Jag kommer ihåg när jag var yngre.

Jag kunde arbeta en hel natt, sova några få timmar för att senare på dagen vara pigg som en lärka. Skulle jag på fest så var det inga problem. Vaddå sömnbrist?

Nu, när jag har jobbat natt så tar det flera dagar innan jag kommer i fas igen. Första kvällen är en bedrövelse. Jag är så trött och vill helst bara sova, sova, sova! Andra kvällen likaså. Det tar alltså två dygn för min kropp att fatta att man skall sova på natten och vara vaken på dagen.

Vad är det som händer med mig? Börjar jag på att bli gammal eller är det min kropp som är så förbaskat korkad nuförtiden?

Jag vill naturligtvis tro på det senare alternativet. jag har nu nog med ålderskomplex som det är. Skall jag verkligen behöva dras med det faktumet att min kropp är gammal? Näe, jag tror inte det va?! Jag lever i förnekelse ett tag till. Att jag somnade i soffan lagom till "bompa" är bara för att det är så mysigt att somna till det!

Vet ni vad jag sitter i soffan och gör nuförtiden då? Jo, lyssnar efter de där mössen som jag numera VET finns inne i huset. Jag tror inte riktigt att ni förstår hur jobbigt jag har det på kvällarna. Inte nog med att jag måste sitta och lyssna efter droppande (en klockas tickande är vansinnigt likt en droppande vattenkran om man anstränger sig ordentligt), eller sniffar i luften efter misstänkta mögeldofter. Kikar i taket om jag ser vattenrosor (vilket är en omöjlighet, jag vet ju egentligen det då taket i vardagsrummet är golvet i barnens rum o där finns det då rakt inget vatten) dessutom så måste jag nu lyssna efter möss som springer både inne i väggarna och utanför. Att vara mig är ett heltidsarbete i sig. Jag borde få betalt av mig själv för att orka med detta OCH dessutom ett riktigt jobb.

Jag undrar om jag skall skriva det i min CV?

Nuvarande arbetsgivare: Mig själv

Vanligt förekommande arbetsuppgifter? Att stressa upp sig för småsaker, noja, lyssna efter inbillade ljud som KAN vara en potentiell vattenskada, möss eller andra hemskheter som kan drabba en stackars husägare.

Det är så konstigt det där, för jag är ju egentligen inte en nojig person. Jag är Ko-lugn i stressade situationer. Men inte hemma. Jag har nog inte riktigt vant mig vid tanken på att jag är husägare och om någonting går sönder så kan jag inte bara ringa Bostadens vaktmästare så fixar hon biffen. Utan allt skall vi göra själva. Vilket enormt ansvar!

Nej, nu tänker jag göra natt!

Inga nojor i natt, jag lovar! (jag tänker stänga dörren till vårt sovrum och spela Rockklassiker på högsta volym, då hör jag ingenting :-)

Tidigt i morse, alldeles för tidigt för att vara en lördag om ni frågar mig, väckte Smilla oss med ett högljutt jamande.

Jag stapplar upp ur sängen, struntar i att ta på mig glasögonen och ser därmed inte vad hon skriker för. Jag konstaterar krasst att hon lever, hon blöder inte och beslutar mig för att hoppa i säng igen. Smilla ger sig dock inte utan fortsätter sitt ihärdiga jamande så jag tar på mig glasögonen denna gång, kliver upp, fast besluten att kasta ut henne när jag ser anledningen till hennes jamande.

SmillaBäjbi har varit en duktig katt och fångat en mus.

Om ni läst mina tidigare inlägg om SmillaBäjbis råttfångarkunskaper så vet ni att hon gör det med jämna mellanrum, tar in möss alltså. Jag var fast övertygad om att hon varit ute, tagit in en mus och dödat den inomhus. När det plötsligt slår mig...Smilla har varit inne HELA natten!!!

VI HAR MÖSS...INOMHUS!!

Hur kan det komma sig? Hur kom den in? Vart kom den in?

Så kommer vi på. När vi rev vårt gamla kök så blev det en glipa mellan golvet och väggen. Stadsbor som vi är så tänkte vi inte mer på det. Utan vi lämnade det sådär. Vilket i sin tur beredde en öppen väg för dessa gulliga små skogsmöss. Det var precis som om vi bjöd in dem.

Genast så kommer min noja upp...Hur många möss har vi egentligen inne? Bara för att SmillaBäjbi fick ta på en, så behöver det ju inte betyda att det inte finns fler i huset. Vi kanske är stolta (går naturligtvis att diskutera om stoltheten där) innehavare av en mus- koloni?

Hela Sörjälas små skogsmöss kanske huserar i vårt hus just nu? Deras samhälle har sin centralpunkt i vårt hus. Vårt hus är deras Vita hus i Washington. Deras Stadshus, torg, stadskärna om man så vill!

Nej, nu blir det en ordentlig sanering av hela huset. Från topp till tå! Och ytterligare en grej för mig att noja över.

Ja, så här går det när stadsbor flyttar på landet. Då flyttar skogsmössen in i deras hus för vi stadsbor har inte vett att täta ordentligt.

Ja, det är bara att erkänna. Jag kan inte sticka! Jag och finpillrigt handarbete passar inte ihop. Klart att jag lärde mig i skolan. Där kunde jag både virka och sticka, men ju äldre jag blev desto längre bak i minnesbanken åkte mina kunskaper i handarbete. När jag väntade Jack så inhandlade jag garn, stickor och köpte en lättläslig stickbeskrivning så att min lilla nyfödda bebis kunde få fina stickade kläder av sin mor.

Oj, vad jag slet med den där stickningen. Bara för att lägga ned den i lådan. När jag väntade Noah så kom den upp igen. Men, jag insåg snabbt mina tillkortakommanden och bad Svärmor sticka istället. Och så har det fortsatt...Snälla svärmor har stickat sockar på sockar. Fina söta små vantar och koftor till barnen. När vårt sockförråd tryter så ringer jag till Svärmor och gullar med henne så poppar det fort upp några sockar hos oss bara några dagar senare.

När barnen ville ha Åremössor så ringdes det till farmor som genast satte igång med stickandet. Även lilla jag fick en fin rosa Åremössa.

Själv, har jag fått stå där med skammen när folk har frågat om det är jag som stickat. Böjandes huvudet har jag varit tvungen att nekande säga Nej, det är svärmor som är så duktig.

Nu skall det dock bli ändring på detta. Ty här i vår lilla söta by så finns det några tappra eldsjälar som har startat (eller om det funnits ett tag, det vet jag inte) ett stickcafé. Där man skall få hjälp med stickandet. Jag kommer att stå där, bultandes på porten (kanske, om jag törs). Ivrig att få komma in!

