I går kväll så packade jag in maken och alla nästan alla barnen inför surströmmingsätande hemma hos den ömma modern.

Oj vad gott det är med surströmming, den var precis så där lagom mjäll och hade en ordentlig sälta som lade sig som rosblad inne i munnen. Mmm!

När vi så satt där, hela familjen. Min syster med hennes äldsta dotter, min käre bror med hans barndomskompis Martin, mamma och hennes man så kom jag att tänka på första gången vi skulle äta surströmming sen jag fått barn. Jack var väl kanske 3 år gammal och den norrländska delikatessen skulle avnjutas hemma hos mamma. Då det regnade ute så valde vi att sitta inomhus, barnen skulle få korv och alla satt vi till bords. Då öppnar mamma burken!!

Man kunde riktigt se hur Jacks ansikte förvandlas från ett glatt, leende, förväntansfullt litet barnansikte till ett förvridet, misstänksamt och kräkfärdigt. Middagen slutade med att Jack vägrade sitta i samma rum som oss. Detta var det äckligaste han någonsin varit med om. Så nu, när vi skall njuta av surströmming. Så nu behöver faktiskt inte Jack följa med. Han klarar inte av lukten.

Vad händer i det Obbolianska hemmet ikväll då? Ja, inte mycket kan jag faktiskt säga. Jag skulle verkligen behöva städa, men värmen gör att man faktiskt hellre vill vara utomhus än inomhus. Ta vara på den lilla sol som finns innan semestern tar slut.

Kram, vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända

Ebbe, som när han kom hem var så trött, ledsen och allmänt mammasjuk skulle prompt hem till en kompis. Så vi packade ihop oss, hela familjen och tänkte att en liten stund kan han få stanna. När vi varit där i en timme tänkte jag att vi kanske skulle bege oss hem igen, varva ned lite och bara mysa så där hela familjen.

Det var INTE vad Ebbe tänkte.

-Mamma, jag är inte trött längre, jag behövde bara lite tvspel och lite Joel så blev jag pigg igen!

Jaha!

Vad skall jag göra nu då? Dricka Kaffe i solen, läsa en bra bok och ignorera alla ostädade rum?? Ja, det låter som en bra idé.

Barnen har kommit hem och det lugn som vi haft i en vecka är över.

När barnen hämtades på flyget så var lyckan total och Affe skrek som en liten gris av lycka över att se sina bröder igen.

Vi hann vara hemma i exakt 30 sekunder innan lyckan utbyttes mot ilska, skrik och tårar. Affe hade tagit Ebbes Vadnudetvar och Noah sa Vaddetnuvar till Ebbe som gav igen på Affe.

Nu är det som det skall vara igen, min familj är komplett igen.

Kram, vänner, släktingar, kollegor, kända &o(ö)kända

Min man har en rolig egenhet, det är att när hans skägg växt ut lite så stryker han sig med handen över skägget hela tiden. Jag har väl egentligen inte tänkt så mycket på det men Affe, sonen på 4 år. Han ser och tänker väldigt mycket på vad hans konstiga föräldrar gör för konstiga saker.

När hans pappa skulle natta honom häromkvällen såg han sin pappa göra exakt så, då säger han med en ganska förtrolig röst till sin pappa:

-Pappa, när du gör så där pappa, då får du järn i skägget!

-Jasså? Säger han pappa. Hur menar du då?

-Ja, men när du stryker med handen i skägget. Då kommer det järn där!

– Okey, säger Pär, tänker inte så mycket mer på det utan nattar sonen vidare

När så Pär kommer ned går han på toaletten, tittar sig i spegeln och ser (till sin egen förtvivlan måste jag bara tillägga) att det som sonen tror är järn, är i själva verket gråa hårstrån.

Nu säger Pär att han måste raka sig. Trots att han är nästan som stålmannen. Med järn i skägget istället för stål i musklerna!

Jag fullkomligen älskar IKEA, så synd bara att när jag äntligen får med mig maken på en IKEA resa så är jag magsjuk. jag kallsvettas, hulkar mig över möblerna och mår allmänt pyton.

Jag träffade dessutom en slags kollega där (han är inhyrd från ett annat företag till mitt jobb) och jag tror att jag var ganska otrevlig, jag kände mig som om jag tyckte han var något som katten dragit in. Helst så ville jag bara be honom gå därifrån och låta mig kallsvettas och vara kräkfärdig ifred, men han är ju verkligen jättetrevlig så jag försökte verkligen. Jag tror jag misslyckades! Oj vad han måste tycka att jag är konstig.

Vi skulle prata med en Köksplanerare för att diskutera lite över hur bänken till köksön skulle se ut och jag kallsvettas hela tiden, vill bara därifrån och när hon frågar mig om vad jag tycker så tittar jag på henne, vill egentligen bara spy på henne men säger till både min och makens stora förvåning: Ja, bestäm du. Jag vet inte…??

Maken blev förvisso strålande glad, vi spenderade inte alla pengar vi har just denna måndag. Men ändå. Nu när jag är hemma och mår betydligt bättre så kommer jag ju på alla dessa "måste ha grejjerna". Porslin som bara skulle vara så snyggt i vårt nya kök, nya bestick istället för våra gamla. Ja, you name it, jag vill ha det. I dag i alla fall. I går?? Nej, då ville jag bara hem.

HUUUUR kan man må så dåligt när man är på IKEA???

Vad köpte jag då (för lite köptes i alla fall, det måste erkännas)? Jo, vi köpte nya gardiner till vårt nya kök. Vita jalusigardiner. Supersnygga och det gör vårt kök precis så där lantligt mysigt som jag vill ha det. Sen lite annat smått och gått, lite doftljus, servetter, lite lampor osv.

