I dag känner jag mig GAMMAL!!!

Inte en dag yngre än 75 år om jag skall vara exakt. Kan det vara därför som jag i ett hysteriskt försök att bevara min (forna) ungdom klippte lugg alldeles nyss?

Ja, mest troligast så är det därför. På ett ganska patetiskt sätt så tror jag att det får mig att se några futtiga år yngre ut än vad jag egentligen är. Detta är ganska korkat av mig egentligen, jag gör samma sak varje år, klipper av mig luggen och sekunden som jag satt saxen i luggen så får jag ångest av kollosala mått. Snett och vint är det dessutom...

Jag förstår inte varför jag gör detta mot mig själv, år efter år efter år. Jag är ju rätt nöjd med att vara mig själv och trivs med de år som gud har gett mig. Men... jag är välan bombarderad av all propagande som resten av den kvinnliga befolkningen. Om man är något eller någon så är man ung, snygg och smal!!!

Jag är någon fastän jag varken är något av dessa ovanstående sakerna, tänk om jag bara kunde lära mig att jag är det alla 365 dagar/år och inte bara 364 som jag verkar tro!!!

Nja... nu får mina kollegor i alla fall något att skratta åt på jobbet i morgon! Det är OK, jag bjuder på det.

Linnéa with her bang...

*bang= Lugg!

Ensam hemma med barnen. maken är på "buisness" resa. Småpojkarna ser på bompa, storkillarna har egna liv. Detta betyder att jag har full tillgång till Spotifyed!

Jag gör en "softar" lista med bara bra låtar, Janis Joplin, Michael Wiehe, Dolly Parton, Johnny Cash osv... Sippar på ett glas vin och känner att; Ja, Life is GOOD!!

Kram!

ger mig en oerhörd huvudvärk, lägg dessutom till lite omöjliga* uppgifter, bråkiga barn, hungriga barn och två fotbollsträningar mitt i middagstid.

Ja, då slår ni huvudet på spiken.

I kväll tänker jag ta en liten tur på Maxi, själv. Lämna maken med barnen och bara strosa runt i min egen ensamhet. Skönt!

Kram på er, vänner, kollegor, släktingar, kända och o(ö)kända.

* Inte omöjliga egentligen, bara oerhört tidskrävande och som det känns... oändliga!

Att vara pojkmamma medför en viss tolerans gentemot vissa kroppsliga åkommor. Det spelar ingen roll hur mycket jag än säger att det är äckligt, att man inte gör så och att OM man skall göra sånt överhuvudtaget, så gör man sånt i sin ensamhet, på rummet. Jag talar dock för döva öron.

Varför kan en del inte bara försöka förstå och uppskatta det faktumet att människor är olika?

...ett superroligt inlägg om min familj. Inte då den som jag lever med. Utan om mina föräldrar och mina syskon. Vid närmare eftertanke så kanske de inte skulle uppskatta att jag fläker ut dem offentligt. Så jag lät bli att publicera det!

Istället så skall jag skryta om mina ljuvliga ungar som idag började skolan! Fina, fina pojkar. 2:an, 5:an och storkillen son börjar 9:an! Det är med tårar som jag inser att nästa år, nästa år så har jag inga dagisbarn längre!

Vi fick faktiskt ett diplom av förskolepersonalen när vi hade varit på samma förskola i 10 år...oavbrutet! (nja, ett kort avbrott på ett år, men det räknas inte då vi var på förskolan och hälsade på rätt ofta ändå).

Vilket konstigt inlägg detta blev... Nu kastar jag mig i sängen och längtar tills mina nya böcker kommer!

Kram och godnatt!

Skolan här i Obbola har upprop 18:00. Som förälder till barn i klass 2 och klass 5 så ligger det på vårat ansvar att baka tårtor för att mätta alla hungriga elever och föräldrar. Det är en mysig tradition tycker jag.

Just nu håller andra veckan på jobbet att slita ut mig totalt. Semestertider kan aldrig vara nyttiga för människan. Man blir ju totalt förslappad. Sen när arbetet börjar igen så blir man överhopad med allt jobb på en gång. Ingen smekmånad där inte. Skönt på ett sätt, men helt galet när kroppen ställt in sig på lågvarv.

