Affe är inte det lättaste här i världen.
Jag och Pär samlar mod till oss ungefär en gång i veckan, resten av veckan kör vi avtvagning i handfatet.

När så Affe skall duscha så brukar scenariot gå till ungefär så här:
Jag (eftersom jag är den som lämnar på mornarna) börjar förbereda Affe redan på morgonkvisten:
-I kväll skall du duscha Affe!
Affe börjar storgråta och säger -Jaaaa!!

När så middagen blivit serverad så samlar familjen ork, mod och engagemang och tar kampen.
Alfred går frivilligt, men skrikandes och grinandes ned för trappen till duschen, ber alla han möter på vägen om sällskap, inte i duschen utan bara som moraliskt stöd.
Slutligen så står vi hela klanen Olsén/Söderlind och trängs i duschutrymmet samtidigt som vi ger små uppmuntrande ord till Affe.
Har syskonen eventuellt någon kompis med sig hem så spelar det ingen roll, in i samma rum.

När så duschningen är klar så utbrister han: - det här gick ju jättebra ju! Visst var jag duktig?!

En vecka till nästa gång!

//Linnéa

På jobbet så såldes det för ett tag sedan Salami. Det var en av mina kollegor som sålde för sin dotters del. Ändamålet var gott och då jag anser att man skall främja barns utveckling så slog jag till och köpte en salami. Vitlökssalami till och med.

Nu i dag så skulle jag tillaga Lasagne av alla våra olika rester från helgen och eftersom äldste sonen hade en kompis hemma så tänkte jag slänga med lite salami. För att dryga ut maten då!
Sagt och gjort, salamin skars i skivor och lades försiktigt ned i lasagnen. Mmm, vad det doftade ljuvligt.
Pojkarna kom och satte sig till bords och lassade upp maten på tallriken. Beröm slängdes över maten som jag så kärleksfullt tillagat till ungdomsgänget men så kom det...
Under vitlökstäcket så fanns det PLAST!!

Ha, ha!! Det glömde jag totalt bort att kolla så alla pojkarna satt och petade bort plastringarna som satt runt salamin!
Vilken tur att jag inte skurit salamin i yttepytte bitar!
I mitt nästa liv så skall jag INTE bli kock!

Kram på er alla vänner och kollegor!

nymålade taket..
Snyggt va?

Lite mörk bild då vår digitalkamera fått spunk och vägrar att göra som vi vill. detta är då taget med datorns kamera=urkassa bilder

Öppna spisen och det nymålade taket.

flöt på egentligen som vanligt med ett litet undantag!
Jag fyllde år!!
Lite ångestladdat då jag numera är närmare 40 än 30. Skumt då jag känner mig som 25!

Nå, fina underbara vänner kom och hälsade på. Även min far (som jag tror missat alla mina barns födelsedagar och mina egna kontinuerligt i säkert 14 års tid).
Jag tror att min kära syster hade terrat honom om att jag fyllde år haha!!
*Pappa- bra gjort, men bättring behövs*

På kvällen blev det middag hos underbara mamma och hennes man.
Mamma hade gjort grönmögelfyllda lövbitar med potatisgratäng och god sallad. Till förrätt serverades det honungsringlad getostsmörgås!! Så gott!


När vi kom hem till Obbola igen så tog jag en liten tur till Fam. K och surrade tills klockan var seent!! Mysigt!

Detta blev ett skumt inlägg men det får bli så, jag är ju 35 år nu!!
Ett steg närmare pensionen.

Kram!

sluta med mitt jäkla gnällande i denna blogg. Men med alla sjukdomar som praktiskt taget förföljer vår familj så går det inte!

Vi har varit sjuka...IGEN!!!

Det började i fredags då fröken på Affes dagis ringde och vänligt men bestämt bad oss hämta Affe då han spytt ned hela golvet.Ja, vad gör man? Man susar iväg med bilen och hämtar den ynklige lille sonen naturligtvis.
Lördagen började bra, ingen mådde illa och Affe var sitt vanlig strålande jag. Så vi, glada i hågen började leta rätt på diverse slalomutrustningar och bjöd sedan över oss till Makens kusin på lite vin och trevligt sällskap.

Natten till söndag tyckte jag att Pär var borta från sängen ovanligt mycket men reagerade inte nämnvärt ändå. På morgonen möts jag av två ynkliga stackare i soffan.
Jaha...Pär och Ebbe hade drabbats!
Där började även jag känna mig lite ynklig, men tänkte att jag är nog mest hypokondrisk då kräksjuka är bland det värsta jag vet.

Sen hade jag och Noah äran att inbjudas i resterande familjs möten med insidan av toalettstolen!
Så där höll vi på, hela familjen (inte Jack, han lyckades klara sig från att fysiskt dejta toaletten, han mådde bara illa och hade ont i magen, jobbigt trots det), hela låånga söndagen turades vi om att boka in små intima möten med toaletten.

Måndagen blev rätt så jobbig, då alla var friska men inte fick träffa människor då vi fortfarande smittades så var vi hemma, allihopa!
Jag kan lova att vi gick varandra rätt så mycket på nerverna. Man lär sig ganska mycket om varandra när man är instängda i ett hus i två långa dagar.

