Hat? Jag kan känna att hat är ett gigantiskt starkt och stort ord. Jag har nästan svårt att ens ta ordet i munnen. Ogilla, tycka mindre om?

Ja, men H A T?

I Wikipedia (som jag faktiskt anser är en bra källa för information, ni andra får tycka vad ni vill. jag bryr mig inte) kan man läsa att "hat är en passion vars grund är en olustkänsla vid föreställningen om hatets föremål och som yttrar sig i ett permanent begär att skada detta".

Å andra sidan så är motsatsen till Hat – Kärlek. Dessutom så måste man någonstans ha känslor för objektet om man skall kunna hata? Annars är man ju likgiltig inför det?

Snurrigt värre idag.

Nå, Min hatlåt? Jag har som sagt ingen speciell men om jag måste välja någon jag inte tycker om så måste det nog vara Sade – Smooth Operator. Jag ogillar henne skarpt. Varför vet jag inte. Jag får rysningar i hela kroppen av hennes röst och hennes monotona tonläge.

Iiisch!

Här kan ni lyssna på eländet själva:

I övrigt så får ni ha en fantastisk dag idag.

Jag har skrivstiltje. Jag borde städa, fortsätta möblera om, men jag lusläser andras roliga bloggar istället! Som just denna blogg, skriven av roliga Kakfröken. Denna lista var lite kul. Den tänker jag sno.

dag 01 – din favoritlåt

dag 02 – din hatlåt

dag 03 – en låt som gör dig glad

dag 04 – en låt som gör dig ledsen

dag 05 – en låt som påminner dig om någon

dag 06 – en låt som påminner dig om ett ställe

dag 07 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle

dag 08 – en låt som du kan hela texten till

dag 09 – en låt du kan dansa till

dag 10 – en låt som får dig att somna

dag 11 – en låt av ditt favoritband

dag 12 – en låt av ett band du hatar

dag 13 – en låt som är guilty pleasure

dag 14 – en låt som ingen tror att du skulle älska

dag 15 – en låt som beskriver dig

dag 16 – en låt som du brukade älska men nu hatar

dag 17 – en låt som du ofta hör på radio

dag 18 – en låt som du önskar att du fick höra på radio

dag 19 – en låt från din favoritplatta

dag 20 – en låt du lyssnar på när du är arg

dag 21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig

dag 22 – en låt du lyssnar på när du är ledsen

dag 23 – en låt du vill ha på ditt bröllop

dag 24 – en låt du vill ha på din begravning

dag 25 – en låt som får dig att skratta

dag 26 – en låt du kan spela på instrument

dag 27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument

dag 28 – en låt som får dig att känna dig skyldig

dag 29 – en låt från din barndom

dag 30 – din favoritlåt från den här tiden förra året

Förhoppningsvis så kommer jag att orka skriva 30 dar på rad.

Så, då börjar jag med dag 1 – Min Favoritlåt? Jag har så vansinnigt många favoritlåtar. Men om jag måste välja en, bara en så kanske det är denna?

Jag gillar den. Bland en hel mängd andra låtar. Denna har dock fastnat sen jag hörde den första gången. Jag blir aldrig less på den. Aldrig.

OM ni bara visste vilka farliga monster det bor hemma hos oss här på Öbacka. Kattungarna har ett fasligt sjå med att vareviga dag anfalla och dräpa diverse monster. Mjölkkartonflärpar, pappersbitar, leksaksbilar. ALLT är potentiellt livsfarligt i kattungarnas ögon.

Av någon skum anledning så är mina strumpbyxor bland det farligaste monstret. Speciellt när de sitter fast på mina ben. Det händer rätt ofta att jag helt plötsligt har fyra små vansinniga kattungar hängandes från mina ben. Jag kan gå omkring i lägenheten helt i min egen lilla värld och helt plötsligt, från ingenstans attackerar de mig. Gissa om mitt strumpbyxekonto är skyhögt? Förmodligen. Gissa om jag har smalbenen fulla med småsår? Förmodligen.

