I vår familj så är några egentligen oerhört allergiska.
Vi har provat att ha katt tidigare (en snygg och väldigt pratsam kattherre vid namn Setzer) men då han var korthårig så fungerade det dåligt för maken.

Setzer fick istället flytta till modern som trivdes jättebra i hans sällskap. Han följde med modern och hennes gubbe på alla serveringar som fanns i stan, väntade utanför tills de kände sig nöjda med kvällen och följde dem sedan hem.
När modern och hennes gubbe var på utlandssemestrar så hade jag den stora äran att vara kattvakt och det var en fröjd för örat. Setzer surrade på som om han aldrig fått prata tidigare.
Vad han sa? Ja du, det vet man inte men det måste ha varit oerhört viktigt och ibland så var han lite småsur om man kom försent. Då kuinde man få sig en utskällning.

Då maken faktiskt var allergisk mot Setzer så blev besöken hemma hos den ömma modern väldigt korta och mer sällsynta. Så tillvida att modern till slut tog det svåra beslutet om att omplacera gubben (katten alltså, inte hennes man. Hur skulle det se ut?).
Setzer lever och frodas i ett bostadsområde någonstans i Umeå. Förmodligen så surrar han på som vanligt.

När så barnen blev lite större så tog vi ett beslut om att införskaffa en liten Dvärghamster. Han fick det ståtliga namnet Zorro!
Zorro var ganska tråkig egentligen, men barnen verkade tycka om honom. Han satt mest i sin bur och var dödsrädd varje gång vi försökte gulla med honom.
Han gjorde definitivt INTE skäl för sitt namn.

När vi så flyttade till Paradiset så mötte jag av en slump min farbror på stan, han berättade att de fått kattungar som var flyttfärdiga och jag kände genast?Jaaaa!!!
Jag skulle bara dit och titta på dem, inte hämta hem någon då Maken fortfarande är så vansinnigt allergisk.
Detta till trots så föll jag för en fura för en liten grå dammtuss som verkade relativt obrydd om oss. Hon tyckte mest att vi var konstiga som ville gulla och kramas med henne.
Hon fick flytta hem till oss och jag tog ett egenmäktigt beslut att kalla henne Smilla.

Smilla, smilla, vilken karaktär hon är.
Världens största musjägare, men bara om dom är utanför huset. Inte inomhus. Då bryr hon sig inte nämnvärt. När vi dränerade så blev torpargrunden frilagd. Detta resulterade i att allt möjligt knytt kunde komma in och så även mössen. Jag vaknade en natt av att mössen satt och försökte krafsa sig in genom hallväggen. Tror ni att Smilla brydde sig?
Jag lyfte henne till väggen som mössen så förtvivlat försökte krafsa sig igenom, men hon bara gäspade, sträckte på sig och gick upp och lade sig igen.
Hon brydde sig inte så mycket om Zorro heller, hon kunde ligga på hans bur. Sovandes. Smillas blotta närvaro däremot gjorde att Zorro fick en hjärtattack och dog.

Så nu har vi alltså en katt, trots att maken (och nu även son nr:2) är allergisk. Smilla verkar de tåla trots allt. Det kan bero på att Smilla är världens farligaste katt, allergenerna törs inte visa utslag.


Kram, alla vänner, släktingar, kollegor kända & o(ö)kända

inte kan sova på grund av min nypåfunna energikick (man får sånt av att planera inför en fest minsann) så kan jag ju ta och uppdatera vad som händer i det Obbolianska renoveringshemmet. Det blev ju inte så mycket av det i det förra lite djupare inlägget.

Ja, vi (läs jag och lite mamma) har tapetserat klart nya köket. Det blev så snyggt.
Jag kanske skall ta och byta karriär?
Jag var förresten på en sån där yrkesjakt på Arbetsförmedlingen förra hösten. Där stod det två trevliga damer i medelåldern som skulle få folk att söka till L**nias yrkesförberedande kurser. Dom var jättefina men om jag vore dom, så skulle jag inte vara den som tog på mig ett sånt uppdrag. För fram kom det två yngre herrar som verkade lite intresserade av utbudet. De ställde lite småförsynta frågor och damerna...ja, de svarade på samma sätt tillbaka.
Va??
När pojkarna började gå därifrån så kunde jag inte hålla mig, utan jag ropade tillbaka dom och berättade mer om kurserna och sa att det var klart att de skulle söka.

Nå, det jag ville ha sagt var att jag var överkvalificerad för att söka till deras kurser. Däremot sa damerna att jag borde stå där med dom istället..He, he! Tack, men nej tack!
Synd, jag var lite sugen på att bli målare faktiskt.


Kram på er alla vänner, släktingar, kollegor kända & o(ö)kända

Vill ni läsa mer om hur livet kan te sig i ett Obbolianskt hem så kolla in

www.mariarosenknopp.blogspot.com

Där står jag faktiskt omnämd ibland...

Vad är det jag brinner för egentligen. När man pratar med andra människor så slås jag väldigt ofta av hur passionerade de är inför en del saker.
Hur de antingen vill förändra världen, eller bara det att de har en hobby som är deras Nr:1 i livet.
Jag har egentligen ingenting sådant.
Eegentligen så är jag ganska tråkig, jag sitter här ute i mitt eget paradis på jorden. Det största som händer är när brevbäraren kommer/inte kommer.

