Efter att i flera dagars tid krampaktigt knäböjt så är äntligen solen här!
Nu får vi se om jag får fortsätta be eller om det räcker ett tag.
Idag skulle jag vilja vara flera personer. Jag skall sätta upp affischer, luncha, springa, hämta barn, städa, tvätta, laga mat…
Men, solen lyser och på det kommer man långt med det goda humöret!
Puss och Kram
Igår (lördagskväll) så skulle jag hämta sonen hos flickvännen på Ersboda och när vi kommer och kör så står det en bil i korsningen Cementvägen – Kärnvägen. Jag bromsar in för att undvika en kollision men bilen bara glider fram.
Så jag, lärd av mina underbara körlärare väjer istället mot väggrenen.
Det jag inte tänkte på, det var att vallarna var ganska höga.
Bilen glider snyggt fram som en smörklick i stekpannan och ställer sig mitt på snövallen.
Med alla fyra däcken i luften.
Jag blir naturligtvis helt förtvivlad och bara gråter samtidigt som jag förbannar den där jäkla bilen som inte hade vett nog att stanna innan den lade sig mitt på vallen.
Sedan, efter ett litet tag kom nästa fundering, VEM ringer jag, en lördagskväll på Ersboda? Känner jag någon som bor på Ersboda nuförtiden? Törs man överhuvudtaget stå här, mitt i vägen? På Ersboda av alla ställen?
Ah, en gammal kompis. Som beklagande svarar att han är på fest. Paniken börjar så smått att infinna sig. Ty även om jag är uppväxt där och kallar mig för gammal Ersbodabo så numera känns det lite läskigt att stå där, ensam med två tonåringar.
Jag ringer ialla fall min farbror Erik som naturligtvis kommer med en av sina söner och sonens vän.
Sedan händer allt jättefort, bilar stannar för att hjälpa till. Till slut är vi säkert 15 personer som med gemensamma krafter får loss bilen.
Två, avslitna bogserlinor, 15 personer och tre bilar.
Själv så sitter jag i bilen hela tiden, förtvivlat backande och med tårarna rinnandes nedför mina kinder.
Jag är så vansinnigt tacksam.
Jag hann inte tacka alla på plats som hjälpte mig att få loss bilen men jag är överväldigad över det engagemang som de visade mig, en stackars kvinna som klantigt nog inte kunde komma loss!
Tack, tack, tack!
Miljoners miljarder TACK!!
Ni är underbara!
* senare så läser jag att bara minuter efter att vi kört därifrån så har det hänt ytterligare en olycka där. På nästan samma ställe. Jag förstår dom. Det var snorhalt*
Idag fyller jag år.
26 år för att vara bestämd.
Nu undrar ni säkert hur min ålder och det faktum att jag har fyra barn i åldrarna 15, 12, 8 och 5 egentligen går ihop?
Ja, DET skall jag tala om för er.Jag har stannat i åldern. Den sista gången jag ökade min ålder med ett år var mellan 25 och 26.
Så nu, just idag så skrålar vi ut ett stort GRATTIS till lilla mig. Som sitter på jobbet just inatt.
Att vara pojkmamma måste vara det underbaraste som finns (säkerligen även att vara flickmamma men se, det vet jag inget om). Idag tog jag och min äldste son lite kvalitetstid med varandra och jag är välsignad med den roligaste, underbaraste, snällaste och finaste 15-åringen som finns.
Jag är verkligen lyckligt lottad som får äran att vara just hans mamma.
Älskade son, du förgyller mitt liv. Jag är så stolt över dig och vet att allt du vill, det kommer du att lyckas med.
Solen, solen?
Vart är du? Kom fram igen. Allt är förlåtet, alla fula pigmentfläckar du gett mig, alla brännor som du de heta sommardagarna gett mig. Det är OK, jag förlåter dig. Innerst inne så vet jag att du egentligen inte menade det, att du bara ville vara snäll med mig.
Jag lovar att smörja in mig, att inte strunta i solskyddsfaktorn. Bara du kommer tillbaka.
För vet du, jag saknar dig ju. Jag kan till och med sträcka mig till att säga att jag älskar verkligen dig. Det är för din skull jag kliver upp på mornarna, för din skull som jag andas, lever, äter.
Jag behöver dig. Jag vill ha dig.
Utan dig känns allt så kallt, grått och trist.
När du ler så smälter snön. Du letar dig in i de svåraste av skrymslen och låter allt det gröna komma fram, dina strålar värmer kalla hjärtan.
Jag lovar att när du väl kommer så skall jag aldrig gnälla på dig mer, jag skall alltid vörda dig, hedra dig, avguda dig.
De hetaste dagarna skall jag svalka mig i vattnet och strunta i handuken. Jag skall istället låta dig torka mig torr. Om du bara ville komma tillbaka nu.
Snälla? Om jag ställer mig på mina bara knän och ber, sträcker upp mina händer mot himlen och ber av hela mitt hjärta. Om jag sjunker ned och böjer upp mitt huvud. Kan du inte snälla då, snälla komma tillbaka!
Jag har utvecklat ett Facebookberoende. Jag tittar in där flera gånger varje dag, kommenterar, noterar och skriver små inlägg i min status.
Irrelevanta noteringar om mitt patetiska lilla liv.
Jag försöker att inte använda Foursquare alltför ofta, ty även om jag vet att mina medfacebookare brinner av iver över vart jag är någonstans så vill jag bevara lite av min integritet.
Om någon av mina ”favoriter” inte uppdaterar sig flera gånger om dagen så blir jag frustrerad, irriterad. Samma sak med Twitter. De som jag följer där måste uppdatera sig ofta, ofta annars så blir mitt behov av konstant informationsflöde inte stillat.
