dagen till ära så är jag ledig, tjänstemannaledig som det så fint heter.
Detta innebär dock ingen sovmorgon för er som trodde det. Nej, upp tidigt och göra frukost till pojkarna som (stackarna) faktiskt går heldag i skolan.
Så nu sitter jag i vårt skruttiga gamla kök, dricker kaffe och längtar efter vårt nya, fina kök!!

Som ni kanske vet så håller vi på med att renovera köket.
Min älskade make har av någon konstig anledning flyttat fram datumet till iordningställandet flera gånger. När vi först började med köket så hette det:
– Men älskling, det där går fort…max 2-3 veckor.
Detta ödesdigra uttalande gjordes av den kära maken i början av juli-08, tror jag.

Sedan blev det:

-Till jul, då LOVAR jag att nya köket är klart!!
Julen kom och firades hemma hos min ömma moder, då vårt hus såg ut som om någon galning dragit fram med en motorsåg.

Då sa maken med liite mindre övertygelse:
– När du fyller år älskling, då är köket klart.
Så jag började se framemot att få bjuda mina vänner på drinkar vid nya köksön. Födelsedagen kom och gick med samma katastrof i köket.

Nu har vi dock ett nytt datum: Midsommarafton, men är det inte klart då, då siktar vi in oss på vår 10 års jubileum som gift par. 3/7!!
Då har vi hållit på med köket i ganska exakt ett år!!!
Kanske har vi då turen att få fira två jubileum på en och samma gång?

Jag Hoppas att ni alla får en lika fin valborg som vi i vår familj skall ha.

Kram, vänner, familj, kollegor, släkt o (ö)kända!!

Jag skrev ett långt inlägg nyss om hur sur jag är och hur trött jag är.
Jag ångrade mig i sista stund då detta skall ICKET bli en deppig sur blogg, utan mer en ’YES; jag kan’ blogg!

Så här, härmed så tillägnar jag denna dags blogg till alla smådeppiga, snart arbetslösa, underbara kvinnor (eller män)!

Vi kan mer än vad våra chefer tror, vi sitter på en enorm resurs egentligen bara genom att existera. Vi är unika, det finns ingen som oss.
Vaddå ekonomisk kris??
Klart som tusan att det blir en ekonomisk kris när vi slutar, det viktigaste jobbet blir ju inte gjort ordentligt utan oss. Vilket ovillkorligen kommer att sluta med katastrof då det kommer att kosta företaget enorma resurser när de försöker styra upp allt igen.
Vi är snygga, även om vi inte kommer att ha råd med designerskläder. H&M skall man inte förkasta i första taget, ej heller Boutique Maxi (Ica Maxi för er oinvigda).
Sedan så sitter ju inte skönheten i kläderna utan i hjärtat!

Visst känns det lite bättre nu? För mig så gör det det i alla fall.

Jag läste om någon som förlorade jobbet pga att de bloggade om sitt arbete. Helt galet anser jag. Ens arbete är ju en del av livet.
Nu har jag iofs aldrig avslöjat vart jag arbetar i min blogg, jag tänker inte heller göra det.
Men, jag kan säga som så, att jag vill verkligen inte sluta. Jag trivs jättemycket, både med arbetsuppgifterna och med mina kollegor (även om de idag fick några ilskna kängor av mig, förlåt för det).

Vissa dagar känns det bara värre än andra och idag var en jobbig dag. Nu känns det bättre.
Nu skall jag se Desperate och äta min nybakta limpa!

Kram, kollegor, vänner, släkt kända & o(ö)kända!!!

och med detta så kommer jobbångesten.
Ingen ångest direkt över att sitta på jobbet och arbeta, utan snarare för att jag vet att mina
dagar är räknade.
Jag har ju sökt ett antal arbeten men huruvida jag får dom eller ej…därom tvista de lärde.
Jag tycker att nog borde jag i alla fall få komma på en liten ynka intervju va?? Jag som är så vansinnigt underbar(!!).