Jag tvättar flera maskiner varje dag, inte för att jag vill utan för att om jag inte skulle göra det skulle tvättstugan svämma över. Jag kör diskmaskinen en gång/dag (Pär kör den även han en ggr/dag). Jag kliver upp, tar mina barn till skola respektive förskola och kommer sedan till mitt arbete där jag sitter varje dag från 7:30 - 16:15.
Jag lagar samma mat varje vecka (fantasin tryter oerhört när man har fyra barn som oftast vägrar äta samma mat som sina bröder). Ser på samma tvprogram och går och lägger mig nästan samma tid varje kväll. Jag pratar knappt i telefon. Inte för att jag inte har några vänner utan för att jag orkar inte sitta och surra i telefon. Oftast så läser jag en bok när jag går och lägger mig.
Varje vecka samma sak, det är bara på helgerna som det händer andra saker i vårt Obbolianska hem.

Herre min gud & Skapare vad jag verkar tråkig när jag skriver det så här.

Jag måste skaffa mig en hobby. Men det kan ju inte vara vad som helst, det måste ju vara något som jag stolt kan berätta för andra.
Man kanske skall prova på glidflygning? Jag kan riktigt höra mig själv stolt berätta för folk att:
"Jag var ute och flög igår kväll. Rackarns vad Hääärligt det är att segla genom luften. Man känner sig liksom viktlös".

Eller, man kanske skall köra med lite bergsklättring?
" Nja? alltså, nu i helgen så tänkte jag försöka mig på K2, jag tog Himalaya förra veckan så nu vill jag ha lite utmaningar.

Eller varför inte lite fallskärmshoppning? Makens bror har det som hobby, men jag måste ju verka coolare än han så jag kör på lite "base Jumping" för er oinvigda så kan jag tala om att det är när man hoppar från byggnader istället för ett tråkigt och okontroversiellt flygplan.
" Näää, liksom, i helgen så hoppade jag från Turning Torso. Det var ganska lamt så nästa helg kör jag på Empire istället. Lite mer utmaningar för en sån som mig, jag är ju en riktig "Dare Devil?"

För om jag nu inte kommer på en cool och lite så där småfarlig hobby, hur kommer jag att bli ihågkommen när jag dör annars?
" Ja just det, Linnéa, det var hon som bara var så där vanlig, tråkig"
Eller:
" Linnéa? Vem var det?

Eller så nöjer jag mig med det jag har, hem, hus, barn, gubbe & en farlig katt!!
Eventuellt så vidgar jag mina vyer genom att börja läsa lite annorlunda litteratur!

Nu är min lunch slut så...Back to work!

Kram på er, alla mina vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända!!

Tack så hemskt mycket mamma för att du kom förbi idag och hjälpte mig att tapetsera.
Ove, tack för att du klippte gräsmattan.
Ni är guld värda!
Halva köket är färdigtapetserat så i morgon tar jag resten.

Just nu känner jag mig bara mörbultad, söndersvettad och urlakad.
Vätskenivån ligger farligt under den rekomenderade nivån och batteriet behöver en ordentlig laddning.
Hur fixar en Obbolian detta då?
Jo, med ungarnas lördagsgodis, en folköl och tv-tittande.

Pär är på spelning i Dorotea, storuman, sorsele eller något liknande.
Jag vet inte faktiskt vart han är!

Jack är hos sin pappa inne i stan och Noah är på fotbollscup i Lycksele. Det är bara jag och småttingarna hemma. Konstig känsla, det känns som om det inga barn finns i huset, när två är borta.

Kram vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända!!

...är absolut inte att leka med.

Vi i vår familj har haft äran att besökas inte mindre än tre gånger av Poseidons mantel.
Första gången var när vi fortfarande bodde kvar på Öbacka. Vi hade just tackat ja till en ny, fin lägenhet 'öst på stan' och de nya lägenhetsinnehavarna skulle kika på Öbackalägenheten.
Tokig som man är så storstädade jag och bakom en staty som alltid stått i ett hörn fann Pär en spik som var till hälften ute.
Vad är detta ? Tänkte kära maken och drog ut spiken 'STRIIIIIL' lät det och en fin, fin vattenstråle strilade upp och in i vardagsrummet.

-'shit' tänkte Pär.
Stoppade snabbt tillbaka spiken och när de nya innehavarna kom så låssades vi som ingenting för att sekunden de farit snabbt som attans ringa rörmokeriakuten.
Halva vardagsrummet och halva köksgolvet fick brytas upp.

Spiken visade sig vara något som antingen de tidigare innehavarna satt dit eller något som lika väl kunde ha uppkommit när lägenheterna byggdes.
Nå, vårt fel var det inte, trots detta så levde vi med en stooor fläkt i köket/vardagsrummet i fyra veckor.

Andra gången var när vi just flyttat till nya lägenheten 'Öst på stan'. Vi hade just fått nya mattor lagda i köket men mattläggaren iddes inte dra ut diskmaskinen så han kapade mattan längsefter kanten.
Vi körde den medföljande diskmaskinen som vanligt men tyckte att den betedde sig konstigt.
Vad felet var upptäckte vi när vår nylagda matta började plaska när vi gick på den.
Hmm, inte vårt fel även denna gång. Trots detta...byggfläktar samt upprivet kök i 6 veckor.

Tredje gången var året efter vi flyttat till paradiset.
jag hade som vanligt lämnat barnen på dagis/skola och istället för att fara på skolan som min ursprungliga tanke var så stannade jag hemma med uppsatsarbetet.
Jag sitter i köket och hör hur det porlar och rinner, mentänker att jag är nog inbillingssjuk.
Efter ca: 10 minuter så går jag iväg för att se och när jag öppnar toalettdörren så forsar det ut vatten.