Det låter som om jag gnäller, men ni skall veta att jag faktiskt trivs med mina lådor och pärmar;-) Ibland så känns det som om det är mina lådor och mina pärmar. När det kommer någon och vill titta i dem så förväntar jag mig nästan att de skall be mig om lov först:

- Snälla tant arkivarie, får vi titta i dina lådor?

-Schhh, skulle jag säga då och titta på dem strängt över kanten på mina glasögon.

- Vad skall ni med dem till?? Visst är ni försiktiga och för guds skull, lägg tillbaka dem exakt där ni fann dem! Detta då sagt med en gnällig tantröst!

Ha, ha!! Ja,  tänk om jag skulle börja bete mig på detta sättet på mitt arbete? Kanske inte så populärt va?

Nu skall jag lägga mig i sängen och läsa ytterligare en urkass bok (shhh, säg ingenting till Pär, men jag har beställt nya böcker med Adlibris, de kommer säkert på fredag eller på måndag). Så... 

Godnatt kära vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända 

I går kväll så skulle då jag se på Ghost Whisperer. Som ett perfekt avslut på en lång dag så skulle jag äntligen få slappna av innan John Blund visiterade mig.

Jag trycker på rätt kanal, men av någon outgrundlig anledning så poppar det bara upp sport i min tv-ruta?

Jag blir sååå less!!!

Varje gång det är någon sport event så tas alla bra program bort. Jag vill INTE se sport, jag hatar sport (om det inte är mina barn som utövar den förståss). Är det verkligen intressant att sitta och se på vuxna män eller kvinnor tävla i inbördes beundran över vem som springer snabbast? Eller vem som kan sparka bollen längst, hårdast, fortast?

Herregud,  sätt all skitsport på en och samma kanal så slipper vi som inte vill se skiten.

Nu... jobb!!!

närmar sig med stormsteg, eller är det bara jag som förstår det?

Jag väntar och väntar men ännu har ingen agent dykt upp? Orsaken kan iofs vara på grund av att jag ännu inte synts i tv. Avsnittet som jag skall vara med i ploppar inte upp förrns till hösten. Ja, det ärklart att det är därför som superagenterna ännu inte ringt, de vill hålla mig lite på halster.

Ni utvalda VK-läsare skall i alla fall få ett litet smakprov på min oerhört vackra nuna iklädd läckra glasögon och en schysst hatt (som iofs inte syns så oerhört mycket på bilden).

Nå? Vad tycker ni? Visst gör jag mig vacker som 50-tals tant?

Jaha, vad händer här hemma då? ingenting speciellt faktiskt. Jag har börjat arbeta igen och det mina vänner är en lisa för själen. Faktiskt!  Vi renoverar på, som vanligt.
Just nu så fixar vi hyllor till vårt platsbyggda skafferi och finurlar lite på vad jag skall köpa för hyllpapper till!

Kram, vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända

När jag blir president, då skall jag bestämma om en ny lag som skall heta hjälpamammalagen.

Här sitter jag framför datorn, kan inte sova fast jag nästan gäspar käkarna ur led?!

Det kan det ju ha något att göra med att när de två yngsta gossarna hamnat i sin säng så dyker jag in i soff/datorkomat! Fram tills de sussar sött så är det "all attention" på dom lixom. Men nu, nu är huset någorlunda tyst, maken och Noah spelar kort i vardagsrummet, jag sitter framför datorn och Jack har dambesök på rummet!

Jag är själv...ensam i ett stort rum. Det är bara jag och datorn!

Jag önskar att det hade varit jag och min bok, men så är inte fallet. Jag har en bok som jag håller på med nu, men den är inte så himla bra. Visst, den är läsvärd och i och med att den inte tagit mig med storm så räcker den ett tag. Men, jag ser inte framemot att få gå och lägga mig och veta att detta är den enda bok jag har som är läsbar just för tillfället!

Oj vad jag gnäller, snacka om I-landsproblem!

" Buhuhuuuu, jag har ingen bra bok att läsa!

