Linnéa Olsén, Obbola

Kattungarna…

Av , , 2 kommentarer 3

Min grönögde prins fyllde nio år den 13/5.

Det råkar även vara min namnsdag, så gissa om jag fick världens finaste namnsdagspresent:-)

Nå, Det var en torsdag.

PÅ söndagen fick vår grå, farliga tigerkatt Smilla kattungar.

Hon fick inte en, inte två, inte tre, fyra, fem utan hela SEX ljuvliga små ullnystan! Jag hade hedersplatsen när hon födde de små liven. Jag fick inte lämna henne. Utan jag var tvungen att sitta där, bredvid henne, hålla tassen. Stryka henne över magen. Över hennes vackra ansikte. Viska lugnande ord till henne, hjälpa henne att ta fram de vackra små djuren.

När vi hörde klampet från barnen utanför, jamade Smilla, tittade oroligt på mig som för att säga:

– Snälla, håll barnen utanför!

Så vi, jag och min vackra kattmamma gick igenom detta. Vi satt i tre timmar. Jag fick inte gå därifrån.

Mina barn, stod utanför.

Oroliga över att Smilla skulle ha ont.

När det äntligen var över kände jag mig så priviligerad.

Så stolt.

Som om det var jag som fått fram alla dessa ljuvliga bebisar.

Nu, är mina bebisar, mina fina ljuvliga ungar gamla nog att flytta hemifrån.

Fem av sex har redan flyttat.

Två till Holmsjön, en till mittinnneistan, en flyttade inte långt, bara några hus härifrån. En av dom, Lill -Darth (katten som trodde att han var en hund egentligen), flyttade hela vägen till Göteborg.

Nu har vi bara en kvar.

Smulan, sötnosen som undrar vart syskonen är!

Jag?

Saknar dem alla, men förstår att jag Inte är ett uppfödarämne.

Jag saknar dem alla så mycket.

Trots att det luktade kattkiss hela tiden.

Trots att de rev ut mina nyplanterade blommor.

Trots att vi stängde av delar av huset för dem.

Trots att vi aldrig kunde ha fint hemma då kissebebisarna rev ut allt på en gång.

Mina fina ljuvliga bebisar.

Jag vet att Ni har fått de finaste hem en katt kan få!

Men nu, nu är det slut på kattbebisar för oss Obbolianer!