Det visade sig att något av alla våra barn glömt att stänga av vattenkranen, med korken i.
Resultat:
Vattnet rinner ned i källaren, i hela golvet och vi står med byggfläktar återigen. Denna gång så var skadan lite mer omfattande än de två andra gångerna så denna gång hade vi fläktar på i 8 veckor.

Vi har fortfarande inte rensat ut allt som vi fick nödflytta på från källaren till garaget. Det mina vänner, det är ett projekt för framtiden.

Som ni förstår så är jag lite nojjig för vattenskador nuförtiden.
Jag dubbelkollar alltid vattenmätaren. Ibland så kan jag vakna mitt i natten av att jag tycker mig höra vatten som rinner. Tur att maken finns där och lugnar mig.

Mina barn däremot, de älskar att driva med mig:
-Mamma, shhh!!!
-Vad ? frågar jag.
-Hör du inte?? Det är nog en vattenskada på gång snart. Bäst att du springer runt och kollar!!!

Ha, ha! Dom är roliga mina ungar.

Kram på er, vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända

Men ni kan ju läsa om ni är intresserade.
Annars så struntar ni i det.
Jag hittade denna hos en annan bloggare och kopierade. Inte svaren förstås, utan frågorna!


Namn: Linnéa

Piercingar: I öronen två. Jag hade tills för 5 år sedan en tungpiercing, men kom på att som 4 barnsmamma kanske man skall kunna prata utan att leka med smycket.

Tatueringar: 1 liten fågel som sitter på axeln, jag gjorde den när jag var 18 år tillsammans med en kompis. Hon gjorde en ros på ena bröstet. Rosen skulle vara enkel men jag skämtade så mycket med tatueraren så att varje gång han skrattade så fick hon en till liten knopp eller stjälk!
Min lillebror berättade för min mamma att jag tatuerat mig när vi satt i bilen, hon körde.
Tror ni att mamma höll på att köra av vägen? Ja!!

Längd: 160 cm

Skostorlek: Hm.. det varierar. Mellan 37-39 beroende på vart skorna kommer ifrån.

Hårfärg: Jag tror att min riktiga hårfärg är 'cendré' a.k.a Råttfärgad. Jag har färgat mitt hår så länge att jag inte sett hårfärgen sen jag var 14 år.

Är du kär i någon: But of course, alltid min man och mina barn:-)

Önskar du att du bodde någon annanstans: Nej, men jag brukade önska det & nu bor jag någon annanstans.

Tänker du på självmord: Ehh? Nej.

Tycker andra att du är attraktiv: Förmodligen inte. Ja, det skulle vara min man då:-)

Vilket shampoo använder du: Dove

Vilken parfym använder du: Kommer inte ihåg vad den heter. Den doftar gott i alla fall.
'
Vad är du rädd för: Att något hemskt skall hända min man och mina barn. Jag är även dödligt rädd för vattenskador.

Gillar du att tvätta: Absolut inte, men jag måste ju göra det.

Gillar du Berg-och-Dalbana: Jajemensan.


SENASTE...

Film du hyrde: My Best Friends Girl. Helt ok.

Film du köpte: Jag tror att det var 'Bee movie'

Låten du lyssnade på: Jag kommer inte ihåg..

Låten du hade på hjärnan: ??

Personen du ringde: Min son.

TV program du tittade på: 2 & en halv man.

Personen du tänkte på: Min son.

FAVORIT...

Mat: BLÖTA Mmm, så gott!
Eller spenatsoppa:-)

Låt: 'Mina kärleksbrev de vill jag ha igen' -Peggy Lind

Sak att göra: Läsa böcker, förmodligen!

Sport: Sport?

Dryck: Vatten, kaffe & Rödvin, i den ordningen.

Kläder: Kjol, linne och kofta.

Film: Ja.. jag vet inte riktigt.

Bil: Den bilen som har fyra hjul och kör framåt!!

ANTAL...

Gånger du varit kär: Många gånger.

Gånger ditt hjärta brustit: Jag tror kanske tre gånger. Nu räknar jag även de stackars förälskelser jag hade som tonåring.

Hjärtan brustit på grund av dej: Ja..jag vet inte. Kanske några?

Ärr du har på kroppen: Många småärr och ett stort från min blindtarmsoperation.

SENASTE...

Bok du läste: Rödluvan av Unni Lindell, rekomenderas varmt.

Personen du fick mail av: Always the lovely Mrs K.

Personen du fick brev av:Oj, Det var nog från Veronica när hon var i Usa...? Nej, det var från J när jag var i USA!! Hmm, det var ett tag sen.

Personen du fick sms av: Ja..maken kanske?

Gången hela din familj åt middag tillsammans: ITisdags, Maken gjorde Spenatsoppa!!

På mitt avdelning så är det bara män, samma som hemma med andra ord. Skillnaden är bara att männen på min avdelning är oerhört tystlåtna av sig. Det är inget fel med det, man vänjer sig ganska fort faktiskt. Jag som dessutom har fyra ganska högljudda pojkar hemma
tycker ofta att komma till jobbet, är som att komma till himelriket, tyst och lugnt.

I dag hade PBU med sig sin dotter. Helt plötsligt så blev det med ens rätt surrigt på den annars så tysta avdelningen. Dottern, som är 7 år kammade mig, satte upp mitt hår i olika tjusiga tofsar och sa hela tiden vad roligt det är att kamma dig.

Mina pojkar dom kammar aldrig mitt hår. Till min stora sorg måste jag erkänna, för det är såå skönt. Men nu kan jag lova att mitt hår har blivit kammat för några år framöver.
Synd att jag inte blev förevigad på bild så jag kunde visa upp några av flickans kreationer.
Så tack lilla E för att du hälsade på din pappa på jobbet. Det var så roligt att få träffa dig.