Snart kanske även jag kan sticka sockar, vantar och koftor till mina barn? Tänk att en femtonårig lång längtan snart är över!

Ps: Svärmor...jag skulle vilja ha ett par nya tjocksockar. Å Ebbe behöver, Å Pär, Å Jack, Å..Ja, alla behöver faktiskt nya. Gulle dig :-)

Oj vad några timmars sömn kan göra för en trött stackars nattarbetande fyrbarnsmor! Nu har jag sovit i intervaller i ungefär 4,5 timmar och jag känner mig som en helt ny människa.

-Men Kvinna! Tänker ni nu, var för sover du bara i 4 timmar?

Jo, förstår ni. Jag måste ju vända tillbaka på dygnet annars så kommer ju jag att vara vaken till 07:00 hela veckan. Det går ju inte. Jag vill ju kunna se solen någon gång.

Jag känner mig i alla fall mycket gladare nu. Lite smått stressad över hela situationen men  jag vet att det blir bättre. Jag vet att jag kommer att få jobb snart. Jag vet att det är tufft ett tag. Man vänjer sig.

Jag funderar på om mitt bloggande kan påverka framtida arbetsgivare? Vad tror ni? Jag kanske måste lägga ned att blogga? (som om det vore världsomvälvande va? Liksom - Oh No!! Linnéa skall sluta blogga! Stoppa pressarna!! Ha, ha!) Men seriöst. I alla fall byta medium, Till något inte lika lokalt och lika offentligt. Jag kanske till och med skall vara anonym?

Vad tror ni?

Alltså, nattjobbet jag har är tidsbegränsat och bara ett strövikariat. Annars så skulle jag inte skriva såhär. Då hade jag ju haft ett jobb redan ju!

OK...Det kan vara så att jag är lite låg & sur på grund av att jag jobbat hela natten men det tror jag inte. Bara så att ni vet det...Nästa år, då tänker jag vägra vara arbetslös, vägra vara hemma med sjuka barn och VÄGRA vara i kontakt med FK.

Nästa år, alltså 2011, då minsann, då skall jag ha ett jobb igen!

AKASSA?? My ass!!

FK?  Yeah Right!

Nu, hoppar jag i bingen och hoppas att mitt deppade humör går över tills jag vaknar.

SKITVÄDER!!                 

Jag kan inte säga att jag längtar efter att ta bilen och köra iväg till jobbet ikväll. Jag tyckte det var nog så jobbigt i morse att krypköra i 60 km/h med kastvindar som slängde bilen som en trasa längs vägen. Hur skall det bli nu, när det är ordentligt snöstorm ute?

En tanke bara? Hur fungerar bilister som gör vanskliga omkörningar med mötande trafik och det stormar ute? Hur tänker dom?

Nääeh! DET är illa!

Som Villaägare så får man en tidning "Vi i Villa" hemskickad till sig. En jättebra tidning som brukar ta upp lite smått och gott som villaägare kan tänkas behöva fundera på, behöva ha och lite annat matnyttigt.

Då vi har haft tre stora vattenskador tidigare så är ju jag oerhört nojjig för just vattenskador men, detta noja har börjat lägga sig lite grand. Jag ligger inte längre och lyssnar efter dripp, droppande ljud och jag stänger inte av ljudet på tv´n varannan sekund längre och jag tror inte att jag ljuger när jag säger att min familj är mig evigt tacksam för detta. Tills idag då när "Vi i Villa" dunsade ned i brevlådan.

Vad står det då på framsidan av denna tidning som min familj i hemlighet kommer att elda upp? Jo:

KOLLA HUSET!- Tak, Källare och våtrum- Detta skall du hålla ett extra öga på.

Med bultande hjärta bläddrar jag fram till dessa sidor och läser med skräck allt som eventuellt kan tänkas hända med vårt stackars hus.

Ventilationsproblem, fuktskador inte bara i våtutrymmen utan i fönster och dörrar och fasader. Källare som blir utdömda, radon som sipprar ut genom grunden och fan´s moster själv som kommer krypande genom marken i form av fukt, fukt, fukt!

Min nojja blev inte bättre av att maken meddelar vid matbordet att vår väns splitternya villa har vatten som sipprar in genom taket! I EN SPLITTERNY VILLA??!! Mitt stackars hjärta slår 10000000 slag i minuten bara jag tänker på det.

Just nu funderar jag på hur jag skall få maken att vid bästa tillfälle (helst redan igår) klättra upp på alla våra tak, kolla in väggar och tak på alla vindar och gärna gå med fuktmätare utomhus för att se om det är fara å färde. Radonmätare? Vart kan man inhandla det snabbast och enklast?

Källaren? Ja, vi har dränerat den men det behöver ju inte spela någon roll, eller hur? I tidningen så gav dom bra tips på att man kunde gräva ett hål vid grunden för att se hur dräneringsröret ligger. Det kan väl maken roa sig med nu när jag jobbar?

Ingjutna träreglar i källaren? Ja, det hade vi men vi hade en firma som hävdade att de tagit bort dem och gjutit över. Hmpf...jag tror maken får bryta upp väggarna därnere och verkligen se efter att jobbet blev ordentligt gjort!

PUST!! Ja, nu har maken verkligen lite jobb att göra när jag arbetar i natt! För, inte behöver väl han sova heller?

Sonens önskelista nu inför sin födelsedag... Han har väl inga höga krav?

Ja, vi för se vad det kan tänkas bli. Jag tippar på att nr: 5, 6, 9. och 8 är lite för dyrt. Vad tror ni?

1. En ny musmatta

2. Halo 2 till dator: Går att köpa på www.Cdon.com

3. Kläder

4. pengar

5. cykel

6. dator (PC)

7. en ny Datormus

8. Radio styrd bil

9. xbox360

10. Call of Duty modern warfare* 2

11. vita jeans

12. Sockar

Smart av honom dock att skriva en önskelista. Det är annars väldigt lätt att det blir fel saker.

Nr 11 på listan har jag letat efter sen innan jul men kan inte finna någonstans. Chris på JC skulle höra av sig om de hade på lagret men ännu har han inte hört av sig, så jag tror att jag kan nog avskriva dem från listan!

Vet någon av er läsare om vart man kan köpa ett par vita jeans? Storlek 156 ca!

och jag kom just på att om en vecka...så fyller näst äldste sonen år.

12 hela år fyller han! Eller som hans äldre bror säger med förakt i rösten:

-Åh nej, skall han bli en sån där jobbig p12:a?