Jag skiter numera i nyheterna, tidningarna. De nyheterna är på långa vägar inte lika intressanta som att G inte har sovit något inatt, eller att Z lärt sig fula ord.
Jag kollar min mail säkerligen 20 gånger om dagen för vem vet, någon kan ju bestämma sig för att idag, just idag är en bra dag att skicka ett mail till Linnéa.
Vem kan vi skylla detta enorma behov av informationsflöde på då?
Jag skyller allt på min nya telefon. Min AJFÅN.
Där finns ju allt, mail, facebook, internet.
Vem sjutton behöver en PC eller en Mac när AJFÅNEN finns?
Jag skulle behöva AVAJFÅNIFIERAS, pronto!
Vet ni av någon bra terapiform för detta?
Av olika anledningar så är jag egentligen fortfarande pausad.
Min skrivklåda börjar dock ta sig oanade proportioner och jag finner mig själv skrivandes till vilt främmande människor om allt och ingenting.
Det är väl en sak att skriva på en blogg när bloggläsaren faktiskt kan välja bort att läsa det skrivna ordet. Men, får man ett mail så blir man ju nyfiken.
Står det då bara nonsens, bladder om allt och ingenting så kommer det som en naturlig följd av det total besvikelse.
Så… Kanske är det bäst att jag sätter igång igen?
Just nu är mitt liv i en enda stor röra. Alldeles för många tankar snurrar runt för att jag skall kunna sortera ut dom viktiga. Men, och detta är ett stort MEN…
Jag mår bra.
Mina barn mår bra.
Nu skall jag ta dammsugaren, skurhinken och trasan och göra det som jag gör bäst, städa!
Det som jag är lite fundersam över? Det är hur sjutton kan icke tryckta nyheter färdas snabbare än vinden?
Vad har hänt?
Ingenting…jag har varit och gjort klart mitt gästspelande. Det var trevligt att få träffa alla mina gamla kollegor igen. Dom är ju faktiskt jättegulliga.
Jag saknade en del som var hemma med sjuka barn men jag kan ju inte få allt jag pekar på här i världen.
Av olika anledningar så skall jag nog ta en lite yttepyttepaus i mitt bloggande. Men, var så säker. Jag kommer tillbaka. Inte just nu bara.
Nu är det mycket…
Tills dess så får ni hålla till godo med detta…
Av Edith Södergran
Vierge moderne
Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,
jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol…
Jag är ett nät för alla glupska fiskar,
jag är en skål för alla kvinnors ära,
jag är ett steg mot slumpen och fördärvet,
jag är ett språng i friheten och självet…
Jag är blodets viskning i mannens öra,
jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran,
jag är en ingångsskylt till nya paradis.
Jag är en flamma, sökande och käck,
jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna,
jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor…
Så, tills vidare…Puss & Kram
Cornelis Vreeswijk - Till Linnéa Via Leonard Cohen Linnéa vad vill du höra Jag glömmer det varje gång Jag har något i mitt öra Som kanske kan bli en sång Det darrar ju i gitarren Den ber om ett vackert grepp Nu öppnar jag etuiet Och kysser din underläpp Sitt stilla och tyst Linnéa Här kommer en vacker vers En frånvarande skall meja Jagar mig kors och tvärs Ett krumhorn och två tymbaler Försvinner långt härifrån Gitarren skälver i famnen På min moders ende son En eskimå öppnar ett fönster Då blir hela rummet svalt Ut strömmar förföriska dunster Det rimmet var genialt Du vet jag kan hålla värmen Det vet du nog att jag vet Jag är lika varm som saturnus minst Och stark som en järnmagnet Nu är snart den visan färdig Det märker du redan själv Fram flyter min penna värdig Som timret i någon älv Sitt stilla och tyst o vänta Bli kvar i din tavelram För när jag har skrivit färdigt Linnéa Är pennan så gott som lam Nu blir alla stjärnor matta Och stelnar till som staniol I öknarna torra och platta Framspringer det vattenhål Och mörkret viker om natten Och än är det inte dag Linnéa här är din visa Linnéa, och här är jag
Cornelis Vreeswijk – Vacker Visa Till Linnéa
Munnen full av russinflarn, handen full av skinka.
Du är allt ett ljuvligt skarn, du din lilla slinka.
Du är allt en ros & lilja, du är allt en man kan vilja.
Du är allt en man kan få, du är allt jag tänker på.
Maka på dig lite du, gott om plats i sängen.
Får jag lov att här och nu, utforska terrängen.
Ser man på du är ju naken, ser man på du är ju vaken.
Att du är det ser man på, som envar lätt kan förstå.
Munnen full av mjuka bröst, handen full av vilja.
Och jag svär med säker röst, inget kan oss skilja.
Ljuset slocknar inte alls du, kom slå armen om min hals du.
Lite mera lite till, gärna det ifall du vill.
Munnen full av russinflarn, handen full av längtan.
Kom nu ska vi göra barn, du mitt hjärtas trängtan.
Sängen mjuk i tysta huset, kom nu får vi släcka ljuset.
Du är schack och jag är matt, tack detsamma hej god natt
Mamma till Fyrafinakillar. Skriver om allt och inget, mest ordbajsar jag. Om ironi vore ett tilltalsnamn skulle det vara mitt, stundvis iallafall.
Min största passion i livet (förutom mina barn) är böcker, men av någon outgrundlig anledning så kan jag inte skriva om det. Jag kan nämna dem i förbifarten liksom bara.
Det jag skriver här representerar på inget sätt någon av mina arbetsgivare, mina ideella uppdrag eller någon av mina vänner eller min familjs åsikter.
Jag skriver som jag. Jag är jag - bara jag.
Senaste kommentarerna