De är vansinnigt duktiga att gå på lådan, så duktiga att de sprätter kattsanden i hela lägenheten. Överallt är dessa små, små sandkorn. De anser att jag inte behöver speciellt många bordslampor, glas eller annat dylikt. Allt skall ned på golvet och trasas sönder. Mina garnnystan är fantastiskt roliga. Det bästa som finns är när alla nystan ligger på golvet och blir till ett enda litet tjorv. Att jag föredrar att ha böckerna i bokhyllan istället för utspridda på golvet är inget för kattungarna. De trivs bäst när de ligger på golvet. Att mina dukar ligger fint ihopvikta i skåpet är inte heller något för dem, det bästa vore nog om alla lösa attiraljer i mitt hem låg på golvet. Tänk vilket paradis för de små liven. Vad de kunde få leka med allt då.

När vi människor skall äta middag vill de gärna vara med. De klättrar, sliter sig upp på köksbordet och vill gärna utforska maten lite närmare. Tänk om det är gott?

Istället är jag den där tråkiga trista människan som bara bannar dem från allt roligt. När de bara vill busa lite. Missförstådda är vad de är. Trist och tråkig är vad jag är.

Kattungar Ä R mysiga. Absolut! I små doser. 1,5 veckor kvar!

Är det nu jag skall berätta för er om vilken underbar påsk jag haft? Är det nu jag skall berätta om matfrosseri i massor, om ägg, om godis? Om påskmust, påskskinka, om påskpyntande i massor?

Det tänker jag inte göra. För förutom en påskmiddag hos min kära mor med H E L A min familj så har jag inte påskat alls denna helg. Tvärtom. Jag har varit den dekadentaste av dekadentaste, medvetet struntat i allt vad  påskägg och andra påskattiraljer heter och ansett att Jesus fick klara av det där utan min assistans. Vilket jag antar att han gjorde på det mest ypperliga av sätt.

Jag har vältrat mig i lathet, sömn, trevliga människor. Jag har haft den skummaste, trevligaste, roligaste, mest vansinniga helg någonsin. Jag har skrattat, dansat, sjungit, gråtit. Jag har lärt mig saker om mig själv och andra som jag kanske inte skulle förstått annars.

Till A L L A inblandade – Tack!

Idag denna tisdag lyssnar jag på denna:

Ha den bästa av dagar.

Idag jobbade jag till 21:15. Stressade iväg på Maxi för att handla lite mat till äldste sonen som tydligen "försmäktade" hemma. All korv och all mos var nämligen slut. Så, snäll och älskvärd mor som jag är så susar jag genast iväg. Vilken normal människa far och handlar vid den tiden på kvällen undrar jag? Jo, bara en riktig galning. Bara en Linnéa kan göra sånt.

När jag så handlat klart tänker jag i mitt stilla sinne att "Ja, en tidning har jag nog gjort mig förtjänt av, en vanlig tidning" När man kommer i min ålder, den hedersvärda åldern av 27…(näää, 37 var det ju) så inser man ganska fort att Frida, Solo och de andra halvvuxna tidningarna inte riktigt ger mer den kicken jag vill åt. Jag är för gammal för dem helt enkelt. VAD återstår då?

JO, Amelia, förvisso helt ok tidning men. Jag skiter fullkomligt hur jag skall sminka mig. Jag tycker att jag ser rätt ok ut både med eller utan smink. Jag bryr mig inte heller nämnvärt om hur synd det är om Jennifer Aniston, för vilken gång i ordningen liksom?

Damtidningar? Aka skvallertidningar. Alltså, det har jag ju delgett er min åsikt redan. Jag köper INTE sådana. Jag smaskar ljudligt i mig skvaller när de följer med diverse sådana bilagor till kvällstidningarna men att köpa dem? NÄÄÄÄJ!! Där går gränsen.

Inredningstidningar? Mjao…Om jag nu vore den personen som hade hus. Eller som brydde mig nämnvärt om någonting annat än att jag skall trivas hemma. Ja, då hade det varit en sak. jag skall inte ljuga och säga att jag aldrig köpt sådana. Men just nu i denna period i mitt liv? Nej.

Speltidningar? NÄÄÄJ! Det får andra göra, mina barn eller andra farbröder 😉

Djurtidningar? Absolut inte. Hemma hos oss skall det endast bo dammråttor i framtiden.

Bebis eller barntidningar? Alltså, jag har ju köpt sådana… i säkert 15 år. Jag vill inte, jag är less. Jag vet hur man tar hand om barn nu.