Tydligen så är 12-åriga pojkar jobbigare än andra, varför? Det har jag ingen aning om. Därför att, enligt storebror så händer det något speciellt vid 12-års åldern. De blir bara jobbiga helt enkelt. Högljuddare, skränigare, kaxigare.

Jag vet inte om jag håller med, han är min älskling och kommer alltid att vara det, p12:a eller inte!

Jag hade tänkt att ta en liten "powernap" i förmiddags men den råkade bli en djupsömn på tre timmar istället. Jätteskönt, men allt som jag hade planerat att göra försvann ju. Eller, sakerna finns ju kvar, det var bara tiden som försvann.

I natt arbetar jag första natten av fyra. Det känns som om det kommer att bli tunga arbetsnätter. 3 nätter är mycket, 4 är en evighet.

Omvärlden försvinner totalt, det är jag, kollegan och de boende som existerar. Jag läser inga nyheter, jag pratar med barnen, men när jag träffar dem så är jag så nyvaken att jag knappt kommer ihåg vad de heter. Sen går ju de och lägger sig.

Men Oj, vad jag längtar tills nästa månad. När jag får lön igen. Inte sjutton är det roligt att leva på vatten och bröd. Jag förstår inte hur de som är långtidsarbetslösa fixar det? Jag är så imponerad av dem. Dem och sjukskrivna som inte heller får någon vidare ersättning.

I och för sig, jag har ju inte ens fått min första A-kasse ersättning så jag skall väl inte gnälla...egentligen! Det kanske inte är så hemskt som jag upplever det just nu.

För, även om året började som ett riktigt pissår. Så vet jag att det kan bara bli bättre.

Jag sover ju så konstigt nuförtiden...en av anledningarna kan vara mina underbart skumma drömmar.  Som denna dröm, jag maken och barnen är någonstans. Det kan vara en restaurang, men lika gärna hemma hos oss själva. Platsen är inte så noga.

Helt plötsligt så tittar Pär på mig, släpper en köttätande mask på min arm och bara skrattar när masken äter sig in i armen. Köttsåret som masken ger mig är av samma storlek som botten av ett dricksglas och djupt, så djupt att jag, trots den enorma smärtan kan se att inne i armen har jag revben?. När jag gråtandes frågar maken varför han släpper en köttätande mask på min arm så bara tittar han på mig med en frågande min.

När jag väl vaknar upp så ser jag att jag faktiskt har ett blåmärke precis där masken i drömmen smaskade på. Jag måste ha nypt mig själv i armen för från drömmen kommer jag så väl ihåg att jag desperat försöker få bort masken men den sitter så hårt att jag är tvungen att använda våld för att få den att släppa taget.

Ps: Pär skulle naturligtvis aldrig släppa en köttätande mask på min arm, jag tror inte ens att han vet vart man får tag på sådana :-)

När jag sitter så här i lugnet på morgonen, läsandes mina favoritbloggar. Så funderar jag lite över hur lätt det är för en del att öppet blotta sig och låta andra människor få en inblick i deras liv. Som för mig själv, jag är kanske för privat ibland? Varför tror jag att ni läsare skulle finna det intressant att veta att mina barn åkte skridskor i helgen? Eller varför skulle ni bry er om vilka tapeter jag väljer till hallen? I och för sig så kan jag bjuda på det. Vill inte folk läsa vad jag skriver så...läs inte då!

Jag kan ju bara tala (skriva) för mig själv men människan är ju av naturen en väldigt nyfiken och vetgirig person. Detta med bloggar måste ju vara den bästa gåvan till alla människors nyfikna små själar sedan televisionen eller radion kom.

Som bloggare så kan man ju välja vad man vill berätta för er läsare, vill jag skriva till er om att jag har mens, eller att jag har sovit dåligt? Eller att mina barn är duktiga i skolan så gör jag det. Vill jag inte vara så privat så kan jag välja bort det. Då skriver jag om mer allmänna frågor eller talar om hur vackert det är ute i naturen.

Även om jag är intresserad av samhällsfrågor så tycker jag oftast inte att det är så intressant att läsa om dem i en bloggversion men är man politiker så är ju detta ett ypperligt tillfälle att få komma till tals. UTAN att vara personlig. Vilken gåva bloggandet är egentligen.

Jag kan välja både som bloggare och som bloggläsare vilket som intresserar mig. Oftast så är det ju människor man känner litegrann, eller kändisar, eller bloggare som skriver om ett ämne som man finner aktuella som fångar ens intresse.

Det är ju det som är så vansinnigt häftigt med bloggar, det finns något för alla, även för mig!

Återigen så sitter jag här, nattbloggar och vet faktiskt inte själv varför jag är vaken. Jag borde verkligen sova nu. Jag har ju fyra monster som jag skall försöka få upp, kläs på (nja...De klär sig ju själva men ni förstår grejen va) fyra monster som skall få frukost, skjutsas till skolan osv.

Kan det vara så att jag mentalt förbereder mig inför nattjobbet i morgon kväll? Eller vad blir det? I kväll? Att mitt undermedvetna vänder på dygnet redan nu? Är jag så självklar? Herregud vilken trist människa jag är. Eller, rationell...jag vet inte vilket faktiskt.

Ja, vad gör man nu så här mitt i natten när man inte har ett jobb att sköta? Ja, jag surfar naturligtvis på internet. Läser vänners statusrad på Facebook, letar roliga, spännande, sorgliga bloggar. Ja, detta roar sig en spritt, språngande,  galen fyrbarnsmor sig med istället för att sova sin skönhetssömn!

På lördagen så tog vi i alla fall med oss tre av barnen för lite vinterrekreation, nämligen skridskoåkning här i vår lilla söta, gulliga by. Noah (han som bröt foten) kan inte få på sig sina skridskor då skruven som läkarna satt in i foten tar i. Så han gled omkring i sina gympaskor, vilket faktiskt fungerade oerhört bra. Ebbe, min grönögde, han är en stjärna på skridskor redan men Affe... för Affe var det premiärturen.

 Redan när han satt på bänken och jag knöt hans skridskor så var han så ivrig och kunde inte fort nog komma  sig iväg ut på isen. Endast för att ramla och ramla och återigen ramla. Han, som redan var så ilsk, bara skrek och skulle minsann aldrig i sitt liv lära sig att åka skridskor. Det var bara dumheter och han "hatade" att åka skridskor.

