgen som kommer. Men efter allt det goda från denna helg så tror jag att energin räcker till utstädning! Då är det sista rycket, efter det har jag bara en bostadsadress. Bjuder på en bild från helgens kalaspingla! 

– det finns inget godare än dessa kramar 🙂 

Kärt barn har många namn (sägs det). Vet inte vilket jag föredrar bäst av du, HALLÅ, komhit eller vadfanhållerdupåmed. Idag har jag dock kunnat tillägga ett i listan, nämligen B2.

Snart är det helg. Har kollat almanackan och där står det att jag ska jobba hela helgen. Tror jag måste köpa en ny, annars spricker planeringen.. Har redan avklarat min första läxa, något jag tror det kommer bli fler av framöver. Nöta nöta nöta! Annars åker jag till Skellefteå i helgen för att fira att lillasyster fyller tjugo år. Det är i alla fall vad som påstås, men hur kan det stämma när jag själv är tjugoett? 🙂

Fick en svängom med danskungen igår…

Så är skolan igång. Har lekt med idiomatiska uttryck på svenskan, gått igenom personliga och possessiva pronomen samt objektform på teckenspråk och även lärt oss ett antal djur. Precis som första klass med gris, ko och lamm 🙂 Inte hade jag trott att jag under tredje skoldagen skulle lägga mig på klassrumsgolvet och spela lycklig mask under charaderna inför mina klasskompisar men.. roligt har vi. Idag har jag dessutom haft min första dramalektion, och förhoppningsvis får vi till en nybörjarkurs i gitarr med samma lärare! Ikväll har jag ÄNTLIGEN fått med mig folk till Baggböle!!! =D Kör skolans racer…

Hittils ger jag skolan, dess personal och omgivning 6 poäng av 5 möjliga!

Så har jag och Pelle installerat oss så gott vi hunnit här på Stjärnsberg (Strömbäck)  Har hunnit dra runt med skolans racer och kikat in badplatser med några brudar, kikat in träningshallen, bastun och alla grillplatser. Mitt nya hem är helt ok, men den bruna mattan till de rosa tapeterna till de rödrutiga gardinerna står lite i bristande samstämmighet till den orangea sänglampan, tänker dock jobba på den lite mer personliga inramningen en annan dag. Trevliga grannar 🙂  I morgon väntar mitt livs första skoldag.. i vuxen ålder. 

"I morse hade han haft svårt att få skon på foten och varje steg smärtade. Nog var livet en fröjd. Han vickade försiktigt på tårna och undrade vagt om han ändå inte borde ha åkt till röntgen, men det var bara en simulerad tanke, det visste han. Han behövde bara erinra sig sin far, denne stoiker som vägrat bege sig till sjukhuset med dubbelsidig lunginflammation, eftersom det verkade fruntimmersaktigt. Han dog två dagar senare i sin säng, i stolt förvissning om att han aldrig kostat sjukvården ett öre och aldrig låtit en droppe medicin komma över sina läppar. Han blev femtiotvå år. Nådde inte riktigt fram till sonens artonårsdag."

Nu är det nära. I morgon åker jag och Pelle till Strömbäck för skola. Eftersom jag packat till taket hoppas jag verkligen inte att någon står med tummen i vädret, för jag får alltid ångest över att jag inte stannar när jag så många gånger blivit upplockad själv. Eftersom jag antagligen föddes utan förtänksamhet står lördagens lass hos en tjej jag inte känner, men som var snäll nog att låta mina saker vila med henne när jag inte fick någon nyckel till mitt nya hem. Vi räknade ut att vi antagligen kommer att gå i samma klass de närmsta fyra åren så jag kommer säkert att hinna få tillbaks prylarna 🙂 Tack!

Idag har jag skruvat isär bokhyllan, köksbordet och helt rensat förrådet. SKÖNT! Om man bara inte vore tvungen att leta snusdosan hela tiden skulle jag säkert hunnit med fler saker, men har man ingen karaktär är det lugnast för grannarna om man hittar den. Dosan alltså. Det ekar tomt i lägenheten nu. Det känns konstigt. Det har varit firande, avslutningar och lyckönskningar. Det känns som om jag håller på att radera ut hela mig själv, mitt allt. Mitt liv ligger i konsums gamla banankartonger! Lite så känns det, samtidigt som det känns skönt att ha klippt banden med allt skrot man samlat på sig och får en ny start. Jag har ju ett mål! Och jag behöver inte skitsnygga cappuccinokoppar för att nå det målet. (Fast nog smakar det bättre!) Någon sa ’du går mot möjligheter, och fastän inget blir sig likt, så kommer du vara densamma’. Det kunde jag inte svara på. Men något som alltid kommer att finnas kvar, vart jag än åker och vad jag än har med mig i bilen, är banden till de mina. Tack för att Ni finns!

Men inget svart läppstift, det lovar jag.

Dåre till klient?

"Sällan om ens någonsin får den stora allmänheten reda på förbrytarens åsikt. Sällan om ens någonsin får denne individ göra sin stämma hörd. Alltför ofta utgår den stora allmänheten från att förbrytaren skulle vara analfabet. Bra många människor vägrar tro att förbrytaren skulle vara mäktig självständiga tankar eller berättigad att tänka.