Det fanns inte en enda tidning som passade mig i smaken. Ok, jag surade lite men tänkte att nå, jag överlever. Jag har ju en bra bok hemma. Jag längtade riktigt efter att få komma hem. Min blodsockernivå var nere på farligt låga nivåer och jag var superhungrig.

Så, hem där jag möts av den mest vidervärdiga stanken någonsin. Jag var knappt hemma idag och INGEN son hade haft den goda smaken att tömma bajslådorna som står utplacerade lite varstans i min lägenhet. Nå, in med maten. Tömma bajslådor och smart som jag är så tänkte jag att jag tar och kastar alla bajspåsar som står på balkongen (Ja, jag är lat. jag hade säkert 10 bajspåsar där, det blir några om man tömmer lådorna så ofta som jag gör). In med alla i bilen. Kör den gigantiskt långa sträckan till parkeringen där jag kommer ihåg att ja, just det. Här är det sms-parkering på nätterna. Svindyrt men jag är lat just nu.

Tar alla äckliga bajspåsar och går till soprummet som ligger i den andra änden av parkeringen. Bara för att komma ihåg att man måste ha nyckel för att kunna kasta påsar. VARFÖR? Vem vill sno sopor undrar jag? Nå, jag står där med mina bajspåsar i ena handen och ser allmänt korkad ut. Som om någon bara helt plötsligt skall snurra förbi parkeringen 22:30 på kvällen. Som om någon skulle vara vänlig nog att öppna soprummet så att jag får kasta mina äckelpäckelbajspåsar. INTE EN SJÄL!!!

Ja, jag skäms för att säga det, men jag tar bilen hem igen. Hämtar nyckeln, låter bilen stå på tomgång hela tiden och kastar slutligen mina bajspåsar.

Nu är jag hemma. Utan tidning, med en äckelbajsdoft som sitter i hela lägenheten. Jag går och lägger mig tror jag. Vältrar mig i patetisk självömkan och peppar för jobb 07:00 imorgon igen.

PS: Dessutom har jag PMS!!

Pss: Bråka inte med mig idag mao.

I samma takt som solen kastar sina obarmhärtiga strålar in i mitt vardagsrum så ökas ångesten. Städångesten. Det är fönster som skall putsas – hur i hela friden putsar man fönster med fem katter som bara vill ut hela tiden? Stänger jag in dem i ett annat rum under tiden? Är inte det djurmisshandel?

Det är golv som skall skuras, möbler som skall dammtorkas. Barnrum som skall saneras från alla katthår som flyger omkring. Nej, kattungarna har inte fått flytta ännu. 3 veckor kvar. Jag längtar.

Det är garderober som skall rensas, vinterkläder som skall utsorteras och vårkläder som skall packas upp och in. Det är fan, hans moster och hela helvetet själv som skall ordnas.

Idag lyssnar jag på denna.

Jag känner att den är så jäkla passande just nu i Häxtider och allt. Vad tycker ni? Dessutom så tycker jag att den är rätt så bra, faktiskt. Förbaskat bra år är den skriven iallafall.

Detta är vad jag lyssnar på just nu, just idag.

Ha den finaste av söndagar. Det skall jag ha.

Idag tog jag en tur på Coop forum för lite helgshoppning. Jag hade dagen till ära på mig en finfin röd klänning, i lite -70 tals stil. jag gillar ju sådana klänningar. Just denna har jag dessutom ärvt av min kära mormor.

Nå, när jag går från Coop Forum och skall gå in på bolaget för lite vin – inhandling så händer det, det där som ingen vill vara med om. Ni vet, när vinden tar tag i klänningen och sliter den uppåt. Så, jag står där med en tung påse i varsin hand. Klänningen slickar mitt ansikte och jag tackar GUDARNA att jag faktiskt har strumpbyxor på mig, iallafall… 😉

V A D gör en tjusig tant i sina bästa år då?

Jo, hon sjunker ned på närmsta bänk med ett ansikte lika rött som klänningen. Låtsas som ingenting men i sitt stilla sinne så hoppas hon att ingen såg. Men, för säkerhets skull så sitter hon där i minst 15 minuter, tills hon är helt säker på att alla har cirkulerat runt.