Men, som den oerhört kloka och pedagogiska mor jag är (egentligen ganska så trötta och irriterade, just då i alla fall) så lät jag bara honom vara, gav honom en klubba och han kröp omkring där på isen, ganska så lycklig ändå över att det gick ganska fort och var så roligt.  När så tiden började på att rinna ut och vi var på väg hem, då ställer han sig upp, och åker! Vilken stjärna han är!

Min bebis...Han blir bara större och större.

Nu kanske jag skall försöka få lite sömn?

Over and Out, från ett nattsvart Obbola!

Vilken oerhört korkad människa jag är.

I går var jag ju ute med Brors flickvän...Vilket faktiskt var den trevligaste kvällen jag haft på väldigt, väldigt länge. Nå, eftersom jag skulle ut så ville jag ju naturligtvis vara lite fin så jag tog ett par skor som jag inte brukar använda så ofta!!

VAD brukar komma när man använder skor som sällan sätts på fötterna? Jo, naturligtvis skavsår. Guds straff till högfärdiga tjejer!

När man dessutom har druckit lite alkohol så tenderar fötterna (och kroppen och skallen också för den delen) att bli smått bedövad så jag kände inte hur ont jag fick. När jag vaknade i morse så kunde jag inte ens gå ordentligt, skavsåret på min stackars lilla fot är lika stort som Grand canyon och ser ut som Gorbatjovs födelsemärke.

Nu kan jag inte ens ha mina vanliga skor på mig, jag kommer att bli tvungen att linka omkring i ful-Crocsen. Vem vill det när det är Minus 10?

Ja, för somliga så kommer straffet omedelbart. För mig kom det dagen efter!

Som 30 +are så lever jag i någon slags villfarelse att jag faktiskt inte är så himla gammal ändå. Det kanske är 70-talisternas fria uppfostran som gjort oss så. Att även om kroppen blir äldre så lever vi i  fantasin att vi är unga, pigga och inte en dag äldre än 20...hela vårt liv? Jag vet inte.

Det jag vet i alla fall, det är att jag och min lillebrors nya flickvän skall gå ut och ta en öl i kväll. Det skall bli jätteroligt men...herregud, hon är ju bara 20 år!!! Jag är gammal nog att kunna vara hennes mamma. Min son är ju bara 5 år yngre än henne och innan jag går ut och tar en öl med honom så fryser nog helvetet till is.

Konstigt nog, så när jag och brors nya flickvän träffas och pratar så känner jag mig inte så gammal. Jag känner mig precis som 20 år. Ung och oförstörd av vuxenlivet. Eller, är det så att dagens ungdomar är mognare än vad vi var i den åldern? Att vi 70-talister fastnat i ungdomens träsk och trots hus, barn, lån och amorteringar så vägrar vi att växa upp?

En väninna till mig, (inga namn nämnda) dejtar nästan uteslutande 25-åringar! Ändå så har hon stigit till den aktningsvärda åldern av snart 40! Det konstigaste, det är att jag finner det inte så speciellt. Kan det vara så att Demi och Ashton har banat vägen för förhållanden Unga män/Äldre kvinnor? Jag vet inte. Men på något konstigt (men bra) sätt så rör vi oss 70-talister relativt fritt i åldrarna.

När jag var 20 år så var en 35-åring så nära döden man kunde komma, jag kommer ihåg att jag bävade inför tanken att jag skulle bli en bitter gammal tant som bara satt hemma på soffan och såg på Glamour hela dagarna. Att mitt liv endast skulle bestå i handarbeten och det mest spännande som kunde hända en fredags eller lördagskväll var när tv´n visade ett dubbelavsnitt av Rederiet!

Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi ana att jag fortfarande skulle njuta av den musiken som var aktuell, att jag kunde trivas i umgänget med BÅDE unga och äldre personer.

Som nu, när vår bekantskapskrets innefattar både 50+are och 20-åringar! För oss så spelar åldern ingen roll. Konstigt, men helt underbart.

och jag har en son som har varit arg hela dagen.

När jag hämtade honom på dagis så sa fröknarna att han hade spridit skymfningsord omkring sig hela dagen och det har inte slutat än. Han "hatar" att jag lämnar läsken i köket, han "hatar" att Noah säger kanske. Kort och gott så HATAR han allt just nu.

Jag trodde att lilla tonåren inte skulle komma förrns de var 6 år? Min lille prins är ju bara 5 år än?! Vojne, vojne!

Jag bävar inför vad som komma skall! I och för sig, som yngste bror av fyra så är det kanske inte så konstigt att han revolterar, men...jag tycker nog att han skall vara min bebis ett tag till

och som den utomordentliga husfru jag är så gör vi pasta ikväll..och inte vilken rackarns köpepasta som helst, nej, nej, nej...Här görs det endast egen pasta!

Haha...Nej, i kväll är första gången på länge som vi gör egen pasta, men jag måste erkänna. Det blir 1000 gånger godare än den där skitpastan man köper.

I dag har jag varit supereffektiv, jag har satt på skumgummi och tyg på min snygga köksoffa. Träbänk i all ära, det gör så rackarns ont i lilla(!!) stjärten när man sitter direkt på träet.

Men, vi har massor av skumgummi kvar. Vi skall donera lite till grannen och lite till dagis. Men, vad gör man med resten? Finns det någon som vill ha lite så kom förbi och hämta!! Den är perfekt att sätta på kökssoffor!

I kväll så spelar vi Yatsy med pojkarna!

Kram!

gå och lägga mig. Men jag är inte trött. Jag gäspar inte ens.

Istället så sitter jag här och slösurfar på datorn, ser på gamla avsnitt av alla skitserier som finns och funderar på vad jag skall göra med huset. Skall jag tapetsera om i hallen? Som det är nu har vi vitt, vitt, vitt med en skitful blekrosa fondtapet. Jag tror att jag vill göra den lite färggladare.

Vad tror ni om denna tapet?

Jag tror att den skulle passa superbra hemma hos oss!

...nackdelen med att kliva av ett nattskift är att om man inte vaknar i någorlunda bra tid så har man lite svårigheter med att somna på kvällen.

Ja, ni gissade rätt, det är preceis därför jag sitter här nu, 02:00 på natten och skriver i bloggen.

I kväll har jag och maken varit så effektiva, vi har satt upp tavlor i vardagsrummet. Nej mamma, vi har inte bara använt de spikar som fanns, utan vi har verkligen satt upp tavlorna. Det blev så snyggt och vi är så nöjda. .Nu börjar vardagsrummet på att kännas mer och mer som vårt vardagsrum, inte det där avskalade opersonliga som vi hade tidigare.

