Jag har aldrig varit den typen som gillar romantiska filmer (har jag trott iallafall). År efter år har jag snabbspolat förbi alla sliskiga kärleksscener och suckat högljutt när det blivit för muschy. Sånt har aldrig varit för mig. Jag är en Sci-Fi nörd och stor fantast av skräckfilmer.

PUNKT.

Så köpte jag en tidning bara för att man fick med en gratis film. Av en slump så var det en romantisk kärleksfilm – Dear John. Jag tvingade min äldste son att se den med mig och så satte vi oss, jag med förvissningen om att jag skulle stänga av den efter bara en liten stund, det var ju en sån där dravelfilm. Äldste sonen med smått irriterad uppsyn.

I samma sekund som mina tårar sprutade från mina ögon likt Niagarafallen på acid smet sonen in på rummet. Förmodligen blev jag pinsam.

Igår lånade jag "The Notebook" av en kompis. Vill ni missbruka hushållspapper så är det ett bra filmval. Det är en vacker film om äkta, livslång kärlek.

Jag var dock förutseende och såg den när minafina somnat. Av hänsyn till dem då. Jag är pinsam nog när jag bara är jag. En mamma som sitter och storgråter till en film är nog bland det "skämmigaste" jag kan göra, antar jag.

Idag lyssnar jag på denna:

Ni får ha en fantastisk dag alla ni. Själv peppar jag inför kvällens sorgliga film. Jag har läst boken, om filmen är lika bra? Det vet man aldrig.

Jag sitter och funderar på vad jag skall skriva om. Vad har hänt i mitt liv sen sist? Har det hänt något speciellt?

Nej, vet ni vad? Jag tror inte det. Eller så har allt hänt?

Sommaren har gått så fort och jag har jobbat hela långa sommaren.

Vilket i sig inte har varit så trist för mig, men för mina barn.

-Nej ungar, vi kan inte åka på semester, mamma måste jobba. Nej ungar, vi kan inte göra det eller det eller det…mamma måste jobba.

Nästa sommar, nästa sommar då S K A L L jag ha i alla fall EN semestervecka med mina barn. Då skall jag ta med dom någonstans om än bara för att tälta med dom.

Jag tror inte att ungarna har speciellt höga krav egentligen, inte jag heller. Men jag har jobbat så tokiga tider och barnen har knappt sett mig.

Jag börjar numera varje morgon med att presentera mig för killarna: Hej, Linnea heter jag, jag är er mor. Jag bar er i nio månader, ammade er några månader och ni gav mig dålig sömn och grått hår. Jag är er mor! Hej!

Jag menar absolut inte att låta negativ, jag är tacksam att jag faktiskt har ett jobb, om än ”bara” ett timvikariat.

Jag har köpt en ny soffa. Eller ny och ny?

Jag hade ju en lånesoffa hemma, den var stor och grandios. Grosse kan man till och med kalla den. Skön tyckte ungarna men den var ju inte min. Den vara bara till låns.

Så igår följde jag med X till returmarknaden för att kika in en spegel till honom.

Då stod den bara där.

M I N soffa.

Den är röd, ungarna hatar den.

–Den är Ful Mamma, säger dom med irritation i rösten.

–Nej ungar, den är inte ful, den är fin.

–Den är oskön mamma.

–Nej ungar, den är inte oskön, ni är inte vana vid den bara. Den är röd och den är fin och det är en dubbelbäddsoffa och det bästa av allt förstår ni ungar, den är M I N!

Så, när jag då hade betalat min fina röda soffa (som endast kostade 500 riksdaler) återstod nästa problem…HUR skulle vi få hem den? Då soffan är från mitten av förra århundradet så är den gedigen, minst sagt. Tung som ett as och inte den enklaste att bara ta på axeln precis.

Så, snälla H ställde upp och slet som ett djur tillsammans med X för att få hem soffan till mig och Snälla L hjälpte mig att forsla bort den gamla till dess rättmätige ägare.

Tack H och tack L och mest av allt, tack snälla, snälla X för att jag fick följa med.

X som förresten lite småsurt sa: Nästa gång jag skall köpa en spegel så får du INTE följa med, det blir så omständigt då, men…han fick sig ju en spegel ändå.

Nu stoltserar iallafall jag med en ny fin bäddsoffa i mitt vardagsrum. Nu skall jag bara köpa en matta (det borde finnas på myrorna va?) samt ett fint tyg att hänga ovanför soffan. Det finns på Ohlssons tyger. Allt jag köper behöver inte vara återanvänt va?

Ja, det är väl i stort sett det som händer i mitt liv, jag har en ny soffa. Jag jobbar. Jag lever. Jag skrattar.