Helgen har varit alldeles, alldeles underbar.
Solen har verkligen visat sig från sin bästa sida och jag har varit på trädgårdsmässan med bästa fru M.K.
Trädgårdsmässan var en liten besvikelse,men jag och MK kom fram till att det gjorde ingenting. Vi var barnfria en lördag!! Vi gjorde vuxensaker…utan barn så då kan ingenting förstöra stämmingen.

På söndagen så tog familjen en liten tur till gullkusinen P och åt hans egenhändigt bakade kladdkaka. Lovely!! (lovely flickvän hade han åxå)
När vi sen kom hem så tog vi itu med allt ratet på gården som av någon konstig anledning legat under snön. Både jag och Pär har ingen aning om hur allt skräp har tagit sig dit. Vart kom alltifrån?
En teori är att grannarna i hemlighet har smusslat allt deras ’rat’ med förhoppningen om att vi skall ta hand om det. Vilket vi naturligtvis gör, för att vi är bra grannar!
Nå, nu ligger allt förpackat i svarta påsar, redo att förvisas till återvinningscentralen i morgon.

Studsmattan, som inhandlades av Svärfar & hans fru förra våren har kommit fram och barnen har studsat som galningar.

Vad mer kan man begära av livet?
Glada och lyckliga barn, underbara vänner, en fantastisk familj och ett trevligt boende!
Nja, det kanske skulle vara ett jobb i augusti då?
I övrigt så har jag nog allt jag kan önska & mer därtill!
Life is Goood!

Kram, vänner, släktingar, kollegor och alla o(ö)kända som läser!

ibland är jag inte den smartaste av människor.
Jag skulle lätt kunna räkna upp minst 100 saker som jag antingen gjort eller
sagt som utan tvekan skulle kunna kvala in på listan över de 10 mest korkade människor i världen.

Jag tänkte roa er med ett fåtal av mina fadäser, just for the fun of it!

Kommer ni ihåg när det blev tal om att man skulle byta elbolag?
Alla surrade om det, man skulle kolla upp vilka som var billigast och sedan helt sonika bara byta elbolag. Jag funderade länge på det där och när vi var och hälsade på våra nya grannar så kom naturligtvis bolagsbyte på tapeten.
Jag som faktiskt hade funderat länge på detta och inte ville verka helt korkad kastade mig in i diskussionen med:

-Men, asså, jag har funderat över detta med att byta. Hur gör man med elledningarna? Bytar man dom åxå? Blir inte det hemskt dyrt för det nya bolaget när de måste gräva nya ledningar??

Behöver jag tala om att det blev tyyyyst i rummet?
Nu vet jag naturligtvis bättre.

En person som står mig väldigt nära (nej, jag nämner inga namn) hade ungefär samma funderingar som mig när det kom till ’nymodigheten’ Centraldammsugare.
Under ett samtal så sade h*n:

– jag har så svårt att förstå tjusningen med centraldammsugare, vad gör man med alla mattor när man dammsugar egentligen?
-Tja, hur tänkte du då? Svarade vi.
-Ja, men när listerna öppnas så måste man ju se till att allt är undanplockat. Jag tycker då att det verkar jättebökigt, svarade h*n.
-Vilka lister???
-Ja, men där luften sugs in…

För att göra en lång historia kort så visade det sig att personen trodde att en centraldammsugare var dammsugare som satt under listerna i ett rum och när man dammsög så veks listerna upp och sög med sådan kraft att allt försvann…
Onekligen så verkar det hemskt bökigt!

I dag hade vi skyddsgenomgång på jobbet, jag som kanske inte riktigt lyssnade så där jättenoga hörde bara ordet ’Tubråtta’ och något mummel om att dessa tubråttor fanns i källaren och det var en säkerhetsrisk?!

Va? Utbrister jag…har vi TUBRÅTTOR i källaren? VAD är det?

I min fantasi så såg jag framför mig någon slags mutation av en råtta och en ej definierbar varelse som var tubformad.
Hm… jag undrar vad mina kollegor egentligen tror om mig.

Ha en bra fredagkväll kära vänner, kollegor, släktingar och okända!

att det börjar närma sig vår.
I morse stålsatte jag mig som vanligt när ytterdörren öppnades, döm om min förvåning när kylan som vanligtvis brukar kasta sig över mig var…inte alls kall, utan…vårvarm!
Så jag glad i hågen tog mina supersnygga ’Farmor Edith’ skor aka ’vår’ skor och spatserade stolt med dom idag. I Löööv dom!

I morgon skall jag dock komplettera skorna med mina springskor så att jag kan ta en promenad på lunchen, pikarna som serverades över lunchbordet var inte nådiga så jag törs inte annat.

Fredag i morgon och jag sitter inte på min vanliga plats på jobbet. Jag skall hoppa in på ett annat ställe och skall då sitta ensam. Lite trist då jag inte har någon att prata med, ingen att ta fikarast med.
Jag får i och för sig tid på mig att förbättra min cv, skriva superdunder bra personliga brev.
Jag kan anmäla mig på alla möjliga sorters bemanningsbyråer och hoppas att dom ser vilken otrolig potential jag har. Visst är det så att man skall se det positiva i allt?

Ja… kommer ni ihåg att jag inte riktigt visste vad den tredje olyckan var?
Ha, ha!!
I dag när jag kommer till min bil efter jobbet så är vindrutan på förarsidan helt nervevad?
Min första tanke var: STÖLD!! Tjyvar & Banditer härjar på området!! Men fann mig ganska omedelbart då:
1) bilen är en gammal skruttbil och det finns inget av värde i den.
2) det kunde ju vara Noah som på något mystiskt sätt fått ned vindrutan utan att jag märkt det.

Det var ju då ingetdera, det var en vajer i dörren som släppt och resulterade i att rutan föll ned!
Så nu för att toppa min blivande arbetslöshet, så måste vi lämna in biljäkeln på reparation!
Life is LOVELY!!

Nu är det snart medium på tv´n och jag som haft städtorsdag med familjen kan med gott samvete slänga mig i soffan!

Ps: Ett hett tips till alla föräldrar: köp nya smörgåsarna ’Syster Lo’..Mmm! Barnen kommer att älska dom. Ni får dock hålla ut någon vecka till, snart kommer de till en butik nära er!

Kram på er kära kollegor, vänner, släktingar och okända!

är tydligen inte till för kreti och pleti!
470 kronor är vad man som kvinna skall betala för att hacka lite grann i tofsarna!
Eftersom jag inte klippt mig på 2 år så är det dags för att trimma mig lite men nog tycker jag att det är mycket pengar.

Dystra nyheter kommar alltid om tre va?
Kanske så lever jag i en fantasivärld, men jag hade för mig att man bara behövde vara med i facket i 6 månader för att få A-Kasse ersättning. Tyvärr så kan jag meddela att så är inte fallet. Ett helt år är vad Kassan kräver.
Då jag bara varit med i Kassan 9 månader (30/6) så kommer jag inte att ha någon som helst ersättning då jag blir arbetslös…

Lite surt är det, men jag är som sagt inte så jätteorolig.
Jag vet att jag får jobb, jag är inte kräsen, jag kan jobba med vad som helst bara jag kan försörja mina barn!!

Vad den tredje dystra nyheten är, det vet jag inte än.

Glada nyheter:
Jag har två (!!) gratisbiljetter till helgens trädgårdsmässa. jag & MK tänkte gå Av någon konstig anledning så är inte Pär speciellt sugen på att gå med mig på trädgårdsmässa?!
Jag har även tvåstycken tvådagarsbiljetter (även dessa är gratis) till Sommarens stora händelse…
NORDIC ROCK!!!!!!!
Gissa om jag är nöjd?!

Tralalaalaaaaa!!!
Jag skall på Nordic rooock!!
Till denna event så tar jag faktiskt med mig maken!

Nu skall jag njuta av Desperate på tv´n.
Kram på er alla vänner, kollegor, släkt och bekanta!

I Astrid Lindgren landet Obbola!
Ljuvliga småhus blandat med tjärdoften från fiskebodarna gör verkligen detta till paradiset på jorden.

Vi har dock inte alltid bott så här, ett tag (det känns som en hel evighet sen) så bodde vi inne i stan med alla barnen. Vi trivdes jättebra, barnen trivdes jättebra men det var det där med att äga sitt eget hus. Den svenska drömmen ni vet.

Sagt och gjort, vi fann vårt paradis, barnen bytte skola, umgänge och allt var frid och fröjd.

Så en dag (man kan säga att den dagen var i dag) fick jag för mig att jag skulle ta mina barn på stan.
Hallå!!
Vi är ju för tusan från stan, mina barn har ju avgaserna i blodet liksom.

Innan stan så skulle vi på mitt jobb för att hämta de där gratis biljetterna jag surrade tidigare om.
Stänga förmaningsregler innan: Rör inget, lev inte om, var tysta, snälla, söta & rara!!!
Hah!!
Jag glömde att det var mina barn vi pratade om…
Det första Noah gör när jag står och småpratar lite med en kollega är att han trycker på kaffeautomaten så att varmchoklad sprutar ned över golvet!
Affe grinar, Jack.. är faktiskt lugn, Ebbe surar.

Jo, mina barn är lugna och rara!! Väldigt väluppfostrade!
Flämtande tar jag barnen och springer därifrån innan de orsakar mer skador.

Till stan!!

Mina barn springer, rusar, skriker, plockar, gnäller och mitt i allt så gråter Affe konstant efter ’MAMMA’!
Hallå, jag står ju här brevid!

I bilen på väg hem så slog det mig, mina barn är inga stadsbarn längre… de är inte vana att gå på stan, de vet inte de sociala reglerna som gäller när man rör sig i affärer.
Mina barn har blivit Obbolafierade!!!!

Hädanefter så är det jag som socialiserar in mina barn i stadsandan igen!!
Jag kommer att bli…en lantis som går på stan på lördagarna!!!

Watch out!

I dag bestämde jag mig för att jag skulle ta ut lite föräldradagar för Småttingarna.
Så att även de kan få njuta lite av påsklovet.

Sagt och gjort, det enda jag skulle göra innan jag tag lov var att jag skulle arbeta in lite flextid som försvunnit.
Jag satte mig vid datorn, kollade in mitt jobbs internsida och såg att WoW!!
Dom ger bort biljetter till ett bra evangemang. Jag springer iväg, kommer tillbaka efter bara en yttepytte stund.
Men fastnar halvvägs ned i stolen!!

Min bildskärm lyser av blått och en text talar om för mig att jag:
-Dont have a operativesystem!!

Vad??

Jag börjar kippa efter andan, småflämtande springer jag till Mina kollegor T & S´rum och ber dom komma fort.
S, som tycker att jag nojjar för allt och ingenting säger (med viss trötthet i rösten) Men Linnéa, jag ropar ju inte på dig så fort någonting händer med MIN dator!! det där fixar du själv!! (eller, hur sa han nu?? jag var ganska hysterisk så jag har lite blinda fläckar i mitt minne)
När han & alla andra kollegor kom till mitt bord så började dom skratta, jag hade Kraschat datorn!!

T, som verkade njuta av att jag var smått hysterisk sa: Ja, så går det när man porrsurfar för på arbetstid!
Iiiihhhhh!!!
Jag porrsurfar aldrig!
Om möjligt mer hysterisk så börjar jag rabbla upp alla sidor jag kan ha gått in på, Blocket, Aftonbladet, Vk (!!), familjeliv…
Vad mer???

Ju mer jag tänkte desto mer hysterisk blev jag. Mina kollegor bara skrattade åt mig, dom förstod visst inte allvaret med att min dator kraschat.

Nu kommer jag nog att nojja för detta torsdag och fredag, när jag egentligen skall vara hemma och njuta av mina underbara barn!
Nej, jag tar nog en tur på jobbet i morgon, så att jag kan oroa mig ännu mer senare:-)

Bäst att jag stänger av denna dator, innan även den kraschar!