I och för sig så var det superdupersnyggt...men är det vi? Är vi så där präktiga och stela? Nej! Vi har sockar lite överallt, vi har leksaker slängda på ställen där de absolut INTE skall vara, vi sätter upp tavlor som vi ÄLSKAR (ja, UllaBritt, din tavla är uppsatt i vardagsrummet:-)) och skiter i om de matchar varandra. Min bokhylla, som förvisso är smockad med böcker hade en gång i tiden ett jättebra system, men nu får jag leta bland bokryggarna innan jag hittar den bok som jag vill läsa.

Men vet ni vad? Det är så ett hem skall se ut, personligt och mysigt. I alla fall vårt hem!

Jag tror att hemmet avspeglar lite hur man är som person...i alla fall privat!  So Be It!

Så, detta var mina små funderingar mittinatta!

Ok...Nu hade intygen från mitt tidigare jobb kommit in (Tack alla söta flickor på lönekontoret). Nu vill FK bara ha kompletterande uppgifter av mig!

VAD kan det tänkas vara? Jag har ju frågat ungefär en miljard gånger vad som saknas och det var bara intyget har de på FK sagt!!!

Jag skulle vilja vara en fluga på väggen hos FK, fått lyssnat på vad och hur de resonerar.  -  Vem skall vi sabba för idag då? Ja, vi kan ta Linnéa. Skall vi ställa alla de där frågorna som är omöjliga att svara på? Ja, det gör vi!

Följt av det ondaste skrattet någonsin...MOAHAHAHAHAHAAAAHEE!

Nu, kaffe och lite mental avslappning inför FK´s samtal!

Eller "herren på täppan"? Vilket tycker ni läsare låter roligare? Eller i alla fall bättre att barnen leker?

På mina barns skola "Obbolaskolan" så har barnens rektor fått samtal av en arg förälder som tycker att leken "Herren på täppan" är för våldsam för barnen att leka och ville att rektorn satte P för detta Omedelbums!

Snabbare än barnen hann säga "Herre" så infördes ett absolut förbud mot denna lek. Barnen, som älskade att leka denna lek fann dock snabbt råd och uppfann en ny lek, FYLLEBROTTNING!

Tydligen så raglar barnen omkring på skolgården och låssas vara fulla (??) samtidigt som de brottas! Eller knuffas? Ja, jag vet faktiskt inte.

Ja, jag vet inte heller riktigt vad jag skall säga, men nog vill jag i alla fall hellre att mina barn leker "herren på täppan" än Fyllebrottning!

Vad tycker ni? Hur skall vi föräldrar hantera detta? Tillåta "Herren på täppan" igen vilket faktiskt var en lek vi själva lekte mycket när vi var små? Eller låta förbudet kvarstå och bara gilla läget att barnen leker "Fyllebrottning"? En lek som INTE fanns när jag var liten i alla fall!!!

Iofs, det är ju bra att barnen är innovativa och har fantasi...men ?? Fyllebrottning?

tänker att jag har glömt någonting. Men, jag kan för mitt liv inte komma på vad det skulle kunna vara? Ingen av mina barn fyller år. Jag fyller inte år. Gubben fyller inte år.

Neej, jag har ingen aning. Men känslan finns där trots det. Visst har ni känt så någon gång? Att det moler lite i maggropen, man känner sig lite kymig och olustig.

Nu idag så har jag i alla fall varit en duktig liten Linnéa och skickat in INTE bara en, utan hela TVÅ stycken ansökningar på jobb som jag gärna skulle vilja ha! Ja, jag vet att jag redan har jobb (jaja...tim vikariat om man skall vara petig) men dessa jobb skulle vara så roliga och så trevliga och att min utbildning dessutom skulle kunna användas?? Ja, det är väl inte fy skam va?

Nej... ner i källaren och tvätta farmor Ediths underbara lapptäcke som jag drömde om. Drömmer man om något så är det bäst att ta fram det omgående. I alla fall om Farmor Edith är närvarande på något sätt. Lapptäcket som hon gjort skall få pryda vår äktenskapliga säng. Ja, jag lovar att ta kort på täcket sen. Nu måste det faktiskt först tvättas.

Vår älskade SmillaBäjbi har befunnit sig i ladan alla dessa dagar. Vilket vi iofs förstod första gången då hon kom hem med sågspån på ryggen och ett saligt uttryck i sitt vackra ansikte.

Tydligen så drar herrarna i stallet (eller, nu var det tydligen bara en gubbe kvar där) så mycket för hon är bara hem och äter, jamar och sen vill hon iväg igen!

Ja, det går väl över snart antar jag.

Nu när jag har arbetat några nätter så har i alla fall hemmet total kollapsat. Ingen tvätt har blivit vikt. Hallen (som jag storstädade för bara ett tag sen) är ett katastrofområde igen...och så vidare i all oändlighet.

Jag undrar lite över det där? Kan det vara så att det verkligen bara är jag som ser att vi har 4 IKEA säckar med tvätt som behöver vikas? Har jag utrustats med någon slags övermänsklig syn som ingen annan i familjen innehar? Ja, det måste nog vara så.

Så nu...nu tänker jag städa, vika tvätt och göra andra roliga små saker som vi med övermänsklig syn kan roa oss med.

...har kommit hem. Som den tonåring hon börjar bete sig som, så kastade hon i sig maten jag serverade,  jamade högljutt och ställde sig vid altandörren och stirrade uppfodrande på mig.

Som om hon ville säga " Nå, så släpp ut mig då"!

Jag, som den curlingmamma jag är till denna katt, släppte naturligtvis ut henne, under högljudda förmaningar som jag inte tror att hon lyssnar ett dugg på.

Skönt att hon ialla fall ville visa sitt vackra ansikte här ett litet tag i alla fall!

vad gör man vaken vid denna tid? ja, jag jobbar.

Det är ju trevligt. Även om jag hellre skulle vilja sussa i min goa säng så är det ganska mysigt att jobba natt.

Nå, Intet nytt på Smilla fronten i alla fall. Det verkar som om hon bara gått upp i rök. Hm, min lilla prinsessa. Alldeles ensam ute i den kalla snön.

Nä...jag lider av inspirationsblockering. Det blir inget roligt, viktigt eller nyttigt skrivet just nu!

Att husera en katt är inte bara förenat med mys och gos och bus inte. Nejdå...

Att husera en katt är lika psykiskt jobbigt som att ha en tonåring som konstant och ständigt bara drar sin väg, skiter i tider. Man skall vara orolig över vilka hon träffar (är dom snälla med henne?) Hur länge hon är ute, att det är för kallt ute och hon vägrar komma in fast man både ropar och tar långa, kalla promenader för att få in den galna katten.