Nähädå!! Men barn svälter i världen, det krigas överallt och du (jag) gnäller om en dålig bok?! det är illa!!!

Nu går jag och lägger mig, läser min urkassa bok, skickar en tanke till alla världens barn och skäms!!

50-tals kläder måste jag ju få tacka för!!

Så tack, tack, tack så hemskt mycket Kristina på Atelje A & K.

Kläderna gjorde succe:-) Speciellt glasögonen och hatten!!

All Cred till dig!

http://www.ateljeaok.se/

Sen så ser jag att jag stavar ibland ganska mycket fel, jag glömmer bokstäver och studsar ibland lite för ofta mellan ämnen!
 

Jag ber om ursäkt för det!
 

Kram igen.

Ja, jag kommer inom en snar framtid att bli kontaktad av Hollywood, ja, ni läste alldeles rätt. Jag är numera filmstjärna, tidningskändis och det är bara en tidsfråga tills jag blir erbjuden en stor roll i en megafilmsuccé.

Lite historik så att ni förstår hur jag blev den stora stjärna som jag är:

Min karriär började med teater i småskolan för att gå över till lite större roller när jag blev lite äldre. Min tolkning av Huckleberry Finn är oerhört känd i de teatraliska kretsar jag rör mig i. När så jag började intressera mig för killar (och det gjorde jag ordentligt) så fick min teatraliska förmåga ligga på is till dess att jag lugnat ned mig lite.

Detta skedde inte förrns min fjärde prins var född. Då blev jag ombedd av min lillebror Jonas att medverka i en film han gjorde för skolan. Ja…hur slutresultatet blev? Det har jag ingen aning om, jag vill nog inte veta heller. Antagligen så blev resultatet strålande. Konstigt bara att jag inte blivit ombedd fler gånger??

Tillbaka till min blivande karriär i Hollywood.

Nå, nu blev jag kontaktad av SVT, de måste ha hört talas om mitt excellenta filmagerande och bad mig medverka i en kort liten filmsekvens som filmades för ett tvprogram. Självklart så måste jag ställa upp på det.

När vi så sitter där i lilla Mellansel, mitt ute i ingenting så dyker Örnsköldsvisk Allehanda upp. Naturligtvis så måste de ha hört talas om mig, det var självklart därför de kom och gjorde ett litet reportag om att ”The one and only” Linnéa Olsén var och filmade.

Min närvaro i Mellansel måste ju jämföras med Grace Kelly eller Greta Garbos närvaro vart som helst va?

Så igår gott folk, igår var vi storkändisar i Ö-vik i alla fall. Tidningen hade tydligen (detta låter jag vara osagt då jag inte sett det med egna ögon) satt oss på framsidan samt mittuppslaget.

Nu inväntar jag med spänning samtalet från Hollywood, det torde komma när som helst nu. Nyfike som jag är så undrar jag ju helt klart vem som blir min motspelare. Jag har alltid haft en liten förkärlek för Christian Slater, men jag är inte den som är den… Jag kan nöja mig med Brad Pitt eller Johnny Depp;-)

Kram, vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända 

en ganska så suddig bild på tapeterna i vårt nya sovrum, i morgon så har vi nog(förhoppningsvis i alla fall) gjort klart därinne så jag lägger väl ut nya bilder då!

Shit, vad det tar på gammkroppen att tapetsera!

Jag och maken tog en liten tur till den stora tapetaffären, inhandlade en ljus tapet av lite billigare sort och vips...Så nu tapetserar jag för full muggar!

Återkommer senare med bildresultat av mitt och makens nya, fina sovrum!

Vi håller ju på att flytta lite rum här hemma, igår kväll så stod jag och målade ett blått tak vitt(!!) jag slet som ett djur och nog blev det vitt alltid.

I dag så skulle jag måla väggarna vita. Men underlaget är skit, det bubblar och gör inte alls som jag planerar. Den vita färgen är blaskig och det är så förbålat varmt!!

Ja, Cover up... man kanske skall prova med det då?