I morgon är det dock dags för jobbet igen. Det känns skönt men lite pinsamt då jag varit borta så mycket pga mina sjuka barn.
Nu skall väl ungarna kunna hålla sig friska kan man väl hoppas?!

Kram, vänner, kollegor och släkt!

Då jag fick en massa oroliga samtal över mitt senaste inlägg så måste jag bara förtydliga:
Jag är INTE deprimerad, jag mår bra:-)
Jag HAR ett bra jobb som jag trivs med, 4 Underbara ungar, en underbar man och ett hus som behöver mer kärlek bara;-)

Men när man är hemma och inte jobbar och har en uppsägning hängandes över en så snurrar tankarna på rätt så bra! Det jag ville få fram med mitt inlägg var att om jag får sådana konstiga tankar efter att ha fått ett sånt negativt besked för några dagar sedan, så undrar jag hur man mår när man är hemma permanent?

Jag tror att människan är gjord för att socialiceras och arbeta och när det behovet inte tillfredställs och det enda man har att tillgå (eftersom alla andra jobbar) är antingen datorn eller tv´n så kanske man inte mår så bra?

Nå, det var bara det jag ville få fram med detta lilla inlägg!

Kram på er, nu skall jag fortsätta min lunch!

så blir funderingarna och tankarna desto större.
Snurret i skallen gör att tankarna blandas ihop och funderationerna blir till massiva jordskred där allt rasar.

Om jag på bara några dagar lyckas snurra till mitt lilla huvud i dessa negativa tankar, hur fungerar det då för långtidssjukskrivna och arbetslösa?!

Fy!
Nå, Nu har storkillen kommit hem å jag tar på mig promenadskorna och rensar skallen lite grann.
Hur skall jag orka ta mina långpromenader som jag börjat med nu under sportlovsveckan när jobbet börjar igen? Det är ju så förbaskat mörkt på kvällarna!

Kram igen Kära vänner & Kollegor!

lite på vad jag vill göra när mitt jobb går till enda!
Det som skulle vara roligast är naturligtvis att få jobba kvar, kanske med mer arbetsuppgifter, lite mer ansvar. Men så kommer det troligast inte att bli. Vilket är synd, då jag trivs jättebra på mitt jobb och med mina kollegor.

Det jag skulle vilja göra är att jobba med någonting som betyder något. Skriva rescensioner om alla sorters böcker kanske? (VK, anställ mig som bokrescensent!!!Jag kan skriva gratis till att börja med *blink, blink*)
Starta eget? Något slags bokcafé, utan att konkurrera med Bokcafét på Pilgatan (då mitt koncept riktar sig mer till den yngre generationen).

Skriva barnböcker?

Idag är en lite låg dag, kanske beror det på att jag insett att livet är skört, att ingenting består.

Nå, jag har varit hemma med Affe nu i två dagar och det suger verkligen. Jag tycker verkligen inte om att vara hemma med sjuka barn! I dag har Affe ingen feber så det blir dagis i morgon *jippieyy*

Kära vänner och Kollegor!
Sköt om er. Gläds åt dagen som kommer och ta ingenting för givet.

Ps: jag har faktiskt träningsvärk, så skönt!

tog jag mina småtroll på en liten tripp till Buberget i Vindeln.
Egentligen ganska ogenomtänkt då maken inte följde med!
Min Kära mor och hennes man följde dock med som moraliskt stöd.

Äldste sonen skulle för första gången prova sin snowboard som han fick i julklapp. Det var en syn för gudarna.
Jag är så vanisnnigt imponerad av mina barn, nu var det länge sen vi var och åkte slalom, Ebbe har ALDRIG åkt slalom. Men alla fyra åkte som om dom aldrig gjort annat! (nja, Affe åkte ju mellan mina ben, men han var såå duktig)

Jag och mamma stod och pratade lite grann och jag hävdade bestämt att Ebbe visst hade åkt slalom när mamma sa att -Nja...har han verkligen det?
-Ja, sa jag, klart att han har, vi var ju till Tärna när han var liten!!
-Men, sa mamma, han var ju bara ett år då, han satt ju i pulkan!!

Oj, med så många barn så blandade jag helt ihop dom.
Men Ebbe, antingen så förstod han inte att han aldrig åkt eller så trodde han på mig (som bestämt hävdat att han hade åkt när vi varit till Tärna), för han bara spände på sig skidorna, kastade sig ut i backen som om han aldrig gjort annat och kom upp med liften glad i hågen och sa: Det här var roligt!!


Att åka slalom är definitivt något vi gör fler gånger och att fara ensam med fyra barn...Det ÄR inga problem!!!

I dag lördag så skall jag och Affe inhandla present då han skall på kalas på söndag.

Kram kära vänner och kollegor, nu tar jag en liten promenad i det vackra vädret!!

och jag är äntligen hemma med mina underbara barn.
I dag tog vi en tur till Holmsund för lite blöt rekreation. Sagt och gjort, jag packade ihop mig och (nästan) alla mina barn, sen fick jag låna en gullunge till så totala antalet barn som jag skulle ansvara för var fyra!
Min äldste lillprins ville hellre sova och drömma ljuva drömmar om WOW och tjejer vid namn L*****e! än följa med sin ömma mor (skumt det där?).