Nu har vår Smilla varit borta i två-tre dygn. Hon kommer inte när man ropar, tankarna på att hon kanske ligger död vid väggrenen är överhängande och tänk om hon fryser ihjäl?

Mest troligast är det väl att hon huserar vid lagården bland de nuderade katterna där. Jamar och gör sig till för att försöka få gubbarna där att förstå att hon är den sexigaste honkatten i hela Obbola. Det spelar ingen roll, jag är lika orolig för henne som jag skulle vara om det var mina barn som bara drog så där. Skillnaden, det är att jag skulle ringa polisen om mina barn försvann. Även om jag faktiskt skulle vilja ringa polisen även nu så tror jag inte att de skulle göra något, jag tror till och med att de skulle skratta åt mig.

Så, alla ni underbara Obbolianer, ser ni en underbart grå, långhårig katt som lystrar till namnet Smilla (ja, hon lystrar faktiskt till det) så då skäller ni ut henne ordentligt och ringer mig så kommer jag och hämtar henne omgående. Jag lovar att hon skall få utegångsförbud i alla fall i en månad.

Jobb även i natt...det känns skönt.

Kram!

Det har gått bättre än vad jag trodde att det skulle göra. Det var ju trots allt ett tag sedan jag jobbade natt. Det är så mysigt tycker jag.

Kram

Ja, inte sjutton är det bara att sluta arbeta på ett jobb, speciellt inte som om jobbet ifråga har förskottslön. Bra! tycker vissa frågar man mig så säger jag:

-Neeej!!

OM ni har följt min blogg, eller i alla fall bara läst lite grann, så vet ni att denna höst har varit hösten från Helvetet. Barnen har varit sjuka, jag har varit sjuk. Benbrott och stjärtbrott har avlöst varandra och inget ljus har siktats någonstans. Mörker har varit vårt mellannamn och dysterhet vår ledstjärna!

I november var jag på jobbet i precis en vecka. Det innebar att i december, som dessutom var min sista månad så drog min tidigare arbetsgivare allt. All minus på min flex, alla sjukdagar...allt...

Det är väl ok. Det måste de ju få göra. Men... jag blev sjuk en sista dag, efter att lönen betalats ut. Jag kunde inte hjälpa det. Jag hade så hög feber att det var ohållbart för mig att gå till jobbet. Nu blev jag helt plötsligt SKYLDIG min tidigare arbetsgivare 1900 kronor.

Inte nog med att jag inte fick stanna kvar på mitt jobb...jag blev dessutom SKYLDIG dem pengar :-)

Visst är det lite lagen om alltings jäklighet?

Försäkringskassan då??

Ja alla som någonsin haft att göra med försäkringskassan vet väl hur dom är?

Väldigt noga med sina egna regler och paragrafer. När det kommer till dem själva förstås. När det handlar om att betala ut till sina försäkringstagare (dvs., svenska folket) så..Nej!

Jag lämnade in alla papper den 10/12. Allt var ifyllt korrekt, alla papper som skulle med var korrekt. Slog man upp i svenska akademins ordlista över Korrekt så skulle mina papper till försäkringskassan finnas där som ett bevis hur det skall se ut!

Har jag fått några pengar? Nej.

I måndags så skickade dom ett papper till min tidigare arbetsgivare där dom ville att min tidigare arbetsgivare skulle fylla i min korrekta lön. I måndags... Det vill säga efter EN MÅNAD!!!!

Försäkringskassan MY ASS!!!

FÖRSENINGSKASSAN tycker jag att de borde heta!

Alltså, nog kan vi klara oss på lite pengar. Jag har ju varit student för gudsskull...Men, inte under jul, Nyår, allas födelsedagar och alla jäkla högtider!!!

Nå, ser ni vår familj leta efter tomburkar på stan så vet ni ju varför *ler*.

Gaaahhh!!

Jag är så rackarns uttråkad. Jag skulle vilja göra något roligt, intressant. Jag skulle även vilja ha pengar så att jag kan shoppa kläder, smink eller bara gå o ta en kopp kaffe på ett mysigt café (ogilla skarpt försäkringskassan som ännu inte betalat ut mina pengar).

Jag skulle vilja ha ett rikt, intressant och spännande liv. Jag skulle vilja ha förmånen att kunna resa i jobbet, att kunna träffa andra vuxna människor att samtala med om viktiga, intressanta saker. Att sitta här hemma vid datorn, eller tv´n...Vad är det för liv? Åh vad jag längtar tills jag jobbar i helgen.

Iofs så är det inte så glamouröst, men... det är ett jobb och det är ett mysigt sådant dessutom.

Nej...Nu måste jag hitta på något kreativt. Vad? Vad? Vad? Tips någon?

torsdag då?

Ja, man kan antingen klä av sig naken, hacka upp en vak i havet och ta ett litet isbad. Eller så kan man dricka kaffe i mängder, se på daytimetv och skvallra i telefonen med vänner.

Jag tänker rösta på det senaste alternativet. Eventuellt så tar jag en liten tur och hälsar på OK idag. Vi får se!

när man inte uppdaterar bloggen förrns så här sent?

Ja, jag skäms. Jag tar på mig skämskudden, sätter mig i ett hörn och pratar inte med någon. Förlåt!

Men, innan dess så tänkte jag faktiskt delge er med lite snabb information om vad som händer här hemma hos oss.

Jag är fortfarande arbetslös, men...Jag kommer att arbeta nätter på ett ypperligt boende inne i centrala Umeå. Förhoppningsvis så blir det så mycket arbete att jag inte behöver stämpla utan kan spara de dagarna till ett annat tillfälle när de behövs bättre.

Jag tränar...i den mån jag hinner och orkar.

Jag är FORTFARANDE snusfri!!! Vad säger du om det då TK?? Hur går det för dig? :-)

Nu, tar jag min skämskudde, kryper ihop i ett hörn och skäms!

på rasterna kan inte vara speciellt roligt. Inte för att jag har någon erfarenhet av detta. Jag var nog snarare den som jagade när jag var mindre.

Min lille grönögde prins har ett sånt sjå med alla småflickor som bara jagar och jagar honom. När han började 6-års var vi tvungna att ha ett allvarligt samtal med fröknarna om att de var tvungen att säga till på skarpen till småflickorna. Den grönögde fick ju aldrig vara ifred. Inte ens när han klättrade upp i träden för att undkomma massan av skrikande småflickor!