Jäkla, förbaskade skiiiiiit väggar!!!!!!!!

drog upp min sönderrostade skruv, stoppade en krona i mig och sa: Börja städa för tusan, för idag har jag flyttat möbler som en besatt.

Jag Flyttade upp Ebbes alla leksaker till Affes rum och sen började jag med plockningen av leksaker... herremingud vad saker de där ungarna har, eller. Egentligen så är det Affe som har mycket prylar. De tre andra barnen dumpar sina gamla avlagda, trasiga saker på honom och han, glad och lycklig över att han får något som tillhört sina coola brorsor tar emot.

I praktiken så innebär det att jag har idag kastat, kastat och återigen kastat grejjer. Jag har även gjort i ordning en säck med småbebisleksaker som vi antingen skänker till någon av barnens förskolor eller till någon som har en lämplig bebis i lämplig ålder?? (det är lite grann duplolego, gosedjur osv).

Som det är nu, så kan ingen mänsklig varelse komma hem till oss då det är grejjer precis överallt, men kom igen på onsdag eller torsdag. Då minsann!!

Jag fick ett samtal av Noah som är i Arvidsjaur hos en av hans bästa vänner Felix, Noah och Felix hade varit i Boden på badet där, sprungit runt och tyvärr halkat så olyckligt att Noah slog av en tand! Trots att de var i Boden (eller kanske just därför?) så tog det bara någon timme så var tanden lagad, Noah glad och jag överlycklig!

Nej, nu skall jag kasta mig i soffan, pusta ut och samla krafter inför morgondagen:-)

Ps: Om det är någon som vill, så kan jag senare lägga in lite bilder på exakt hur mysigt mina fina pojkar fick sina rum?! Just let me know!

försöka få någon ordning här hemma. Just idag passar det väl ganska bra dessutom då solen lyser med sin frånvaro. Ingenting finns det kvar att skylla på, om inte möjligtvis min lathet då.

Ibland så önskar jag att det kunde komma hem någon vänlig själ till mig och bara dra igång mig, vrida lite på uret i mig som måste ha rostat sönder av allt regn denna sommar.

Åh vad jag saknar vardagen, jobbet... på något konstigt sätt så är man så mycket piggare när allt är en vardag, man orkar mer och har mer motivation för att göra saker. Som det är nu så orkar jag knappt göra kaffe i perkulatorn, Nej, ett sista semesterryck innan verkligheten är tillbaka.

Kram, vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända.

Ps: om det finns någon vänlig själ som vill hindra mig från att städa / plocka så finns det kaffe här hemma hos mig.

av John Ajvide Lindqvist heter den bok som jag köpte idag.

Jag blir så förbaskat irriterad på mig själv.  När jag hittar en bok som jag tycker är bra så kan jag för mitt liv inte lägga den ifrån mig, jag försvinner in i bokens värld och allt annat ter sig totalt ointressant. Just detta hände mig idag. Motvilligt måste jag tillägga!

Jag köpte boken i pocketform, satte igång att läsa den just före middagstid. Avbröt mig för att laga mat, surra lite med maken och sen gick jag upp till sovrummet för att få läsa ifred. Tror ni inte att jag är så korkad att jag läser ut den??? 3 timmar tog det.  Fast jag inte hade tänkt göra det. Jag ville faktiskt suga på karamellen ett litet tag.

Nå, om ni inte läst boken än så rekomenderar jag den skarpt.

Nä, nu skall jag sura ett litet tag, kanske att jag köper en ny bok i morgon?

Innan semestern är slut.

Vad gör Obbolianerna denna vecka då? Ja, jag vet inte faktiskt. Alla barnens vänner är på skola/dagis. Alla mina vänner har börjat arbeta och skall jag vara riktigt ärlig? Jag saknar mitt jobb. Nå, en ynka vecka kvar. Sen är det tillbaka till normaltillstånd igen.

Jag funderar på att cykla in till byns enda affär, köpa mig en bra bok och lägga mig på altanen och bara försöka njuta av tystnaden! (haha, så gott man kan njuta när jag har mina vildingar hemma).

Nej, kram på er, vänner, släktingar, kollegor kända & o(ö)kända