Har jag tagit en snabb promenad till jobbet.
Det känns i mina lår. Det ömmar och bränner och jag känner mig betydligt äldre än de stackars 38 år födelsebeviset säger.

Jag var så taktisk att jag faktiskt lånade ut min bil till X så att jag inte skulle falla för frestelsen och ta bilen. Bara för att liksom. Jag hade lätt gjort det annars.
Jag är rätt bekväm av mig förstår ni. Iallafall när det kommer till sånt.

Nu funderar jag på att utöka promenadsträckan. Iallafall TILL jobbet. Hem vill jag så fort som möjligt.
I vilket fall som helst så är promenader (eller för den delen springturer) den mest perfekta terapisessionen man kan ha med sig själv.
Jag lyssnar på bra musik, löser världsproblem, personliga problem. Funderar på vänner & familjs problem.

Sen, eftersom jag diskuterar med mig själv så ger jag ju de bästa lösningarna. I mitt tycke iallafall ;)

En natt kvar.

Godnatt!