Nå, igår kväll så var det lite svårt att somna för alla pojkarna. Svårast var det för den grönögde som till slut kom gråtandes ned för trappen och sa att vi måste prata med hans lärare. För någon gång så vill Prinsen vara ifred på rasterna. Alla flickor bara pussar och kramar och jagar honom hela tiden.

Jag undrar om detta kommer att vara ett sånt stort problem för honom när han blir äldre?

Nej, riktigt så är det väl inte, även om det känns som det ibland.

Denna vecka kommer att bli första veckan som jag är arbetslös, inte har barnen hemma och jobbar?? I alla fall några dagar så kommer jag att jobba. Jag har inte riktigt klart för mig hur det fungerar med A-kassan bara. Hur mycket får jag jobba? När får jag jobba? Kommer jag att förlora hela A-kassan för att jag arbetar extra? Är det mitt straff för att jag inte vill sitta på arslet och gnälla över att det inte finns jobb?!

Äsch, då får det väl bli så då:-)

OJ vad jag längtar tills jag får pussa på min nya lillkusselus! Snart så!

Kram!

Min supergulliga kusin Mona har fått en liten flicka!

Hur stor/lång/tung hon var? Det vet jag inte.

Vad hon skall heta? Det vet jag inte heller, men Linnéa är ju ett supervackert namn tycker jag!

GRATTIS Mona, Patrik, Sebastian, Albin & Lukas till lillasyster!

Jag har anmält mig till en kurs i Stockholm!

Det känns jätte, jätteroligt. Spännande men roligt. Jag satt nämligen igår och funderade (var extremt uttråkad) och tänkte att jag måste göra något radikalt nu. Jag har pratat om denna kurs tidigare men inte riktigt tordats anmäla mig men nu...igår. Så bara gjorde jag det. Det händer ju ingenting om man bara sitter på arslet och rullar tummarna, eller hur?

Idag tänkte jag att jag skulle försöka ta mig till mitt gamla jobb och hämta lite nödvändiga papper. Ringa Försäkringskassan och fråga varför vi inte får pengar snart.

Nej...jag skulle vilja kunna förmedla lite livsviktig kunskap till er alla så här i slutklämmen. Men, jag är ledsen att behöva säga det. Jag är ingen stolt innehavare av någon speciellt stor kunskap i dag!

finns ju som bekant inte bara på Facebook, utan även här på VK.se´s bloggsidor.

Jag brukar ta för vana att alltid klicka på den när jag läser ett inlägg som jag tycker är bra, roligt, kontroversiellt eller bara gulligt.

Nu när jag sitter och läser på VK´s sida om det nya Ålidhemsbiblioteket så finenr jag att jag sitter och letar efter "Gilla" funktionen även till dem.

Varför finns inte det, undrar jag?

Jag vill ha det!

NU!!!

Min katt har hela långa dagen bott i en papperspåse från Ica Maxi.

Det har varit ungar runtomkring henne som har petat, gosat, gullat. Men hon har icket brytt sig för fem öre. Hon har sussat så gott i sin egna fina papperspåse! Varje gång Smilla vänt sig i sin påse har vuxna besöket ryckt till och sagt, ja just det. Det spökar inte!

Kan man specialbeställa såna? Kan man få dem att skriva:

Smillas Påse!

OM så är fallet, så gör jag det.

För övrigt så går jag på övervarv i dag.

Jag fann Ebbes eller Affes lasersvärd nu ikväll. Sprang in i vardagsrummet och försökte få maken att leka krig med mig. Men han tittade bara på mig med en blick som skrek ut hur lite road han var av mitt påhitt!  

Barnen, tänkte jag, springer upp i ungarnas tv-rum och försökte få dem att förstå att mamma var lite leksugen. De bara tittade på mig med samma min som deras far. Jag förstår inte. Hur kan "Fantastic Four"  vara roligare än att leka krig med deras mor? Nå, barnen, de var ingen match för mig...Eftersom de bara satt där, stilla, gloendes på tv´n så vann ju jag lätt!

Nog är det illa, när mamman vill leka och barnen vill se på tv?

Skall det vara så här nu? Är det meningen att jag skall vara som ett ostimulerat litet barn, rastlöst och superivrig? Måste jag skaffa ett jobb? Efter bara några futtiga dagar hemma?

Näeh!! Det går nog över, jag hittar nog någonting att fylla mina dagar med.

ut alla barnens och våra vinterkläder så hittar jag en gammal, gammal snusdosa.

Med nästintill torkad snus i.

Det luktar såå gott! Men, superwoman som jag är i dag, så stålsatte jag mig och kastade dosan. De nikotinfria duger gott åt mig.

Jag var på besök hos några goda vänner för ett bra tag sen och blev ifrågasatt på flera olika sätt.

1) Hur kunde vi ha en sån hög elräkning som vi har?

2) Varför hade vi direktverkande el när alla vet att det är det värsta för miljön?

3) Hur kunde vi använda torktumlare istället för att som dom bara låta tvätten lufttorka?

4) Hur kan jag låta barnen äta mat med socker i? Visste inte jag att barn blir hyperaktiva av det

5) Varför, varför, varför??

Ja, vad svarar man på det?

Ja, vi är väl riktiga eltjuvar, onda människor som medvetet valt att inte byta från direktverkande el (när det är så billigt att byta till något annat). Det bästa vi vet är när elräkningen är HÖGRE än lånen! Vi väljer att förstöra miljön genom att använda torktumlare bara för att det är så roligt??? Tror nu  inte att någon av alla de 2-4 maskiner jag kör/dag har den förmånen att lufttorkas? Absolut inte..Jag väntar hellre i några timmar extra bara för att få köra min älskade torktumlare.

När vi vaknar på morgonen funderar vi på hur vi skall kunna miljöförstöra denna dag på bästa sätt. Vi brukar, naturligtvis bara för skojs skull starta bilen en timme innan vi skall iväg och låta den tomköra. Bara för att kunna spy ut så mycket avgaser som möjligt.. Allt för att kunna sabba miljön på bästa värsta sätt.

När jag handlar mat så kikar jag igenom innehållsförteckningen för att se om Socker står överst, gör det det..ja då köper jag. Jag vill naturligtvis att mina barn skall vara så hyperaktiva som möjligt. Finns det ingen lunch med mest socker i, ja då köper jag helt sonika ett sockerpaket istället. Lika så bra det. Barnen gnäller inte heller, då de får skölja ned sockret med läsk så det löser sig ju bra för alla inblandade parter.