Ja, jag är rätt nöjd med starten på denna fredag.

Idag lyssnar jag på:

Detta var en låt jag lyssnade mycket på för ungefär en miljard år sedan. (1990) Bandet? Jomen…lägg av, de är ju från Skellefteå. Detta bandet är väl ungefär det enda positiva som kommit därifrån?

Puss.

Om jag kunde rita så skulle jag lätt göra en serietidning som handlade om mitt liv. Vilken rolig grej. Då skulle jag ju kunna vara grymt ärlig, fläka ur mig diverse roliga anekdoter om andra utan att för den skull känna att jag var taskig och bara hävda att: Nä, det är ju ritat. Det är enbart en fantasi som enbart kommer ur min lilla snuskiga skalle.

Nu kan jag ju förvisso rita. Inte bara så bra att andra människor ser vad det är. Jag är detta till trots vansinnigt stolt över tre saker jag faktiskt ritar när barnen ber mig rita tillsammans med dem.

1) Jag kan göra en grymt bra lampa. Iallafall så ser man att det är en lampa och inte en flodhäst. Jag gör kontakten och allt. Inte strömbrytaren, dit har min utveckling inte tagit mig än.

2) Jag kan rita en tutte (en napp alltså, en sån där suggrej som bebisar har i munnen. Inte en sån sak som sitter fast på en kvinna). Mina barn har då alltid sett vad det är. Förmodligen så har de varit alltför snälla med mig.

…och slutligen, mitt paradnummer

3) Jag kan göra en "kick ass" profil av en kvinna. V lärde mig det när jag gick i 5:an och ni må tro att jag legat på topp hos åtskilliga småflickor sedan dess. Snudd på stjärnstatus har jag åtnjutit. Sen att jag inte har utvecklat min profilbild sedan dess, det är inte viktigt. Den har sett likadan ut i alla år.

Visst är jag fantastiskt duktig? Jag är då förbaskat stolt över mig själv *asg*

Hursomhelst, lika bra som Mikael Sol ritar kan jag inte. Huruvida hans serietidnings – pdf är "true story" eller inte? Det vet jag inte.

Men, den heter " Till alla jag legat med" och är en rolig, ledsam, sorglig, makaber historia om killen som blir dumpad av sitt livs kärlek. Om alla de kvinnor han möter efter henne.

På ett sätt så fick jag en liten inblick i hur killar fungerar. Hur de tänker. Killar blir ledsna de med.

Läs den, njut av den, dela den vidare.

Idag lyssnar jag på denna.

En riktig gammal goding. Jag gillar den och i mina öron blir den aldrig sönderspelad.

Ha den bästa dagen idag. Kärlek till er alla, vänner som ovänner.

…VAD gör jag?

Vad roar jag mig med då, dessa ljuvliga vårdagar på Öbacka. Ni vet, pläjset där solen alltid skiner oavsett molnen i övriga Umeå?

Jo, jag roar mig med att packa upp lådor från huset. Alla mina boklådor är numera tömda. Tyvärr fick inte alla barnens böcker plats. En del av dem får stå och skämmas inne på deras rum. En del skall få äran att bo i två fina plastbackar på golvet, lättillgängliga för även små söta besökare hemma hos oss. Ja, nu menar jag de böcker som mina barn faktiskt vuxit ifrån. De små söta besökarna är naturligtvis alla dessa småbarn som någon gång då och då besöker oss. Klart som tusan att även dem måste få tillgång till böcker. Back – idéen var tyvärr INTE min idé. Tyvärr. Jag kan inte ta åt mig äran. Även om jag skulle vilja.

Jag har en liten förkärlek för att även låta barnens böcker stå bland vuxenböckerna. Jag tycker att de är minst lika vackra som de övriga, om inte vackrare då jag vet att böcker som finns lättillgängliga för barn blir lästa. Vilket jag verkligen eftersträvar, att mina barn skall göra. Läsa alltså.

Jag kan inte tvinga dem till det, det måste komma naturligt, från dem själva.

Nu när alla boklådor är fina uppackade så kan barnen läsa medan jag gör annat, exempelvis packar upp alla andra lådor.

Idag har jag lyssnat på denna.