Mamma till Fyrafinakillar. Skriver om allt och inget, mest ordbajsar jag. Om ironi vore ett tilltalsnamn skulle det vara mitt, stundvis iallafall.

Min största passion i livet (förutom mina barn) är böcker, men av någon outgrundlig anledning så kan jag inte skriva om det. Jag kan nämna dem i förbifarten liksom bara.

Det jag skriver här representerar på inget sätt någon av mina arbetsgivare, mina ideella uppdrag eller någon av mina vänner eller min familjs åsikter.

Jag skriver som jag. Jag är jag - bara jag.

 

Skrivs av

Min skalle har flippat helt.

Jag har sått fröer i sinne. Tomater, chili, limebasilika, dragon, koriander, dill, jordgubbar. Hela köksbordet dignar av byttor och burkar. Jag som inte trodde jag hade något att så i? Illa. Så illa blir det när man uppnår samma aktningsvärda ålder som jag.
Hela året har jag haft en vit påse ståendes ute på balkongen. Igår kikade jag i den och fann krukor, planteringskärl, fan och hans moster.
Så nu kära vänner.
Nu ska balkongen grönska som aldrig förr.
Mina blå klätterblommor växer hela tiden och jag är nästan gråtfärdig av att jag ÄNTLIGEN tagit mig för att så.

Det har nästan (bara nästan) blivit så illa ställt med mig att jag funderar på att köpa mig några hinkar och sätta lite potatis. Men än så länge är det bara på tankestadiet.

Dagens visdomsord; Lyssna inte på människor som försöker förminska dig. Det faller bara tillbaka på hur de ser sig själva.

Nu, Godnatt!


Kommentarer

+ Skriv kommentar Skriv kommentar

Skriv kommentar

Prenumerera på kommentarer via RSS