Jag ogillar rasism, smygrasism, homorädsla. Jag förstår inte hur människor inte kan förstå att människor ÄR olika. Alla ser inte likadana ut, alla tänker inte på samma sätt, alla rör sig inte likadant.

Jag blir ledsen när människor som jag tycker om inte delar min uppfattning. Men, jag respekterar deras åsikter.

Det är en del av min ståndpunkt (eller är det fel uttryck?), att alla måste få uttrycka sig, alla har lika stor rätt att säga vad de tycker. Men, när åsikterna de propagerar för styrs av främlingsfientlighet, rädsla för det annorlunda. Baserat på händelser sedan länge tillbaka? Då blir jag ledsen.

Jag är inte rädd för det som är annorlunda, det som inte är som jag. Personligen anser jag att jag är ganska så tråkig, vad trist det vore om alla var likadana som jag. Vilken vansinnigt trist och tråkig värld det skulle vara att leva i.

Tänk, om alla skulle tycka som jag?

Vem skulle jag då diskutera med?

Man kan ju inte diskutera om inte olikheterna funnes.

Då skulle jag ju lika gärna kunna sitta framför spegeln och diskutera med mig själv.

Att människor är olika är det som gör oss till människor. Med alla våra olika hudfärg, ögonfärg, kön, sexualitet. Alla olika tankar, funderingar.

Jag försöker att inte vara fördomsfull, ofta lyckas jag, ibland misslyckas jag. En del fördomar sitter så djupt rotad att de är svåra att få bort. Men, jag försöker. Jag tänker på det och är medveten om mina brister.

Jag är trots allt inte mer än människa.

Jag försöker att vakta mina ord, tänker efter en gång innan jag öppnar min klumpiga lilla mun. Samma sak där, ofta lyckas jag, ibland misslyckas jag.

Trots allt, människa.

Nu tänker jag inte prata mer politik, inte via Twitter, inte via Facebook, Inte via denna blogg (eller någon annan)

Nu får det vara!