Låt oss inte bara för att vara originella alltså ta en ingående men mänsklig blick på de processer en förbrytare för efter det han dömts, sedda med den mans ögon vars liv utgör insatsen i kampen, det vill säga jag själv. Panikmakare av en viss skola har höjt stridsropet och basunerar med indignation ut att det måste vara något alldeles rysligt galet med lagen ’när en sån som Chessman kan briljera med den’. I samma andedrag framställes ett harmset krav på mitt huvud och för att rättvisa ska skipas. Det korta svaret på såna alarmerande påståenden är att jag icke har briljerat med lagen och att rättvisa är ett relativt begrepp. Bara för att rättvisa i allmän mening kan definieras som ’välförtjänt belöning eller straff’ behöver slutsatsen härav inte bli att det straff som domstolen utdömde i mitt mål är välförtjänt, lika lite som att överbevisningen mot mig uppmåddes på legal väg."

Caryl Whittier Chessman, dödförklarades 1960 av fängelseläkaren på California State Prison at San Quentin. Han hade väntat på den legalt utmätta döden i 4 322 dagar. En spännande, fängslande, självbiografi där huvudpersonen som läste juridiska upplagor efter varann för att kämpa mot ’djungeln’ ingående beskriver de 25 år som han hann uppleva före den sista anstaltsvistelsen där han slutligen gasades ihjäl.

SISTA arbetsdagen i morgon!

Snart slår ögonlocken igen. Har haft en mysig eftermiddag med mina kära arbetskamrater som dukat upp smörgåstårta, kaffe och go’doppa. Vill rikta ett stort tack till Er för den trevliga avslutningen och tusen tack för presenten! Och en stor KRAM för alla dessa år! Vindelns hemsamariter som lyser klarare än alla andra stjärnor 🙂

Nu har bordshockeyspelet åkt ner i sopsäcken, absolut inte slängd bland annat skräp, men för förvaring. Jag kan ju inte förvänta mig att alla jag möter ska tycka som mig, men jag håller tummarna för att jag ska få känna anledning till varför jag tejpat om innebandyklubban.. som inte heller tar lika stor plats i mitt nya hem som jag får nyckel till i helgen.

TVÅ arbetsdagar kvar

Nolia. Naturligtvis. Fastän man inte har några pengar. Omän man inte har något man absolut behöver. Oavsett om familjen är sams eller inte, så är det nästan lika hemskt sant som att fira jul, det att gå på stora nolia. Och jul det fick jag. Klappar överallt. Dopp i grytan lika god som julens. Tomtar överallt.

Har just lagt undan yantramattan (köpte demoexet för halva mässpriset) och dricker en utsökt havtornsdryck, mätt och belåten efter mjukkaka och rikligt med smör.

S J U arbetsdagar kvar

"Saab är en bil som väcker starka känslor. Bolaget må aldrig ha varit en ekonomisk framgång, men dess bilar har alltid erbjudit ett överflöd av känsla"

– Håller verkligen med skribenten Sam Knight som menar att "äga en Saab är en helhetsupplevelse som inbegriper form, känsla – ja, till och med en uppförandekod"

.. och det charmiga med att äga en V4 är att alla man möter längs norrlandsvägarna med likadana skönheter hälsar, och ibland även ger tummen upp 🙂 

Nu är helgspasset över! 

Rubriken hämtade jag från ett dagboksinlägg jag skrev 2002 då jag försökte sluta snusa. Fortfarande saknar jag karaktär, vilken inte är lika lättköpt som tobaken..

Du har överskridit den inkluderade datatrafikvolymen för ditt abonnemang denna månad. Din hastighet begränsas i enlighet med ditt avtal. Hälsningar Telia. Men så har jag också fått en hel del gjort på hemmaplan den senaste veckan, främst i flyttväg. Skåp efter skåp har sopats rent, och i all hast upptäckte jag efter att ha klistrat igen kartongen med glasinsats att det bara står kvar tre kaffekoppar på hyllan. Känslan av att sitta på lyxkrog ligger fjärran städers.

Arbetsveckan som fortfarande pågår har varit tuff, men ändå bra. Anledningen till mina trötta ögon har helt och hållet berott på min närmsta granne som högt och jävligt spelar skitmusik om kvällarna och drar torsdagsfester i trapphuset. Jag fick mig fyra timmars sömn innan fredagspasset, men så fick alla i huset vakna till Run To The Hills med Maiden 06.00 dagen därpå också.

Jag har tack och lov haft driftiga feriearbetare med mig under dagspassen och är imponerad över deras företagsamhet. Tack vare grabbarna som följt mig har vi tillsammans hunnit få fler saker gjord än vad tanken var från början. Att man dessutom slipper öppna dörrar och får en hand på axeln med orden Jag tar disken åt dig Linda är verkliga bonusar 🙂 

Nu återstår det dock bara nio arbetsdagar.. men jag saknar jobbet redan..