Sitter här i min ensamhet och njuter av tystnaden.

De två stora pojkarna som varit hemma hela veckan på grund av sjukdom är numera friska stora pojkar. Antibiotika gör susen för sprängande öron och snoriga halsar. Numera har mamman hela huset för sig själv. Konstig känsla. Nja, jag har ju förvisso Smilla, Tigerkatten hemma. Men hon gör inte så mycket väsen av sig. Hon struttar mest runt och letar efter råttor och möss som hon kan smaska på. Jamar då och då som för att göra mig påmind om att hon är kvar inomhus. Tokiga katta.

Nästa vecka är det sportlov. Då är det slut med lugnet. Jag funderar om jag och pojkarna törs fara på Leos Lekland då eller om Noah bryter fler ben då. Jag vet inte. Vad tror ni? Bada skall vi i alla fall göra någon gång i veckan.

Slalom? Hmm...Jag skulle verkligen vilja ta med mig killarna på det, men det är något jag måste fundera på. Noah kan nämligen inte åka slalom denna termin. Skruven som sitter i hans ben tar i och det gör lite ont för honom.

I vilket fall som helst så lyser solen just idag, jag är på ett strålande humör och inatt är det jobbnatt.

Idag blev det ett ganska så trist inlägg, inga kontroversiella åsikter, ingen ilska, inga superlativer gentemot någonting eller någon annan. Idag är jag bara...jag, rätt så nöjd dessutom.

Just nu?

Kaffe, Pappers- VK och eventuellt en springtur senare.

Puss & Kram.