Ditresan gick ju bra, alla barnen var ytterst förväntansfulla och glada. Barnen badade och plaskade på och var allmänt glada sen började kaoset krypa sig på lite smått.

Jag (som faktiskt går på hur alla andra barn är) fick för mig att visst skulle även Affe åka vattenrutchkana?!
Lille S, som faktiskt är några månader yngre kunde ju, så då kan väl Affe?

Jag började så smått:
-Affe, visst skall vi åka vattenrutchkana?
-Neeej!! Säger han, högt och ljudligt!
- Jo, men Affe, visst skall vi väl åka? det är ju jätteroligt, du ser ju alla andra barn åker ju!

Ungefär nu så börjar min lugna ton uppnå ett visst hysteriskt tonläge.

-NEJ! Säger Affe igen, nästan argt! jag vill inte åka, det är läskigt.
-Men Affe, det är inte läskigt!

PAUS!!!

NEJ!! säger han med en väldigt bestämd ton! Jag ska inte åka.
-Men, Affe, mamma köper godis åt dig och glass och allt möjligt, nästan flämtar jag fram.
Herregud, klart ungen skall åka vattenrutchkana, alla barn älskar ju det!

Till slut fick jag pojken att åka, vi gick hand i hand uppför trapporna till rutchkanan. Affe var ganska så stolt när vi satte oss ned, men sen!!! När vi for framåt!
Han klamrade sig fast vid mitt ansikte, skrek hela vägen ned och deklarerade JAG HATAR VATTENRUTCHKANOR!!!

Så, ja, jag tror inte att vi skall prova det någon fler gång!
I mitt stilla sinne trodde jag att han skulle ha glömt den där glassen och godiset jag mutade honom med men icket då!!

Mamma, nu vill jag ha min glass och allt mitt godis! Du loovade ju!
Så det blev en dyr rutchkanefärd för oss.

I morgon far vi inte till Holmsund, utan vi provar Vindeln istället!

Kram!

jag sitter i godan ro och dricker mitt kaffe, läser tidningen som vanligt när Affe drar till sig tidningen och pekar på en av bilderna:

-Mamma, där är ditt jobb!

-Jasså säger jag förstrött men kikar på bilden som visar en bild av hur vasaplan förändrats genom tiderna.

-Ja, det är ju där dom gör pepparsalami!

-Jasså? Gör mitt jobb pepparsalami? Säger jag med skrattet bubblandes. Jag trodde att vi gjorde papper!

-Nej, det är ju i den stora skorstenen som den stora pepparsalamin är som dom gör dom småa pepparsalamina!


Så nu mina kära vänner och Kollegor, vi gör pepparsalami i Obbola, inte papper!

Först och främst så blåste det alldeles för mycket för att ta min morgonpromenad:-(
Sen när jag kom på jobbet, på bra humör trots att jag inte kunde/ville ta min promenad så fick jag Väldigt dåliga nyheter!!!

Ååååhhhhhh!!!!
Jag blir så irriterad!

Nej, jag skall inte bry mig, jag skall ha en bra vecka med mina barn ändå, småpetitesser skall ICKET komma åt mig! (trots att jag surat hela dagen idag).
Jag är bättre än så!

****************************************************************************

Bra nyheter i mitt liv!!

Jag är ledig med barnen Ons-Fredag!
Vi skall verkligen mysa och ha roligt.

I kväll skall Noah ha en sovkompis och Ebbe skall ha en kompis här (som inte skall sova över).
Jag tror att jag flyr upp i sovrummet och ser på 'familjen annorlunda' där.

WHATEVER!!!!!

bra karaktär så hade jag varit ute och promenerat i det vackra vädret idag!
Tyvärr så lider jag av vad som även kan kallas 'svagus karaktärius'.
Det är en kronisk sjukdom som kan komma att bli något bättre men aldrig riktigt bra:-(

Det jag gjorde istället idag var att ta bilen, lämna Ebbe hos en kompis och dricka kaffe hos kära vännen M på Evägen!
Det var bra nog mycket trevligare än att sitta hemma i alla fall!


På något sätt så var det enklare att promenera när vi bodde inne i stan. Här är det så förbenat mörkt och när jag jobbar hela dagarna så finns det ingen ork kvar på kvällarna för promenader. 4 barn, hus och städning tar liksom ut sin rätt.

I morgon tar dock fadern till småttingarna ut lite pappadagar så jag slipper vara den som lämnar, hämtar lagar mat osv så i morgon GÅR jag till jobbet (det är ju inte så långt men när jag har alla barnen så hinner jag faktiskt inte).
Det känns ganska skönt faktiskt. Tänkte börja lite tidigare så att mitt flexkonto ser snyggt och bra ut.

Barnen skall faktiskt vara hemma heela långa veckan och vi skall åka skidor, skridskor, grilla korv osv, bara myspysa!

Kram på er!!