Kram på er, vänner, kollegor, släkt & ickesläkt.

Jag har varit så trött, så trött och gått och lagt mig klockan 20:00 nästan varje kväll och vaknat 12:00 på dagarna.
Barnen har tryckt i sig godis och vi har premiärgrillat men det har inte fått mig att bli piggare.
I går tvingade jag dock min man att vi skulle städa undan i nya köket för jag har fått för mig att min trötthet beror på vårt alltmer stökiga hem. Så bort med lådor, grejjer och lite annat skit.
Jag vet inte om det var det som fick mig att bli på superhumör men när familjen K kom förbi på lite kaffe sådär på eftermiddagen så tvingade vi dom att stanna på middag som blev ett par glas vin och ja…
Ett par glas vin kan väldigt lätt bli för många glas 🙂

Trevligt var det trots allt ändå.

I dag har solen lyst och barnen har lekt ute på vår supersnygga altan (som min man och hans far gjorde förra våren).
Maken har snickrat på vårt skafferi och resultatet blev LYSANDE!
Jag är helt övertygad om att det är för att vi rensat upp i röran.

I morgon är det jobb som vanligt och jag måste säga att för första gången sen jag började jobba där så vill jag hellre ha påsklov med barnen istället för att jobba. DET har nog med solen att göra.
Jag funderar på om jag skall ta några dagars ledighet i slutet på veckan så att även de små kan få njuta av lite ledighet. Vi får se!

Kram på er alla mina vänner, släktingar, kollegor osv som läser detta!

Hej jag heter Linnéa Olsén och är 35 år.

Jag har fyra barn (vilket innebär att hon kommer att vabba relativt ofta)gift med en man (jasså, kan inte han vabba då?) och bor i villa i Obbola (aj då, rätt långt bort från stan…hon kommer säkert sent rätt ofta).

På min fritid så gillar jag att renovera vårt hus (jahaja, bor hon i ett kråkslott? klart att hon måste renovera), läsa böcker (aha.. hon är en dagdrömmare) eller leka med mina barn.
Vi gillar även att bjuda våra vänner på middag (är hon alkoholist eller).

Ett av mina största intressen är böcker i alla former finns det text så läser jag, fort dessutom (men vad är detta för boknörd?)

Som person är jag glad, trevlig, lättlärd och inte rädd för att prova nya saker (men vad är detta för människa? är hon utvecklingsstörd eller?)

Osv, osv i all oändlighet!!
Ja, vad tror ni?
Kommer jag att få ett nytt jobb?

Alla personliga brev jag klämmer fram låter som om jag vore:

1) utvecklingsstörd
2) Narciccistisk
3) Värsta bullbakande mamman som lever genom sina barn
4) Eller bara desperat!

varför kan man inte skriva ett genomärligt personligt brev??
Inte för att jag ljuger i mina brev, jag gör mig själv bara så attraktiv för arbetsgivarna som möjligt.

Ok, om jag skriver så här…

Hej!

Jag är en lite lagomt mullig kvinna i mina bästa år, jag är gift och har fyra barn. Ibland driver dom mig till vansinne, ibland skulle jag kunna sälja dem på blocket för en billig penning. Trots detta så älskar jag dom mer än livet självt, vilken förälder gör inte det liksom?

Jag är utbildad bibliotekarie men jobbar inte som det. Vilket jag egentligen inte saknar. Jag läser så många böcker ändå att jag inte behöver bli omringad av dom för att må bra.
Jag har många tankar och ideér som jag skulle vilja omsätta till realitet. Ofta så känner jag att livet måste ha mer att erbjuda mig än detta.

Det jag kan tillföra er arbetsplats är min spontanitet, glädje samt att jag är bra på alla sätt och vis. Jag kan växla från barnslig till seriös bara på ett ögonblick.
Jag är en jävel på att söka information och är förbaskat duktig på att formulera mig (oftast i alla fall).
Kort och gott…anställ mig, jag vet att jag är bra på att jobba, jag vill jobba och jag kan (nästan) allt.

Nå, vad tror ni? Skulle ni anställa mig?