Jag arbetar ju som sagt på dagarna än så länge i allafall. Men maken är hemma.
I dag har han och Affe tagit en tur på MAXI för att införskaffa en badpool!
Affe & hans bröder har gjort saltmortaler, snurrat och aldrig har det väl ljudit så glatt i Sörjäla.

Stressen över köket fortskrider som vanligt, med en liiiten skillnad. Nu börjar det faktiskt bli klart. Eller, klart & klart... allt är ju relativt. Men jag ser ljuset.
Vad är det som saknas då?

Jo, en vägg till pelaren samt kakel till densamma.
Spackla klart väggarna.
tapet på väggarna
Kakel
Inredning till skåparna ( det fixar vi sen)
Det inbyggda vitrinskåpet
Färg på alla lister och dörrkarmar...

Jag har säkert missat något men som ni ser så är det inte så mycket kvar.
Tjooohooooo!!



Kram på er alla vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända

I dag har jag sprungit terrängbanan som finns här i Obbola, supernajs med mycket upp & ned, sandstigar blandat med myrstigar.
Om inte denna ger resultat så gör inget det.
Jag är i vilket fall som helst heltsåld på den.

Lördagen den 4/7 så skall jag & maken fira vårt 10 års jubileum som gift par (helt galet, 10 år, vad hände?)
Jag känner mig lite stressad faktiskt, jag har inte hunnit få ut alla inbjudningar, huset ser ut som total katastrof och tänk om ingen kommer??
Det kanske inte finns någon som vill fira att jag och maken stått ut med varandra så pass länge? Tänk om jag fixar all mat, vin & sen så står vi där med skägget i brevlådan, ensamma??
*gaaahhh*

Nej, jag måste verkligen skicka ut alla inbjudningar, om jag postar dem i morgon så kommer de ju på fredagen?!

Kram från världens mest stressade människa!

Att få gnälla av sig när allt känns som mörkast är verkligen guld värt.

Jag vill inte vara den där ledsna, sura, gnälliga människan som bloggar om gnälliga saker.
Jag är inte sån, egentligen. Jag är glad, positiv och känner mig nästan oftast på ett strålande humör.
Men, även solen har sina fläckar:-)
Ibland så blir det bara för mycket, även för mig.

Jag kom på när jag hade skickat in det tidigare inlägget att folk kanske kan känna sig illa berörda av det inlägget. Det var inte min mening. Jag vill absolut inte heller peka ut någon.
Vad jag egentligen ville ha sagt var att jag inte missunnar andra att de får mycket hjälp med deras renovering. Jag är ärligt glad för deras skull!!

Ja, varför är man inte miljardär, tror ni att jag skulle slösa mycket tid på att renovera själv då?
Nehepp, jag skulle minsann leja bort ALLT då. Kanske till och med riva kåken och bygga nytt. Jajemensan, det skulle jag göra. Inga skeva vinklar som det är i vårt nuvarande hus.
Man kan inte ens sätta upp en tavla utan att se till att den är sne då alla väggar är sneda.
Charmigt förvisso, men roligt??
Nope!

Kram!!

Nu börjar jag verkligen misströsta.
Min käre make har ju som ni säkert kommer ihåg lovat mig att köket skulle stå klart tills midsommar...
Så blev då inte fallet, nu siktar vi in oss på vårt bejublade jubileum som äger rum om ca två veckor.
Men jag tror faktiskt inte att vi kommer att hinna.

Maken gör som sagt ALLT själv, jag hjälper till i den mån jag kan men i övrigt så från den minsta spik till den största kakelplattan görs av Herr Olsén själv.
Han är jätteduktig, jag säger inget annat men jag kan bli lite avis på alla andra som får all hjälp dom behöver av sina föräldrar (inget ont om dig nu mamma, jag vet att du skulle hjälpa till om du kunde).
Andras föräldrar fixar och trixar men vi får göra allt själv.
Nu kan vi iofs klappa oss på axeln efteråt och säga att vi varit duktiga, men vad är det värt när vi kryper på knäna av trötthet och uppgivenhet?

Jag vet att vi får skylla oss själva som köpte ett hus med renoveringsbehov, men till vårt försvar, vi har gjort väldigt mycket (även om det är vansinnigt mycket kvar).

Nej, förlåt att jag gnäller. Detta skall ju inte bli en gnällblogg.
Nu skall maken på repning, jag kasta Affe i säng och sen skall jag måla klart skafferiet.
Hmm, kanske till och med hinns det med att målas insidan innan sängen ropar på mig?

Kram på er alla mina vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända

Nu har Maken semester.

Jag kommer alltså i två veckor tvingas kliva upp tidigt i arla morgon för att få se maken och de ljuva småttingarna fortsätta sin skönhetssömn!
Vilket i sig faktiskt känns skönt, barnen slipper vara inom barnomsorgen på hela 7 veckor och de kan riktigt få njuta av sin sommar.
Jag och maken har således endast två veckor gemensamt men det gör ingenting. Nu får Pär två veckor att rå om barnen ordentligt och jag får hela 3 veckor att rå om dom.

Vad vi skall göra de där två veckorna som vi har gemensamt?
Ja, det vet jag inte.
Vi brukar inte planera någonting, vi tar dagarna som dom kommer och tänker att huvudsaken att barnen är glada och lyckliga så löser sig allt.
Eventuellt så tar vi någon helgutflykt till någon djurpark, bokar boende och hela kitet. Men, det får vi se sen.