I morgon (eller, egentligen så är det väl idag då det de facto är onsdag nu när jag skriver detta) så kommer mina mellanprinsar hem igen. Åh vad jag längtat och Åh vad Affe har längtat.

Nu skall jag försöka få lite sömn!

Kram vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända!

är aldrig speciellt roligt. Nyss fick jag ett samtal från en gråtande Ebbe. Han hade en oerhörd hemlängtan och ville bara ringa och gråta av sig lite.  När vi till sist lade på luren så tror jag faktiskt att tårarna torkat. Han småfnissade i alla fall litegrann i luren och det känns skönt. Det skär så i mammahjärtat när barnen är ledsna, när de gråter så vill man vara där med dem.Krama om dem och viska små, mysiga, tröstande ord i deras öron.

Nu går ju inte det då de är några mil härifrån. Jag har dock fullt förtroende för barnens farfar & Hans fru Mary-Jo. Dom har säkert mysiga kramar till övers.

I morgon så får Affe storfrämmande från en dagiskamrat. Han ser verkligen framemot det och även jag. Det innebär att fokus flyttas från mig till kompisen. När man som Affe är van vid att alltid ha sina tre äldre syskon att vara med. Helt plötsligt lämnas med endast en ynka tråkig mamma så kan livet bli ganska trist, om man heter Affe förståss.

Nej, nu börjar klockan bli mycket. Bäst att hoppa isäng om jag skall orka med två vilda pojkar i morgon (hörni, jag börjar redan bli bekväm med att "bara" ha ett barn hemma).

Godnatt, vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända!

och när Pär jobbar så känns det inte som om det är helg. Dessutom så har regnvädret från Umeå spridit sig hit ut till Den Vackra Ön! Men jag kan roa mig utan maken brevid min sida. Jag och Affe skall på en "hälsapåvännerdag.

Jag blev så glad när jag läste en artikel om Noice, det känns som om de, trots att de faktiskt var ett av vårt avlånga lands största band en gång i tiden har  försvunnit i skuggan av Gyllene Tider och Style.

Nu skall man absolut inte "dissa" de banden heller, men något speciellt djup i sina låtar kan man ju inte anklaga dem för att ha. Trallvänliga? Absolut men tänkvärda och djupa? Njaaa!

Nå, bra artikel och bra att någon skriver om dem.

Nu skall jag fylla på mitt koffeinlager. Försöka väcka tonårssonen och kanske ta ett litet ryck här hemma.

Kram på er vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända

Here we come, ropade mina mellanbarn glatt och kastade sig på flyget.

Kvar stod jag, maken och minste bror med tårarna i ögonen. Affe grät när pojkarna tog de första stegen upp på trappan, när planet stängde sin dörr, när planet slutade tanka och slutligen när planet flög iväg.

Vinkandes och gråtandes samtidigt

-Hej då Noah, Hejdå Ebbe, Hejdå Pojkar!!!

Han tycker verkligen om sina bröder.

I morgon skall vi myspysa på hemma bara jag och Affe. Ja, Jack är ju hemma men som den tonåring han är så kommer han nog inte att vakna förns klockan är 16:00 om inte senare.

Kram, Vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända

Känns det som.

Jag tycker att det luktar höst och att maken börjat sitt arbete gör ju inte saken bättre.

Nu är han ledig Ons-Tors för att jobba hela helgen. Hm…Vardagen är tillbaka.

Idag lyser solen i Obbola men inte sjutton är det speciellt varmt.

Städandet fortsätter därför inomhus. Idag tänkte jag ta mellanpojkarnas rum. Ebbes rum ser ut som ett katastrofområde, det ligger papper över hela golvet, leksaker blandas med kläder (som förövrigt faktiskt var rena när jag la dom på sängen).

Affe och jag hade ett samtal igår kväll vid nattningen och då bestämde vi att vi skulle ta bort alla hans bebisleksaker. han ville bara ha sina bilar och sitt lego kvar. Det är med visst vemod som jag därför skall rensa även i hans rum. Han vill till och med ta bort hans Bibbe.

-Mamma, jag behöver inte bibbe längre!

Men, där drar jag nog gränsen tror jag. Att ta bort hans docka som han haft sen han var liten känns lite hårt. Speciellt som Affe faktiskt bara är 4 år än. Jag kanske syr några coola kläder till Honom (Bibbe alltså) och sätter upp honom på en hylla.

Att sova nu när det är så kvavt är nästan en omöjlighet om man inte har fönstret öppet nattetid. I natt har jag därför haft vårt sovrumsfönster öppet. Vilket är lite läskigt. Inte för att jag egentligen är rädd för alla ljud som kommer nattetid, men med en eventuell björn springandes lös här i Obbola så får jag för mig att den är runt vårt hus på natten.

I natt har jag därför hört grymtningar som jag är 100% säker på att det kommer från en björn. Ugglor har hoat och när de fåglar som burkar häcka runt vårt fönster inte längre lever om så ligger jag och övertygar mig själv att det är därför att Björnarna smyger runt huset och fåglarna inte vågar leva om. Jag kanske skall söka någon slags terapi  för min björnrädsla?

Inte speciellt smart att köpa hus på landet med skogen som närmaste granne om man är rädd för björnar?! När jag just somnat så vaknade jag av en rackarns smäll! Helt övertygad om att det var en björn som lyckats ta sig in i huset sprang jag därför upp bara för att nästan halka och slå ihjäl mig på det omkullvälta vattenglaset som Smilla vält.

Ja… vad kan man säga?

Kram, vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända