Hm, jag vet att jag skrev att jag tappat bort min inspiration. Det har jag fortfarande, det känns som om den är puts väck. Men, om jag fortsätter skriva så kanske den kommer tillbaka?

Jag vill ju inte vara utan skrivandet, det känns som om skrivandet är min bästa vän just nu. Den håller alltid med mig i vad jag säger. Den ifrågasätter mig aldrig utan det jag säger, det är skrivandets lag. Om jag då helt plötsligt skulle sluta skriva så kanske skrivandet aldrig mer kommer tillbaka?

Inspirationen kommer och går, så mycket har jag lärt mig av mina 35 - going on 36 år. Men, skrivandet består.

I natt är det jobbnatt, jag hade tänkt mig in till stan först för att ta en liten joggingtur med kära ömma modern. Det är väl en av de saker som jag saknar mest med att bo på landet, joggingturerna med min mor! Där avhandlar vi allt från ekonomi, barn, förhållanden och jobb.

Men nu, eftersom jag ändå skall in till stan för att jobba så kan jag lika så gärna jogga med henne innan. Det var några år sedan sist!

Först, hämta barn, laga mat (idag blir det pannkakor helt i enlighet med Affes önskan) och kanske vika lite tvätt!