Vad har hänt i dag i den Olsénska familjens liv då?
Ja, min kusin M och hennes familj var och hälsade på. I den kusinens mage så ligger det en liten, liten trollunge och gror. Så snart så får jag gosa bebis!!

Efter det så tog jag en springtur runt harpsjön...igen!
Jag är lite irriterad på min tid, jag knäcker inte tidsspannet. I morgon kanske??

Kram på er alla mina underbara vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända!!

Vi skulle egentligen fira midsommar ute i stugan hos min mor, men frusen som jag kände mig så valde vi att stanna hemma.
Vi skulle ta det lugnt, ta en tur till Gammlia. Sedan hem till paradiset.

När vi sitter ute óch äter vår sill så kommer D & V förbi, det slutade med att vi bjöd över dem till oss på midsommarmiddag.
Väldans trevligt var det. Helt plötsligt så har vi hela grannskapet hemma hos oss.
18 personer samsas om vår yttepyttiga soffa, barnen ser film och skrattar och vi vuxna skrattar, spelar och sjunger.

Tack för en underbart trevlig midsommar!!

I morgon blir det omplantering av tomatplantor, plantering av syrener och diverse andra trädgårdssysslor.

Kram, släktingar, vänner, kollegor, kända & o(ö)kända!

Just i dag for jag hem på lunchen, därav bloggandet vid denna tidpunkt.

I dag lyser solen återigen, visst känns det ljuvligt? Jag tycker, solen till trots, att det är så kallt runtomkring mig.
Jag huttrar och fryser och vill bara dra täcket över huvudet.
Jag får absolut INTE bli förkyld nu. Det är ju helg, midsommar till och med.

När jag kom hem idag på lunchen så försökte jag mig på den omöjliga uppgiften att väcka tonåringen. Det är stört omöjligt. Han ligger och sover , med kläderna på, i en hög mitt i sängen.
Jag försökte knuffa honom - ingen reaktion.
Jag pratade vänligt och gulligt med honom - ingen reaktion.
När jag började med att hota om vatten så grymtade han lite & sa:
Bröööööl!!! Ni vet, så där som bara tonåringar kan.

Så jag gav upp, kastade in en tvätt i maskinen och hoppas att han kliver upp innan imorgon!

Kram på er, alla mina vänner, släktingar, kända & o(ö)kända.

Ja, vad har hänt sen sist i mitt lilla liv då?
Ja, det har regnat, regnat & regnat till gud förbannelse.

När regnet bara faller ned så blir jag lite deppad, allt roligt ser tråkigt och grått ut och jag ser ingen mening med att pyssla på hemma.

I kväll så har dock solen varit generös och låtit sina strålar glimta fram.
Vilken skillnad det gör på mig.
Bara för den sakens skull så har jag:

1) Målat skafferiet vitt (eller, det hade blivit någorlunda vitt första varvet om inte underlaget hade varit så förbaskat sugande. Nu ser det grått ut).

2) Planterat min humle som jag fick av min underbara Mor. Tack mamma:-)

3) Målat klart mina utekrukor.

Jag funderar även på att måla mina krukor som vi har inomhus.
Nu har vi oerhört många krukor i regnbågens alla färger. Jättefina, men eftersom jag försöker få någon slags ordning här hemma så kanske jag skall börja med krukorna?
Jag får pikar av mina barn som tycker att jag har fått VITHYBRIS så dessa inomhuskrukor tänkte jag kanske måla...Ljusgrå?

Kram på er, alla mina vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända!!

Jag bara måste få berätta för er om min helgalna dröm.

Som säkert alla vet om så lägger skatorna sina bon på marken. Just en skata hade valt ut vår baksida som bonäste och låg där och ruvade sina ägg.
Vad fru Skata inte visste när hon valde vårt eminemta hem var att vi har ett monster vid namn Smilla boende hos oss.

Smilla är som en grå liten tiger, smidigt och tyst smyger hon genom buskar och snår för att kunna lägga sina klor på skatans vackra ägg.
Skatan beslöt sig då för att gräva ned sina dyrbarheter när hon vid vissa tillfällen lämnade boet.

Som ni säkert förstår så kläcktes en del ägg när de blev nergrävda vilket naturligtvis resulterade i ett ganska stort antal döda små skatungar.

Jag, som den oerhörda humanist och djurmänniska jag är, ser fru Skatas bekymmer och erbjuder mig att när Fru Skata är tillfälligt ute, vakta hennes ägg i en liten fin korg.

Ja, har ni hört på maken?

Vart kom den drömmen ifrån?

Ps: Skator lägger väl inte sina bon på marken? Eller?

I dag var vi som sagt var in till den stora stadens gator.
Mina barn som faktiskt är födda & uppväxta där (nå, några av dem ialla fall) borde ju ha klart i minnet av hur gatutrafiken beter sig där.

Men icket, barnen sprang ut i gatan..hejdlöst utan att tänka på att inne i den stora staden, långt bort från Obbolas säkra gator så finns den inte bara bilister utan även cyklister som kör som galningar. Nu hände det ingenting (som tur var) men återigen så får jag lite ångest..Mina barn är INGA stadsbarn längre. Dom är Obbolifierade!!

När vi körde förbi alla fina trevligt omskötta trädgårdar så slogs jag av det faktumet att jag inte har planterat en enda krukblomma. Jag har varit så upptagen med att skyffla sten hit & dit att några tankar på blommor fanns inte i min lilla skalle.