Det ultimata vore om det kunde stå i innehållsförteckningen om maten eller sakerna jag köper är  gjord av barn, odlad eller framställd under de värsta förhållandena någonsin. Men, det gör det naturligtvis inte. Jag kan ju bara fantisera om en sådan perfekt värld. Tills dess så får jag välja de förpackningar som ser värst ut.

Det jag finner mest underligt av allt. Det är att (nästan) alla av de mest nitiska rättvise/miljö/socker kämpar, de diskar inte för hand...De har naturligtvis diskmaskin. De tvättar ju inte heller sin tvätt i sjön? Utan de använder (håll i er nu) en Tvättmaskin? Hur nu det kommer sig.

De använder inte heller kallkällare utan (stålsätt er) de använder en vanlig kyl och frys. Ingen häst och vagn när de skall till affären utan de gör som alla andra, kör bensinbilar.

Summa, summarum: Alla gör så gott de kan med de förutsättningar de har.OM jag har direktverkande el, kanske jag kompenserar det med att sitta hemma och frysa? Man skall därför inte heller kasta sten i glashus, tycker jag.Fast, vad vet väl jag? :-)

OBS... Allt ovanstående skall naturligtvis läsas med en liten gnutta humor och en stor portion ironi!

Nu skall jag sluta med det, omedelbart!

I dag är det ju en ledig dag, även om jag nuför tiden skall vara ledig hela tiden...så är det skönt att maken är hemma och är ledig med mig. Vi tänkte faktiskt passa på att städa undan lite grann. Maken tar gamla köket (mest Pärs skräp där) och jag tar övervåningen och sorterar bland barnens leksaker.

Jag är fortfarande snusfri...Damn i´m good!

Nej, nu skall jag sätta på lite städmusik.

PIIIIIIISSSS!

Trots att jag är ordentligt påklädd. Trots att jag tog en lååång härlig promenad för att värma upp den gamla kroppen. Så fryser jag.

Jag hävdar fortfarande att det är Skitluftvärmepumpen vi köpt som är boven. Den var skitdålig förra vintern och är om möjligt ännu sämre detta året. Bli inte lurade, köp ingen IVT-pump!

I kväll så lagar jag en underbart god Jägargryta med älgkött i. Egentligen så skall det vara kantareller i men av någon outgrundlig anledning så har vi slut på det.

Nej, det är svårt att skriva någonting när fingrarna är stelfrusna och näsan blå. Nu tar jag och springer nå´t varv runt omkring i huset för att få upp värmen...

*Hutter*

Ja, nu sitter jag här och väntar på att få bli inropad...Minst en timmes väntetid var det sa kvinnan bakom disken.

Vet ni vad? De har samma kaffe här på AF som de har på jobbet:-)

Min lycka är total.

I dag är dessutom andra dagen utan snus. Eller, om jag skall vara helt ärlig, jag tog en i går..Men ingen idag. Det bådar gott för framtiden.

OM och om och om igen...Så gör jag det.

Vaddå? Jo, tar med mig mina barn för lite handling på Ica Maxi!

Varför? Jo, jag har ju den där bilden av mig och mina små änglar som strosar omkring och mina älskade små (lugna) barn håller varandra i handen och lyssnar på vad deras underbara mor säger.

Varför kan jag inte förstå att mina barn faktiskt inte är kompatibla med affärer? Det blev ju inte ett dugg lättare av att vi träffade Fru Alperud, Hennes K.E och deras små ljuvliga barn. Deras barn var fortfarande ljuvliga, mina Ohängda små fick för sig att de skulle imponera vilket endast resulterade i att Alperuds onga stod med hakorna ned till naveln medans mina sprang omkring och betedde sig som om de fick betalt av maxi för att leva om, ligga på golvet, springa omkring eller för all del slåss!

Ja, så här är det att vara mig!

Nästa gång så SKALL jag lämna barnen hemma. Eller...De kanske har lärt sig till nästa gång???

Nytt år. 2010!

Ja, så sitter man här.

Vad kommer att hända detta år då?

Om jag fick önska och mina önskningar gick i uppfyllelse så skulle detta året se ut så här från och med måndag:

1) Jag går på arbetsförmedlingen på måndag, de ser min enorma potential och skickar genast ut mig på roliga och stimulerande arbetsmarknadsåtgärder/praktik. Eller att jag får ett av de nära 100 jobb jag redan sökt!

2) När jag då har fått min praktik ( eller jobb då) på detta enormt roliga ställe så inser de att de INTE kan klara sig utan mig och anställer mig efter bara en veckas praktik (det är tillåtet att önska sig vad som helst).

3) Med en ganska så hög och bra lön såklart, en massa bra förmåner skulle sitta ganska bra också.

4) Jag reser iväg på en kurs och lär mig oerhört mycket.

5) Jag ger ut en bok som genast når topplistan. Säljer hur mycket som helst och blir oerhört uppskattad.

Ja..Detta är väl inte för mycket begärt?

Men, eftersom jag är realist så tror jag ju inte riktigt att livet blir på detta sätt, inte efter bara ett år i alla fall. Men, alla har rätt att drömma...

Medan jag ändå är inne på drömmar så kan jag ju fortsätta mina förhoppningar om det nya året med att jag hoppas att min son kommer in på hans drömutbildning. Att Noahs fot läker som den skall, Att Ebbe och Alfred fortsätter att vara de underbara ungar de är.

Att min man fortsätter vara den han är och att hans drömmar går i uppfyllelse. Att mina vänner får det dom vill och önskar sig. Att min övriga familj fortsätter att vara just så underbara som bara de kan vara.

Att mina systerdöttrar vinner danstävlingarna de är på i Holland just nu!

Inga omöjliga förväntningar med andra ord :-)

Nu, stundar nyårsdagsmiddag med min familj.

Kram!

Makens farmor gick bort 2008.

Hon var en otrolig karaktär och en enastående kvinna. Hennes födelsedag var den 31 / 12 och hon sa alltid att det bästa med att fylla år på nyårsaftonen, det var att ALLA firade hennes dag med raketer och pompa och ståt.

Förra Nyårsaftonen var första året som hon inte längre fanns vid liv och vi i vår familj hade tänkt fira henne ändå, hedra henne med att skicka upp ballonger. Nu hann inte vi det året, men en del av den övriga släkten gjorde det. I år ville verkligen vi göra det så just före tolvslaget utkämpades denna kamp emot snöstormen.

Av fyra ballonger så flög två stycken. Men de två som flög...Ja, det var makalöst otroligt vackert.

Maken och Jonas kämpar.

Nej, denna ballong ville inte.

Ytterligare en ballong...

Som faktiskt flög...Nu syns den knappt men den är där!