Så, på vägen hem svängde vi förbi maxi i ett desperat försök att finna lite blommor att plantera. Inte var det mycket kvar, det som fanns såg lite ledsamt ut men jag inhandlade ialla fall två stycken hängpelargonier.
I min bild i huvudet så skulle de te sig jättebra i mina fina krukor. Väl hemma rotade jag fram utekrukorna och...ja, man kan lugnt säga att jag skulle inte köpa dem nu i alla fall.
Nå, man är väl inte den som är den, jag målade krukorna vita och nu får mina snygga hängpelargonier vänta ett tag till innan de blir planterade.

Hoppas att ni får en riktigt trevlig, underbar fredag.
Det skall jag ha!

Kram på er alla mina vänner, släktingar, kollegor kända & o(ö)kända.

I dag har Förskolan planeringsdag, vilket innebär att som förälder så måste man stanna hemma.

I eftermiddag skall vi Obbolianer in till stan, eller, heela Obbola skall inte in utan detta gäller då bara den Olsénska klanen.
Min älskade systerdotter Rebecca har gått ut nian med TOPPBETYG (grattis gumsan, du är superbra) och därför skall vi äta lite smörgåstårta, dricka kaffe och vara allmänt trevliga.

Avslutningen igår gick jättebra. Barnen skötte sig faktiskt förhållandevis snyggt och Äldste sonen fick bra betyg.
Kallt som rackaren var det dock och regnet strilade ned.

Nu är det bäst att jag går ut till mina barn, Affe har en kompis här:-)

Kram på er, alla mina vänner, släktingar, kolegor, kända & o(ö)kända

Ebbe

Jag vet att jag har berättat detta tidigare, men jag har ju en förhoppning om att mina barn skall kunna röra sig i lokaler avsedda för fler än två stycken.
Denna dag var en sån dag.
Noah skulle (som första barn i den Olsénska familjen) ta en liten tur till frisören för att få en riktig frisyr. Jag har hackat i hans hår länge nog.

Det hela började med att vi skulle shoppa lite grann på Konsum i Holmsund. Väl därinne så skall BÅDE Ebbe & Affe ha en kundvagn, vilket naturligt resulterar i total anarki.
De bägge små trollen springer omkring och skriker och kör på de stackars ovetande Holmsundsbornas hälsenor.
Jag frustar ut ett:
-Lägg av nu!!
Trollen har antagligen inte lärt sig att lyssna, eller så skiter de bara i vad jag säger för de bara fortsätter.

När jag så äntligen har handlat klart, så skall Noah klippa sig.
Från början så går det bra, Affe är lite nyfiken på guldfisken som ligger i en skål på disken och kippar efter andan, men knuffar inte till den alls.
Sen ser dom att dörren till Klädbutiken är öppen... Då sätter dom igång, de springer fram och tillbaka, skriker och bråkar på varandra och mitt tonläge, som började relativt lågt är uppe i Höga C!

Ja, att jag aldrig skall lära mig?!

I morgon är det dock avslutning, Ebbe går från att ha varit en ettagluttare till att gå i Tvåan.
Noah är helt plötsligt inne på mitten av mellanstadiet och Jack, han börjar NIAN!!!

Nu är det bara Affe kvar, han går från småbarns på dagis till storbarns, bara det är ju en stor grej liksom.

Ljuvliga barn.

Nej, nu skriker dammsugaren att den vill röra på sig.
Kram alla mina vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända.

ps: jag kastar in en bild på Nyfrillad Ebbe med Cooola examenskläderna!

I dag har jag faktiskt varit och joggat igen!
Jag provade ju att promenera, men på något konstigt sätt så fixar inte mina knän det.
De krashar på en gång och... skall jag vara riktigt ärlig??
Jag tycker att det är ganska tråkigt.
Jag gillar känslan av att bli ordentligt andfådd, känslan av att bli helt varm i hela kroppen av ansträngning. Det är ju bara en bonus att jag dessutom går ned i vikt ;-)

Nu skall jag bara komma ihåg att vila en dag emellan, så att jag inte tar ut mig för mycket så här i början. Men det är ju sååå skönt.

Det enda jag saknar är...något jag kan lyssna på när jag joggar.
Jag kommer på mig själv med att nynna på låtar medans jag joggar, trevligt för mig. Mindre trevligt för dem som oavsiktligt lyssnar. Så en halvbra mp3 spelare eller en FM radio vore på sin plats.

I morgon skall vi skjuta fram torsdagsstädet då skolavslutningen för pojkarna är på vår städdag!
Sedan så har jag faktiskt en liten bjudning här hemma på torsdagseftermiddagen, vår kvinnoklubb OK, som vi har på jobbet skall komma hit på lite fika.
Så hela städdagen går åt till socialisering istället för städning.

Kram på er, vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända!!

Men ack så jobbigt när det blåser iskalla vindar.

Om ni kommer ihåg så skulle ju fru Olsén vara en duktig fru och cykla till jobbet i morse. Men av någon konstig anledning så fungerade inte vår väckarklocka (jag hörde den inte) så när klockan var 07:20 så vaknade jag med ett ryck och klädde på mig och rusade iväg till bilen.
men i morgon..då skall jag cykla.

Idag har jag kompenserat för min dåliga karaktär med en springtur i ljuvliga Obbola. Tänkte ta en bild för att visa vilket paradis jag bor i, men jag tog inte med mig mobilen.
Solen lös över vattnet och doften av Tjära (inte 'the smell') letade sig in i barndomens minne av sommar. Ljuvliga, ljuvliga Obbola!
Synd bara att det blåste lite kallt.

Thé och tv´n lockar!!

Kram på er, alla mina vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända.

God söndagskväll på er alla vänner.

I helgen har jag faktiskt fått lite grann gjort.
Jag har mot alla odds planterat busken och min snygga kaprifol(visst var det en kaprifol?).
Så nu ser resten av rabatten ödslig och ensam ut. Inte snyggt men det kommer att bli.

I går tog jag en lite tur in till Byn för att socialicera med Herr & fru K (i dubbel bemärkelse).
Jag som faktiskt ännu inte använt cykeln fick för mig att trampa iväg och 'hej' vad det gick.

När jag dagen efter vaknade så förstod jag först inte varför jag var så vansinnigt öm i baken. Jag undrade ett tag om jag trots att jag inte kom ihåg det, ramlat med cykeln och slagit min lilla(!!) stjärt. Herregud, hur mycket drack jag igår?? Men sen kom jag på...
Jag har ju träningsvärk i rumpan.
Att inte använda cykeln på ett helt år resulterar ju alltid i träningsvärk.
Så nu sätter jag mig ned...väldigt försiktigt.

I morgon skall jag faktiskt cykla till jobbet. Förmodligen så står jag!

Jag är lite sugen på att i morgonkväll, ta en tur in till stan, springa lite på mina gamla invanda rutter och njuta av att sommaren är på väg.
Vi får se hur det blir.

Kram på er,
alla mina vänner, kollegor, släktingar, kända & o(ö)kända.

I dag blev det inte heller någon plantering.
Tur ändå att buskarna kan stå ett tag i skydd för väder och vind.
I morgon har Ebbe match så vi får se om vi planterar dem i morgon. Konstigt, men när helgen kommer så finns det nästan ingen ork alls till hushålleliga sysslor.
Under veckan däremot, då händer det grejjer.

Jag går fortfarande omkring som i ett glädjerus, jag kan knappt tro att det är sant, jag får stanna kvar! Det kanske låter banalt för er, att jag är så glad över ett jobb, men jag trivs så himla bra där. Jag har ju dessutom inte rätt till A-kassa så att jag får stanna kvar i 6 månader räddar inte bara mitt liv, utan även mina barns!

Jag tycker livet går så himla bra just nu.
Jag trivs med mitt jobb, husets renovering går framåt (iofs vansinnigt sakta, men det går framåt) och barnen är lyckliga. Pär har börjat repa igen (www.myspace.com/hellbillyjokers)och förmodligen så kommer väl spelningarna att trilla in snart.
Ja, life is Goooood! *sagt med betoning på Good!

Lite negativt är att min stukade fot inte riktigt vill svullna av. Jag har inte ont i den men den känns så där stum.

Nu skall jag har fredagsmys med min familj!

Kram på er alla mina vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända!

Ebbe & Affe

har fått nya tröjor i dag.

Stolt mamma som jag är så vill jag ju visa upp dem;-)

Här kommer dom, Affe i sin supersnygga spidermanskjorta och Ebbe i sin snygga piké!!

I dag hade jag tankt att ta min yngste son på ett lite oplanerat stadsbesök.
Ja, det är bäst att ni stadsbor passar er, Vi obbolianer rör oss från kusten mot inlandet.

Har jag då något speciellt ärende i den stora staden?
Neeej, jag hade ju tänkt att idag skulle bli den stora planterar, klippa gräsmattan, stenplockardagen. Men då regnet strilar ned så slår jag bort den tanken och klurar lite på om vi skall hälsa på någon inne i stan.

Eller om jag rent av skall ta mig ännu längre in i inlandet, till Tavelsjö och hälsa på lilla Signe-Linnéa?
Ljuvligt namn va?
Hon heter nu inte Signe-Linnéa utan faktiskt bara Signe. Även om hennes andra namn är Linnéa:-)
Självisk som jag är, så har jag bestämt att dom döpte henne efter mig, the one and only Linnéa och har därmed bestämt att hon heter Signe-Linnéa.

Åh, en hel dag av förutsättningar...vad skall man göra?

I dag tryter min bloggfantasi och jag har faktiskt ingen aning om vad jag skall skriva.
Så jag säger:

Kram på er, alla mina vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända.

Det är egentligen ingen lyckad kombination.
Jag ville verkligen se Emelias match, men mina underbara gullungar tyckte att dom hellre ville hem & sova?

Nå, jag hann se i alla fall 75% av matchen innan stora gråtkalaset bröt ut.
Emelia, du var i alla fall superduperbra.

När jag väl kom hem så var jag så trött att jag inte ens orkade plantera min tjusiga buske så den och kaprifolen får glatt vänta tills i morgon.
Ja just det, jag är ledig i morgon så jag och Affe skall bara lata oss hela långa dagen.
Dricka kaffe & se på barntv. Plantera lite buskar, klippa gräsmattan, bära lite mer sten kanske?
Hmm, det blir nog inte så mycket latande ändå?!

Största kramen till er alla!

I dag har jag bara roliga nyheter!
Jag får fortsätta arbeta på mitt jobb i 6 månader till.
Jag tror inte ni förstår hur underbart det känns. Jag får stanna kvar!
oron över de närmaste 6 månaderna är totalt borta.

Sedan har jag varit på smultronstället och fick världens bästa hjälp, antagligen av en av ägarna. Så nu stoltserar jag med en Kaprifol och en röd buske av något slag...kan det vara Spirea kanske?
Nå, snygga var de i alla fall.

I dag blir det superdupersnabbstädning då Älskade 'lill'systerdottern har match i Holmsund.
www.dansemelia.se

Jag är så glad så att jag nästan gråter!
Kan ni fatta? Jag får verkligen stanna kvar!!!

Kram på er, alla mina vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända!!!

I dag har vi roat oss med att plocka mer sten, ännu mer sten och börjat med att anlägga någon slags rabatt.
Vaaaa??
Rabatt??

Ja, jag skall plantera buskar och klätterväxter i den.
Jag har en stackars rosbuske som försöker att få plats i rabatten närmast huset, den funderar jag på att ställa i min nya rabatt. Jag vill även plantera Bokharabinda men är lite osäker på om den klarar vårt klimat här uppe. har ni några tips på andra klätterväxter som är:
1) snabbväxande
2) snabbväxande
3) Inte humle
4) Snabbväxande.

Frågan är vad jag skall plantera mer?
Buskar som växer fort, blommar men samtidigt är fina när dom inte blommar.
Inte syrener då vi har massor av syrener och jag gärna vill ha lite variation.

Doftschersminerna planteras om framför vårt gigantiska fönster för lite insynsskydd.
Jag måste erkänna, det är så himla mysigt att få pyssla på i trädgården. Jag trodde inte att jag skulle vara så förtjust i det, men det är jag.
AJ LÖÖV IT!!

Nej, jag är helt slut efter stenplockandet och rabattskapandet.
Nu kastar jag mig snart i sängen.

Kram alla mina vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända

När jag väntade min tredje lille son så levde jag i någon slags drömvärld om hur mitt liv skulle bli framöver.

Där skulle jag sitta i vit, fladdrande klänning, omgiven av mina små änglar och fåglarna skulle kvittra och fjärilarna skulle sakta flyga från blomma till blomma.
Mina småttingar sitter naturligtvis vid mina fötter, lekandes med tysta leksaker och skrattar med varandra, inte ÅT varandra.

När så den lille sonen tittade fram så var det som om mina små troll, verkligen blev troll i ordets rätta mening.
Att vara i någon annans möblerade rum vara bara inte att tänka på än mindre satt jag lugnt och stilla. När fjärde pojken kikade fram så var jag luttrad, men ändå inte tillräckligt mycket för att inte fortsätta drömma.
Nu kan man ju tro att jag borde ha lärt mig, att jag om någon skulle veta hur det blir varje gång jag tar med mig pojkarna någonstans.
Men ICKET, jag drömmer vidare om fåglar som kvittrar, fjärilar som flyger och lugn och ro.

Det är därför jag tar med mig mina små varje gång jag skall handla mat, varje gång jag skall resa utanför det Obbolianska hemmet.
Jag hyser fortfarande hopp, tro och har förtröstan om att en dag, en dag så kommer detta lugn att infinna sig även hemma hos oss.

Missförstå mig inte, jag skulle nog bli väldigt orolig om pojkarna en dag vaknade och det var precis så där lugnt som jag drömt om.

Nå, det jag ville säga med detta inlägg var att jag har varit på Maxi & handlat idag. Naturligtvis så tog jag med mig de minsta pojkarna och...ja, förlåt alla kära medshoppare.
Nästa gång kanske jag far ensam??

Kram alla vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända!

Alltid!

Måndagar har nämligen de små älsklingarna fotbollsträning.
När man bor så här långt bort från civilisationen som vi gör så måste vi skjussa, eller, egentligen inte Noah (som faktiskt går i 4:an och kan cykla själv) Men Ebbe vill vi gärna skjussa och Noah brukar aldrig hinna om han skall cykla.

Dagen brukar gå till på detta vis:
Jag slutar jobba 16:15, stressar på dagis för att hämta minsta prinsen och kastar i honom lite blodsockerhöjande.
Stressar vidare för att hämta Ebbe från skolan.
Hem, snabblaga middag, kasta i Noah lite mat.
Har vi tur så kommer Pär hem vilket innebär att jag kan lämna barnen hemma med honom.

Oftast så slutar han inte jobba förrns seeent så det innebär att jag kastar in alla barnen i bilen, droppar av Noah lagom tills klockan 17:00 då hans träning börjar.
Hem igen för att ge resterande ungskock middag och iväg igen för Ebbes träning som börjar 18:00.
*pust*

I dag var det dock en bra dag, Pär kom hem lagom till middagen så han fick äran att kasta in Noahs cykel i bilen och skjussa honom till träningen.

I dag funderar jag hur vi skall göra med trädgården, skall jag plocka lite mer sten, eller skall jag gräva en rabatt för mina schersminbuskar så att de (förhoppningsvis) tar sig?
Ja, I-landsproblem!

Kram på er alla mina vänner, kollegor, släktingar kända & o(ö)kända.

I lördags så var vi på makens kusins Promovering.

Vi applåderade 103 gånger för alla doktorerna och ytterligare några gånger för alla som fick pris för beundransvärda insatser.

Var Hälsad, Mottag ringen, mottag kransen, mottag diplomet, farväl...
Och applåder....
Intressant och förmodligen inte något man gör flera gånger i sitt liv. Nu har jag sett en promovering så nu är jag nöjd.

Efter Promoveringen så blev det en liten överaskning, makens kusin bestämde sig för att ställa till med en vigsel när det ändå var fest så att säga.

Detta var i särklass den vackraste vigseln jag varit med om. De gifte sig ute på vitskärsudden med havet i bakgrund, fåglar som svävade förbi och en doft av salt och tjära.

Tack för att jag fick vara med om denna underbara upplevelse.

Middagen efteråt på Äpplet var trevlig, god mat och goda viner i gott sällskap.
Ännu trevligare blev det när vi gemensamt tog oss hem till det Olsénska hemmet, vi pratade, skrattade och dansade långt in på småtimmarna.

Kram alla mina vänner, kollegor, släktingar, kända & o(ö)kända!!